- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 26. Slöke - Stockholm /
363-364

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Soltyk - Soltält - Solum - Solundir - Soluntum - Solur - Solutio

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

den föregåendes brorson, general, f. 1791, d. 1843,
tjänstgjorde 1812 i franska generalstaben och utmärkte
sig i slaget vid Leipzig (1813), där han togs till
fånga. Efter fredsslutet måste han för delaktighet
i hemliga sällskap fly till Dresden, hvarifrån han
utlämnades till myndigheterna i Warschau, som dock
satte honom på fri fot. Under novemberresningen
1830 försvarade han Warschau till det yttersta,
men begaf sig sedan till Frankrike. Där författade
han La Pologne, précis historique, politique
et militaire de la révolution du 29 Novembre

(1833), Napoléon en 1812 (1836) och Relation des
opérations de l’armée aux ordres du prince Poniatowski
pendant la campagne de 1809 en Pologne
(1841).
1-2. A-d J.

Soltält, Suntält l. Sunsegel, sjöv., ett
af segelduk sy dt tält, som ofvanför däcket
utsträckes emellan stöttor, vant och master,
för att skydda besättningen för solhettans skadliga
inflytande. Längs midten af soltältet går vanligen ett
lik (fastsydt tåg), kalladt ryggtåg. Tältet upphissas
och uppbäres från lämplig plats till väders af en
s. k. rygg-göling, fäst i kammen, ett cylindriskt
trästycke eller någonting motsvarande med flera hål,
genom hvilka de s. k. skärlinorna äro trädda samt med
sina ändar spridda i hanfot och fästa i ryggtåget,
på det tältet må samtidigt uppbäras på flera punkter.
R. N.*

Solum, härad och pastorat kring södra delen af Norsjö
(se d. o.), Bratsberg amt, Norge. 317,82 kvkm. 9,559
inv. (1910). Storindustri, särskildt kring Skotfoss (se d. o.) vid Löveids slussar (jfr Bandak).
K. V. H.

Sólundir [så-], fno., l. Solundöerne. Se Sulen.

Solu’ntum (grek. Solus l. Soloeis), forntida
stad på Sicilien, 15 km. ö. om Palermo, anlagd
af fenicier, eröfrad af romarna under första
puniska kriget (264-240 f. Kr.). S. förstördes
sannolikt af sarasenerna. Ruinerna heta
Solunto. Sedan 1863 ha där företagits
utgräfningar, som bl. a. frilagt ett Zeustempel.
J. F. N.

Solur l. Solvisare, apparat, med hvilken man, genom
att iakttaga den skugga en af solen belyst staf
kastar, kan bestämma soltiden. Dess konstruktion är
i sin enklaste form följande. En staf, "visaren",
fästes i ett läge parallellt med jordaxeln, så
att himmelens dagliga rörelse och särskildt solens
försiggår vinkelrätt mot densamma. Ett plan, lagdt
genom solen och visarens längdriktning, är därför
solens deklinationsplan, d. v. s. det plan, som på
himmelssfären utskär solens deklinationscirkel och
hvars vinkel med meridianplanet är solens timvinkel
(se Timvinkel). Denna timvinkel anger just den
sanna soltiden (se Soltid). Meridianplanet kan
en gång för alla bestämmas och utmärkas såsom det
plan, som genom visaren är lagdt i riktningen från
n. till s. och solens deklinationsplan försinnligas
i hvarje ögonblick af stafvens skugga. Alltefter
de olika sätt, på hvilka denna skugga uppfångas,
erhållas olika slags solur. Man kan låta skuggan
falla på en mot stafven vinkelrät och således med
ekvatorsplanet parallell skifva. Skuggan rör sig
då likasom solen likformigt, och skifvan graderas
i 24 lika stora delar, motsvarande timmarna; härvid
ställes gradstrecket XII rätt i n. Skuggan kan
äfven uppfångas på en visaren omgifvande skärm
eller ring, hvars axel sammanfaller med visarens.
I alla dessa fall bli afstånden mellan timstrecken
lika. Dylika solur kallas ekvinoktial- l. polarur. Det är äfven brukligt att uppfånga
skuggan på en vertikal, plan vägg, stående vinkelrätt
mot meridianplanet och sålunda vänd rätt mot
s. (middagsur), eller på ett horisontalt plan. I
båda dessa fall blir skuggans rörelse olikformig,
och graderingsstreckens läge måste särskildt
beräknas eller empiriskt anbringas. Afstånden
mellan de olika timstrecken bli minst vid middagen
och växa, ju mer man aflägsnar sig från denna åt
ena eller andra hållet. Detta slags solur kallas
resp. vertikal- och horisontalur. Vid de förra
är XII-strecket beläget rätt under visaren, vid de
senare rätt åt n. - Under forntiden och medeltiden,
innan ännu pendel- och fjäderur funnos eller kommit
till användning, spelade solvisaren stor roll, och en
ansenlig del af medeltidens astronomiska litteratur
är egnad åt teorien för detta slags instrument
(gnomonik). Solur användes redan hos kaldéerna 640
f. Kr. Hos greker och romare funnos flera former af
sådana, såsom ekvinoktialuret, representeradt genom
Skafe eller Heliotropen, en i sten uthuggen sfär,
på hvilken skuggan af en i dess centrum befintlig
liten kula föll. Allmännast begagnades en vertikal
staf som visare (gnomon), hvarvid man dock måste
anbringa flera graderingar, motsvarande solens
olika höjd under olika årstider. Äfven vertikal-
och horisontalur voro mycket i bruk. Stundom ställdes
den vertikala skärmen vänd mot ö. eller v. i stället
för åt s. (morgon- eller orien-talur och afton-
eller occidentalur). K. B. (B-d.)

Solutio, lat.,
lösning. 1. Farm. med., en vanligen klar lösning i
vatten eller sprit af i allmänhet ett ämne. Farmakopén
innehåller många solutioner, nämligen: S. ammoniaci,
ammoniak (se d. o.). - S. carbonatis kalici,
kaliumkarbonatlösning


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 14:21:05 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcf/0208.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free