- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 26. Slöke - Stockholm /
277-278

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sohm, Peter - Sohm, Rudolph - Sohn, Karl Ferdinand - Sohn, Johan August Wilhelm - Sohnke, ;eonard - Soho - Soho works - Soh-ping - Sohra Punji - Soi-disant - Soignera - Soignies - Soini - Soininen, August Mikael - Soi-rama - Soirée

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fälttåget 1814 var S. med och tryckte därunder
t. o. m. en tidning, "Fredrikstads tidende"
(7 n:r 1814). Sitt lilla "museum typographicum"
skänkte S. till k. biblioteket (förteckning
däröfver 1812, ny uppl. 1815). Tryckeriet i
Stockholm inköptes 1818 af P. A. Wallmark och
uppgick i det Ecksteinska tryckeriet. Se Klemming
och Nordin, "Svensk boktryckerihistoria" (1883).

R. G.

Sohm [ṡåm], Rudolph, tysk rättslärd, f. 29
okt. 1841 i Rostock, d. i maj 1917, blef 1866 docent
och 1870 e. o. professor i Göttingen samt var –
efter att förut ha beklädt lärostolar i Freiburg och
Strassburg – sedan 1887 ord. professor vid Leipzigs
juridiska fakultet. Hans omfattande och mångsidiga,
tankedigra och till formen eleganta författarskap är
högt ansedt, liksom hans lärargärning, hans sociala
verksamhet och hans medarbetarskap i Tyska rikets
civillagbok. Flertalet af hans skrifter är egnadt
åt rättshistorien; här må nämnas
Der process der lex salica (1867, öfv. till fr.),
Die fränkische reichs- und gerichtsverfassung (1871, omtr. 1911),
Das recht der eheschliessung (1875)
med (den mot E. Friedbergs motskrift
"Verlobung und trauung" riktade) följdskriften
Trauung und verlobung (1876),
Lex ripuaria et lex francorum chamavorum (1883),
Die entstehung des deutschen städtewesens (1890).
Hans (äfven vid våra universitet använda) lärobok i
romersk rätt,
Institutionen des römischen rechts (1883),
har utgått i många uppl. (18:e 1913), hans af varmt
religiöst intresse uppburna
Kirchengeschichte im grundriss
likaså (16:e 1909; "Kyrkohistoria i sammandrag", 1890).
Framstående är ock Kirchenrecht (I, 1892).

C. G. Bj.

Sohn [ṡån], tyska målare. 1. Karl Ferdinand S.,
f. 1805 i Berlin, d. 1867 i Köln, studerade från
1823 vid Berlins akademi för W. Schadow, följde
denne vid hans öfverflyttning till Düsseldorf 1826,
blef efter några års vistelse i Italien professor
vid akademien i Düsseldorf 1832 och påverkade sina
lärjungar i lyrisk, känslofull, mild romantisk riktning.
Hans egen konst nådde sin höjdpunkt på 1830- och
1840-talen. Typiska för hans motivkrets – motiven
ofta valda ur diktverk af Shakspere, Tasso, Goethe –
äro
Lutspelerska (1832, Berlins nationalgalleri),
De båda Leonororna (1836, museet i Posen),
Tasso och de båda Leonororna (1849, nationalgalleriet i Kristiania),
Rinaldo och Armida.
Han var äfven porträttmålare. –
Hans båda söner Paul Ed. Richard, f. 1834,
d. 1912, och Karl Rudolf, f. 1845, d. 1908,
blefvo porträtt- och genremålare. Likaledes ha den
sistnämndes tre söner egnat sig åt konsten. En af dem
är Alfred Sohn-Rethel (han upptog det sista namnet
efter sin svärfader, målaren A. Rethel), f. 1875,
professor i Düsseldorf 1910. Han har ofta och länge
vistats i Paris och skildrar typer därifrån med
skärpa och spiritualitet, målar porträtt och landskap
och är känd som förträfflig tecknare. – 2. Johan
August Wilhelm S.
, brorson till S. 1, f. 1830,
d. 1899, studerade i Düsseldorf för farbrodern
och Schadow och blef professor vid akademien där
1874. Bland hans målningar, som lofordades för liflig
figurkarakteristik, märkas
Jesus på hafvet (1853, Düsseldorfs galleri),
Olika lefnadsvägar (1860),
En samvetsfråga (1864, galleriet i Karlsruhe),
Hos advokaten (1866, galleriet i Leipzig) och
En krigare (1869, galleriet i Dresden).

1–2. G–g N.

Sohnke [ṡån-], Leonard, tysk fysiker, f. 22
febr. 1842 i Halle a. S., d. 2 nov. 1897 i München,
blef 1869 privatdocent i Königsberg, 1871 professor
vid Polyteknikum i Karlsruhe och föreståndare för
därvarande meteorologiska observatorium, senare
professor i Jena samt 1888 professor i fysik
vid Polyteknikum i München. S. utförde särskildt
inom kristalloptiken viktiga och grundläggande
arbeten, bl. a. rörande polarisationsplanets
vridning och Newtons färgringar. Under de
senaste åren af sitt lif egnade S. största
intresset åt vetenskapliga luftfärder.

T. E. A.

Šoho [ʃåhå], hamitiskt folk. Se Schoho.

Soho works [såu’håu ωə’ks], Watts och Boultons
i slutet af 1700-talet inlagda maskinverkstäder
utanför Birmingham i den nuv. förstaden Handsworth,
raserades 1850, men Watts egen privata verkstad
kvarstår, sådan han lämnade den, som ett minne.

Soh-ping, missionsstation. Se Mission, sp. 678.

Sohra Punji. Se Cherra Punji.

Soi-disant [sωa’-diṡã’], fr., så kallad, förment, föregifven.

Soignera [sωänjera; fr. soigner, af soin, omsorg],
vårda, ansa, nedlägga omsorg på. – Soignerad, vårdad;
prydlig i klädsel och noga i vården af sitt utseende.

Soignies [sωänji], flam. Zinik, stad i belgiska
prov. Hainaut, vid floden Senne och Bruxelles–Mons-banan.
10,608 inv. (1905). Bland byggnader märkes den på
1100-talet i romansk stil uppförda S:t Vincentkyrkan,
på platsen för ett år 650 grundlagdt kloster.

Soini [så’ini], socken i Uleåborgs län, Finland,
afskild 1895 från Alajärvi, utgör ett imperiellt
pastorat af 3:e kl., Åbo ärkestift, Lappo kontrakt,
Kuortane härad, Alavo domsaga. 567 kvkm. 3,794
inv. (1913), finsktalande.

Soininen [så’i-], August Mikael (till 1907 Johnsson,
broder till J. M. E. Johnsson, se denne), finsk
folkbildningsman, f. 3 nov. 1869 i Kuhmoniemi,
norra Finland, filos. kandidat 1883, företog en
studieresa till Förenta staterna och speciminerade
1887 för licentiatgrad med en afh. om skolväsendet
där, utnämndes 1891, på afh. Om induktiv metod
i undervisningen
, till docent i pedagogik
och didaktik vid Helsingfors’ universitet och
antogs till föreståndare för den finskspråkiga
samskolan där. 1900 blef han direktor för Heinola
folkskollärarinneseminarium och 1907 e. o. professor
vid universitetet med särskildt afseende på de
akademiska fortsättningskurserna för folkskollärare,
hvilka han äfven alltsedan ledt. S. var ordf. i
kommittéerna för försummade och vanartade barns
uppfostran (1902), för handarbetsundervisningen i
folkskolan (1911) och för reformering af folkskolans
läroplaner (1912). Han har lifligt deltagit i
nykterhetsarbetet som författare, och han affattade
kommitténs för nykterhetsundervisningen betänkande
(1909). 1907–10 var han medlem af landtdagen. Han
har författat en handbok i allmän pedagogik och
en undervisningslära samt en mängd läroböcker.

T. C.

Soi-rama, sjö. Se Bien-ho.

Soirée [sωare], fr. Se Soaré. – Soirée

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:34:08 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcf/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free