- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 26. Slöke - Stockholm /
305-306

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Soldaten - soldaternas vänner - Soldatesk - Soldatgatt - Sodathem - Soldatkejsartiden - Soldatroman - Soldat suèdois - Soldattorp - Soldjur - Soldnär - Soldo - Soldygn - Soldyrkan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

305

Soldaternas vänner-Soldyrkan

306

mod vid riksdagen i st. f. att gå emot fienden. Medan
präste- och borgarstånden skyndade att visa sitt
deltagande för de nödlidande soldaterna genom att
besluta ett dyrtidstillägg för garnisons-regementena,
väckte skriften stor förbittring hos adeln och
krigsbefälet. På det senares begäran väckte
justitiekanslern åtal mot förf. inför Svea
hofrätt. Under processens lopp utgaf s en mängd
aktstycken för att bestyrka de i skriften gjorda
påståendena under titeln "Handlingar till upplysning
öfver skriften kallad 0. S." etc. samt "Fortsättning
N:o l-18 af handlingar till upplysning" etc. Denna
samling af till största delen från föregående
processer vid militära och andra domstolar hämtade
klagoskrifter, intyg, förklaringar och utslag
svällde efter hand ut till ett ganska betydande
omfång. Den blottar otvifvelaktigt ganska upprörande
interiörer af brutalitet, godtycke och underslef
i det dåtida garnisonslifvet, men ger naturligtvis
ett ensidigt helhetsintryck af detsamma. Hofrättens
utslag, som föll i maj 1772, var frikännande,
men målet drogs inför K. M:t, där det ännu var
oafgjordt, när 1772 års revolution inträffade.
L. S.

Soldaternas vänner, föreningar, som bildats
här och där i Sverige med uppgift att verka för
soldaternas andliga och sedliga lyftning. Den första
föreningen af detta slag bildades i Stockholm
1877, och sedan ha andra tillkommit i olika
delar af landet, i städer eller på lägerplatser,
där trupp är samlad. En sammanslutning af
en stor del föreningar egde rum 1899, och den
därvid bildade centralföreningen har sitt säte i
Stockholm. Sedan 1915 har riksdagen årligen beviljat
ett anslag af 10,000 kr. till understödjande
af föreningarnas verksamhet, att förvaltas af
centralföreningen. Föreningarnas verksamhet finner
sitt uttryck hufvudsakligen i soldathemmen eller
motsvarande inrättningar (se Sol da t h em).
C. O. N.

Soldate’sk (it. soldatescd), soldatmanskap, i motsats
till befälet; sammanrafsadt, tygellöst krigsfolk.

Soldatgatt, sjöv. Se Björnhål.

Soldathem kallas vanligen de lokaler, som äro
inrättade i städer eller på lägerplatser, där trupp är
sammandragen, och som äro afsedda till samlingsplatser
för manskapet, hvilket där kan uppehålla sig under
ledighet från tjänsten för samtal, tidningsläsning,
idkande af musik, brefskrifning o. d. Soldathemmen,
som förekomma äfven under andra benämningar, äro
byggda på kristlig grund, och i dem anordnas ofta
föredrag så väl i andliga som världsliga ämnen, musik,
sång och andra nöjen, afsedda att sysselsätta de
unge soldaterna och befordra deras utveckling. De
flesta soldathemmen ha tillkommit på privat väg
(genom föreningar o. d.) och underhållas på samma
sätt, möjligen med tillskott från trupperna under
olika former. En stor del står nu under "Soldaternas
vänners" centralstyrelses högsta ledning och erhåller
något statsunderstöd. Soldathem af angifvet slag
finnas dessutom, åtminstone i form af läs- och
skrifrum, i flera fall i förening med bibliotek, vid
åtskilliga regementen. En synnerligen ståtlig byggnad
för soldathem uppfördes i Sköfde (se d. o.) 1917 för
de tre där förlagda regementena af den 1909 bildade
Föreningen Västergötlands soldathem. C. O. N.

Soldatkejsartiden. Se Romerska riket, sp. 744.

Soldatroman, Se Roman, sp. 690.

Soldat suédois, L e [le sålda/ svedwa’]. Se Spanheim,
Fr.

Soldattorp. Se Indelta armén, sp. 475.

Soldjur, zool. Se Heliozoa.

Soldnär. Se Sold.

Soldo [sårldå], plur. soldi, mynt o., äldre italienskt
kopparmynt = 1/2o lira = 5 centesimi - 3,6 öre.

Soldygn. Se Dygn.

Soldyrkan, SoTkult, dyrkan af solen som en
gudomlighet. Sedan urminnes tid har solens dyrkan
varit allmän såväl hos österlandets folk, antingen
de voro af semitisk, arisk eller annan stam, som hos
de europeiska folken. Bevis för denna dyrkan ha vi ej
endast i många skriftliga upplysningar därom, utan ock
i ruinerna af de åt solguden uppförda templen samt i
otaliga symboler af denne gud, bland hvilka hjulet
och yxan äro de viktigaste. Hjulet var en symbol
af solen och solguden därför, att denna himlakropp
ansågs vara ett på hiinlahvalfvet kringrullande hjul,
en åsikt, åt hvilken mången senare tids skalder
också gett uttryck. Yxan, eneggad eller mångenstädes
dub-beleggad, var en symbol af solens gud därför,
att blixten betraktades som -en från himlen slungad
yxa, och därför att solens gud - urspr, densamma som
åskans gud - med detta vapen bekämpade ljusets och
det godas fiender. Hos många folk troddes solguden
födas på nytt vid hvarje nytt. års början, och han
dyrkades särskildt vid de fyra i hans lif viktigaste
årstiderna: vårdagjämning och höstdagjämning,
sommarsolstånd och vintersol-stånd. I sydligare
trakter, där solen under hela året är synlig
större delen af dagen, firades solgudens födelse vid
vårdagjämningstid, emedan solen ansågs födas på nytt,
när genom hans strålars kraft årsväxten åter började
spira. Men denna tro på, att det nya årets sol då
föddes, var förbunden med tron på, att det gamla
årets sol kort förut dött. I nordligare trakter,
där solen under vintern alldeles försvinner eller
endast ett par timmar om dagen sänder bleka strålar
öfver jorden, ansågs solguden födas på nytt vid
midvintertid, omkring vintersolståndet, då han
åter började att visa sig och sprida ljus öfver
människornas värld. Vid sommarsolståndet firades
glada fester till ära för solen, som då stod högst
på himlen, och vid höstdagjämningstid bragte man i
många länder solguden offer till tack för jordens nyss
inbärgade gröda. Offerfesterna till solgudens ära,
hvilka vanligen firades på natten, voro förbundna
med eldar, kring hvilka man dansade och genom hvilka
mången af de närvarande sprang. Då soldyrkaren bad
till sin gud, vände han sig mot öster, emedan solen
om morgonen går upp på den delen af himlen.

I hög grad vardt uppmärksamhet är, att solen dyrkats
icke blott af Gamla världens, utan också af Nya
världens folk, ehuru man, åtminstone f. n., icke kan
se, att dessa båda halfvor af jorden stått i sådan
förbindelse med hvarandra, att den märkliga likhet
äfven i detaljer, som finnes, kan förklaras genom
något inflytande från den ena på den andra. Både i
Mexico och Peru tillbads solens gud och det på ett
sätt, som också i skenbart obe-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 19:01:37 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcf/0175.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free