- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 26. Slöke - Stockholm /
355-356

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Solovetsk - Solovetskij-klostret - Solovjev, Sergjej Michajlovitj - Solovjev, Vsevolod Sergjejevitj - Solovjev, Vladimir Sergjejevitj

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Solovetskij-klostret (Solovki), som haft ofantligt stort inflytande
på nordligaste Rysslands kultur. Det är omgifvet
af en hög mur, som omsluter flera kyrkor,
bl. a. Förklaringskatedralen (från 1558) och
Himmelsfärdskyrkan (från 1552), båda med reliker och
stora dyrbarheter. Klostret, som före lifegenskapens
upphäfvande egde 5,000 själar och hvars område utgör
700 kvkm., har ännu en befolkning af 1,000 pers.,
bland dem omkr. 230 munkar. Penningkapitalet steg
1900 till ½ mill. rubel. Kvinnor få icke bosätta
sig här, men klostret ger härbärge åt kvinnor,
som inhämta kunskap i olika yrken. Det besökes
årligen af ett stort antal pilgrimer. Klostret,
som anlades 1429, blef under Johan III:s ryska krig
ett strategiskt centrum i norra Ryssland. 1579
byggdes en trämur, och 1584–96 restes kring klostret
en stark stenmur. Det var därefter en fästning,
hvars besättning utgjordes af väpnade munkar och
underlydande streltser. Karl IX:s försök att 1611
underlägga sig Hvita hafskusten strandade till
stor del på klostrets motstånd. Ännu under Karl X
Gustafs ryska krig bidrog klostret till försvaret af
Hvita hafvets kust, men därefter förlorade det sin
strategiska betydelse. Se M. A. Castrén i "Nordiska
resor och forskningar" V. En på ryska affattad
Geografisk, historisk och statistisk redogörelse
för Solovetskij-klostret utgafs i Moskva 1853.
M. G. S.

Solove’tskij-klostret. Se S öl o v et sk.

Solovjev [salavjå’ff]. 1. Sergjej
Michajlovitj S., rysk historieforskare, f. 1820 i Moskva,
d. 1879, son till en präst, studerade vid Moskvas
universitet 1838—42 för Pogodin och Granovskij,
sedan vid utländska universitet som informator för
en grefve Stroganov och blef 1847 filos. doktor och
professor i historia vid Moskvas universitet efter
de båda historiska afhandlingarna Ob otno-sjenijach
Novgoroda k velikim knjaziam och Istorija otnosjenij
mezj-du russkimi knjaziami Rjurikova döma. Som
universitetets rektor uppträdde han kraftigt
för den vetenskapliga forskningens frihet och för
universitetets autonomi. Ursprungligen tillhörde han
det slavofila lägret,men kände sig sedan mer dragen
till zapadnikerna ("de västerländske"), ehuru han
alltjämt delade slavofilernas religiösa uppfattning
och tro på det ryska folkets historiska mission
samt på själfhärskardömet i förbund med folkets
bästa krafter. Som vetenskapsman utmärkte han sig
för ofantlig beläsenhet, tankedjup och objektivt
omdöme. Hans vetenskapliga lifsgärning är Istorija
Rossii (29 dlr, 1851—79). I motsats till
Karamzins uppfattning af historien som en framställning af
monarkernas handlingar och ändringarna i
statsformerna såg S. historiens uppgift i att förklara de
historiska tilldragelserna, finna deras inre samband
och söka grundidén i det ryska folkets lif. Hans
arbete, där ett stort material är samladt, är en
verkligt nationell historia, som visar gången af
det ryska själfhärskardömets och det ryska folkets
utveckling från äldsta tider i politiskt, religiöst
och kulturellt afseende. Till S:s beståndande
förtjänster räknas särskildt hans uppdelning af
Rysslands historiska perioder, hans betonande af
de territoriella inflytandena på det ryska folkets
historia (etnografi, klimat o. d.), den ryska
kolonisationens karaktär, förringandet af det
mongoliska okets politiska betydelse, innebörden
af Ivan Groznyjs kamp med bojarerna och af Peter
den stores reformer, sambandet mellan perioderna
före och efter Peter m. m. S:s historia (sista
uppl. 1897 i 7 dlr) sträcker sig till 1774, men som
ett slags komplement utkommo Istorija padenija Polsji
(Polens undergång, 1863) och Imperator Aleksandr
I. Politika. Diplomatija (1877). Dessutom skref
han två historiska läroböcker, som utgått i flera
upplagor, utgaf i bokform sina föreläsningar om Peter
den store (1872) och författade flera monografier,
Pisateli russkoj istorii XVIII v. samt ett par studier
i allmän historia (NaUjudenija nåd istoritjcskoj
zjiznju narodov och Kurs novoj istorii).

2. Vsevolod S e r g j e j e v i t j S., den
föregåendes son, romanförfattare, f. 1849, d.
1903, ämbetsman i kansliet, började med lyriska
dikter, men öfvergick snart till den historiska
romanen: Knjazjna Ostrozjskaja (1876), Tsar djevitsa
(1878), Velikij Rosenkreuzer (1890), Zjenich
tsarevny (1893) m. fl., på sin tid mycket
populära, men tämligen dilettantiska. Med
Gnjeditj utgaf han den illustrerade tidskriften
"Sever". Hans samlade arbeten utgåfvos 1887 i
7 dlr. På svenska finnas "Det gamla huset"
(1889) och "En ung adelsmans äfventyr" (1911).

3. Vladimir Sergjejevitj S., den föregåendes
broder, religionsfilosof och författare,
f. 1853, d. 1900, blef efter en afhandling
Krizis zapadnoj filosofi (Krisen i den västerländska
filosofien) docent vid universitetet i Moskva
1874 och höll 1880 föreläsningar i filosofi vid
universitetet i Petersburg, men måste upphöra därmed,
sedan han i ett offentligt tal uppfordrat Alexander
III att benåda sin faders mördare, och lefde sedan
som enstöring. S. intar en framstående plats i det
ryska tänkandets historia. Utrustad med rikt vetande,
varm religiositet och filosofisk tankeskärpa,
fördjupade han sig i tidens viktigaste frågor af
religiös och sedlig art. Han började som materialist,
men slutade som ren idealist med en starkt mystisk
anstrykning. Han stod slavofilerna tämligen nära i
sin tro på Rysslands världshistoriska mission som
ett "tredje Rom", men var ej behäftad med deras
trångsynta nationalism och deras naiva tro på den
ryska bondekommunens förträfflighet. Försonlig i
hela sitt väsen, svärmade han för en förening af
alla kristna kyrkor med ömsesidiga eftergifter,
men var en afgjord motståndare till tolstojanismen,
särskildt dess sats om "icke-motstånd mot det onda".

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:02:34 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcf/0204.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free