Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sogdiana - Sogdianus - Sogdiska - Soggetto - Soghdiska - Sogn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
naturgräns mot stäpperna i n. Om
språket i S. se Sogdiska.
E. Sn.*
Sogdianus, persisk härskare. Se Persien, sp. 549.
Sogdiska (S o g h d i s k a), ett språk, som blifvit
bekant genom de vetenskapliga expeditioner, som
under första årtiondet af 1900-talet företogos till
kinesiska löst-)Turkestan: 1) af M. A. Stein 1900 -01
och 1906-08; 2) tre dylika anordnade af preussiska
vet. akad. under ledning af (Huth) Griinwedel och
von Le Coq, 1902-07; 3) af franske sinologen Pelliot
1906-09. Redogörelser för forskningsresultaten
lämna Ltiders, "Uber die literarischen funde
von Ostturkestan" (i "Sitzungs-berichte der
königl. preussischen akademie der wissenschaften",
1914, n:r VI), Geiger, "Die archaeologischen und
literarischen funde in Chi-nesisch Turkestan und
ihre bedeutung fur die orientalische wissenschaft"
(universitetsprogr., Er-langen, 1912), samt i
populär form Konow, "orken og oase" (1912), och
K. F. Johansson, "De nya upptäckterna i Centralasien"
(i "Föreningen Heim-dals populärvetenskapliga
artiklar 1914, n:r I"). Upptäckterna ha skett
företrädesvis i södra och norra delarna af
Tarimbäckcnet (Chotan-området i s., Kuldsja- och
Turfan-områdena i n.) samt långt i ö. vid kinesiska
byn Tun Huang. Utom olika slag af kulturföremål
(arkitektur, konst, industri), begrafna som ruiner i
sanden, har man funnit en stor mängd litterära alster
på ett 10-tal olika språk, bland hvilka 6 eller,
om man i två fall sammanräknar ett par dialekter,
åtminstone 4 äro fullständigt nya språk. Bland dessa
intar sogdiskan ett högst märkvärdigt rum. Man har
på detta språk särdeles talrika och omfångsrika
textfynd af olika slag: 1) rester af manikeismens
heliga skrifter (förut alldeles obekanta), hvilka
- till stor del säkerligen härstammande från Mani
själf .- uppstått fr. o. m. 200-talet på grundvalen
af Zara-thustras religion med tillblandning af
judiska, kristna och buddistiska element (några
äfven på pehlevi eller medelpersiska och turkiska
1. uiguri-ska); 2) texter ur nya testamentet,
som säkerligen tillhört nestorianismen (med
utbredningsområde i Hög-Asien ända bort till Kina);
3) buddistiska texter, särskildt jätaka-texter;
samt 4) bref och räkenskapsfragment. Skriften
består af olika kur-siva former, härstammande från
syriskt (arameiskt) estrangelo (se d. o.). Dessutom
förekommer ett äldre arameiskt alfabet, delvis med
kursiv karaktär i skriftstycken funna vid Kinesiska
muren, samt uigurisk skrift. - Språket var tydligen
det allmänna meddelelsemedlet i kinesiska Turkestan
samt det gamla Sogdiana i trakten af nuv. Samarkand
och Fergana ända bort till Mongoliet och det inre af
det egentliga Kina från början af l:a t. o. m. 9:e
årh. Man har kunnat konstatera två rätt skarpt
skilda dialekter, den ena använd i de ma-nikeiska
skriftstyckena, den andra i de kristna (nestorianska)
bibelfragmenten; så har t. ex. den förra l, där den
senare har d (= tonande engelskt th i this). Den
allra äldsta formen af sogdiskan förekommer i ett
af Stein i ett vakttorn på Kinesiska muren funnet
skriftfragment i arameisk skrift. - I fråga om
sogdiskans språkhistoriska ställning kan anföras,
att den står på ett utvecklingsstadium, som närmast
kan jämföras med pehlevi (medel-
persiska), men har i sina äldre monument en
ålderdomligare habitus, samt att den hör till de
(nord-) östiranska språken, hvartill bland våra dagars
språk bl. a. afganskan synes höra samt bland äldre
förmodligen grundstocken af avcstiskan. Närmaste
släkting synes den ha i ett modernt - visserligen
föga kändt - språk yaghnöbl, som talas inom
områden, som delvis sammanfalla med det, där den
forna sogdiskan efter allt att döma var lokaliserad,
nämligen omkring Amu Darjas (Oxus’) biflod Serafschan
i dess öfre lopp. Grundläggaren af sogdiska språkets
studium är F. W. K. Muller, som lyckats läsa och
tolka de utförligaste vid Turfan funna fragmenten i
estrangeloskrift på pehlevi, turkiska och sogdiska;
till klarläggandet af det senare språkets ställning
har F. Andreas - från hvilken namnet sogdiska
härstammar - väsentligen bidragit. Stor förtjänst i
samma riktning har ock R. Gauthiot inlagt. Af den
under kort tid utkomna litteraturen, af hvilken
de viktigaste publikationerna finnas anförda
i ofvan redan nämnda redogörelser af Geiger och
Liiders, skola här nämnas endast F. \V. K. Muller,
"Handschrif-tenreste in Estrangeloschrift aus Turfan
I" (i "Sitzungsberichte der königl. preussischen
akademie der wissenschaften", 1904), II (i samma
akademis "Abhandlungen", 1904), och Meillet,
"Les nouvelles langues indoeuropéennes trouvées
en Asie centrale" (i "La revue du mois", 1912).
K. F. J.
Soggetto [sådjä’ttå; af lat. subjectum, se Subjekt),
it., mus., tema (förare, subjekt) i en fuga (se d. o.)
Soghdiska. Se Sogdiska.
Sogn, da. o. no., socken (se d. o.).
Sogn (se kartan till art. Norge), urspr, namn på
Sognefjorden (se d. o.), i nyare tid på bygderna kring
denna och dess armar, ung. motsvarande medeltidens
Sygnafylki, utgör södra delen af N. Bergenhus
amt. 10,513,44 kvkm. 36,648 inv. (1910). S. är
en af Yestlandets mest storartade och natursköna
trakter, karakteriserad af den väldiga fjorden, som
med sina förgreningar spränger sig in mellan höga,
ofta tvärbranta fjällpartier (Fresvikbraeen 1,568
m., Blaaskavlen i Aurland 1,773 m.). Väldiga fält
af evig snö ("snebrser") skina på deras toppar,
och fjällbäckar kasta sig i forsar och fall utför
stalpen. I mellersta delen, vid Leikanger och Sogndal,
men i synnerhet vid de inre (östliga) fjordarna
finns frodig växtlighet. S. är ett af Norges bästa
fruktdistrikt ; här kan äfven odlas tobak; det är ock
ett af Norges mest besökta turistområden med många
knutpunkter för trafiken, bl. a. badorten Balholmen
vid mynningen af F j?erlandsf jorden, rakt s. härom
Vangsnes med 25 m. hög, i juli 1913 aftäckt, af kejsar
Vilhelm II skänkt staty af Fritiof, Mundal likaledes
vid Fjserlandsfjorden, det byliknande samhället
Sogndalsfjseren (522 inv. 1910), Gudvangen vid den
dystra Naerö-fjorden med passage öfver Stalheim till
Voss, Fretheim innerst vid Aurlandsfjorden med brant
vägförbindelse genom den storartade Flaamsdalen till
Myrdals station på Bergensbanan, de vackra partierna
vid Solvorn (129 inv. 1910), Mari-fj^eren och Dosen
samt Skjolden (se d. o.) med pass till Lom och
Skjaak. Genom väldiga utbyggnads-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
