- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 26. Slöke - Stockholm /
421-422

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sopp, Olav Johan - Soppa - Soppleikr - Soppsköldpaddan - Sopptabletter - Sopra - Sopran - Sopranklav - Sopransaxofon - Sopron - Sopuner - Sor.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

421

Soppa-Sor.

422

ring af surmjölk, yoghurt o. d. (1907-14) och
vetenskaplig kontroll öfver konservfabrikationen
(sedan 1915). Bland S:s många populärskrifter må
nämnas Om öllet og dets udvikling jra oldtid til
nutid (1900), Om opbevaring av levnetsmidler til
husbruk (1901; 4:e uppl. 19j9), Alkohol, et indlceg
mot forbudsbevcegelsen (1906), Sopbogen (1907) och
Hverdagslivets soplcere (1911). Därjämte har S. varit
utomordentligt verksam som journalist och föreläsare.
K. V. II.

Soppa (af stammen sup 1. sop, dricka, som återfinnes
bl. a. i fr. soupe}, kokk., användes urspr.,
förståndigt nog, som lätt kvällsmål (däraf fr. souper
1. soupe). Soppa, som är födoämnen i flytande form
eller där det flytande elementet spelar någon större
roll, kan beredas af snart sagrdt allt, som duger att
äta och är lösbart i kokande vatten. De soppor, som
beredas med kallt vatten (kallskål), äro väl snarare
att räkna till limona-derna. Lösningen kan stundom
ske i mjölk eller buljong (se nedan). Som grundämnen
användas kött, fisk, produkter ur växtriket, gryn
och mjöl. Soppor kunna sålunda lämpligen indelas i
kött-, fisk-, grön-, vin- och fruktsoppor. Basen för
köttsoppor är b u l j o n g eller consommé (afkok af
kött i buljong i st. f. vatten). För kött kan man i
nödfall använda köttextrakt (se d. o.) eller Maggis
buljongtärningar (se M a g g i p re p a r a t). Man
har skilt på betydelsen af fr. soupe och potage,
men en dylik skillnad förekommer ej i realiteten. Är
af koket på kött svagt, därför att man vill, såvidt
möjligt, bevara köttets näringsvärde, kallas det
köttsoppa i inskränkt bemärkelse. F. ö. sammanfattar
man under detta namn och under benämningen buljong
(eg. medelstarkt köttafkok i vatten) en hel del
enklare hithörande sopprätter, såsom pot-å-feu,
franska folkets förträffliga soppa på oxkött och
grönsaker; mörk och ljus buljong med klimpar,
med ägg, med grönsaker o. s. v. Con-sommén (’’den
dubbla buljongen") kan liksom vanlig buljong kokas
på olika slags kött, oxe, kalf, höns, oxhufvud,
oxsvans, kängurusvans, salt kött och fläsk (med gryn
"tisdagssoppa"), salt fläsk-rygg (med gula ärter,
"ärter och fläsk"), svinöron, på får (hals och hufvud;
hotchpotchsoppa), kalkonkrås, gåskrås, vildt, hare,
kramsfågel, rapphöns, dufva, tomat, färska ärter,
kål, surkål, nässlor m. m. Vidare kan man försätta
köttafkoket med en hel del andra ingredienser,
såsom salep, konjak, indiska svalbon, ravioli
(se d. o.), fisk, morot, curry, sköldpaddkött,
makaroni, vermiceller m. m. Man kan af buljongen
bereda puréer (se P u re), om man med den blandar
genom hårsikt drifna kvarlefvor af kalkon, höns,
vildt, rapphöns, eller på samma sätt behandlade
grönsaker, såsom morötter (morotspuré, brunoise),
kålrötter, jordärtskockor, potatis, hvita bönor,
bruna bönor, gröna ärter och linser, ärtskidor,
blomkål, sparris, selleri, kastanjer, gryn och myckat
annat. Men buljongen måste i alla händelser vara
god och kraftig, ej sådan som den gamle Uppsala
professorn kännetecknade som "skuggan af en oxe,
fallen på diskvatten". Fisksoppor, som med fördel
kunna kokas äfven på ben och hufvud af större fiskar,
förtjänade att i det svenska köket få vidsträcktare
användning än nu. Man kan koka soppa på öfver-lefvorna
af nästan allt slags fisk, men bäst för detta

ändamål äro lax, torsk, kolja, gädda, sik, ål;
hit höra soppor på hummer och kräftor (kräftsoppan
är den i Frankrike en gång så högt prisade bisque),
musslor, ostron, ja t. o. m. grodlår kunna användas
för detta ändamål. Af grönsoppor utan buljong
må nämnas: färsk ärtsoppa, soppa på pumpa, på
lök och champinjoner m. m. Vin- och fruktsoppor,
vanligen kalla, begagnas som efterrätter, medan
varma soppor numera, åtminstone i den värld, där
man dinerar, börja måltiden. Bland senast nämnda är
rabarbersoppan särdeles god och billig. Likaledes,
vid riklig tillsång på frukt, äppel-, päron-,
körsbärs-, nypon-, smultronsoppor. Saftsoppor af
alla slag höra hit, liksom vinsoppor; befryndade äro
äggöl och drickssoppor. Mjölk-soppor, i allmänhet
mycket hälsosamma, om de äro riktigt behandlade,
med eller utan mjöl eller gryn, finnas i ett stort
antal, såsom slät- och stänkvälling, majsenavälling,
mjölk med choklad, äggmjölk, hetvägg, hafresoppa,
kross- och helgryns-, ris-, mannagryns- och sa 2:0 vä
l lins:. Till denna kategori kan äfven räknas allt
slags gröt med mjölk eller med vin och vatten. Med
ett ord. "supanmaten" kan variera i det oändliga. -
Här ofvan har af naturliga skäl hänsyn tagits endast
till den svenska och fransk-svenska matlagningen. I
andra länders kokkonst finnes naturligtvis ett otal
andra sopprätter.

Soppleikr, isl., bollspel. Se Bollspel, sp. 1015.

Soppsköldpaddan, zool. Se Sköldpaddor, sp. 1376,
och S k ö l d p a d d s r ä 11 e r, sp. 1378.

Sopptabletter, kokk., åtskilliga slags koncentrerade,
torkade köttsopp- och buljongberedningar, som vid
behof kunna snabbt lösas i kokhett vatten. Jfr
Maggipreoarat.

Sopra [så-], it., mus.t "öfver", vid korsning af
händerna under pianospel beteckning för den hand,
som skall föras öfver den andra. Jfr S o 11 o.

Sopran (it. sopräno, lat. supremus 1. disca’ntus,
fr. dessus, eng. treble), mus., den art af sångröst,
som har högsta tonläget, med metallisk och klart
genomträngande klangfärg. Sopran finnes hos kvinnor,
gossar och kastrater. Den skiljer sig från alten
ej allenast genom den absoluta höjden, utan äfven
därigenom, att den har sin tyngdpunkt i det högre
(hufvud-) registret, icke i det lägre (bröst-)
registret. Omfånget växlar betydligt. Som normalt
omfång plägar anges c1-a2, hvarvid bröstregistret
sträcker sig ungefär upp till fiss1. Likväl skiljer
man mellan hög sopran och låg (mezzo-)sopran. De
vanligaste omfången för hög sopran kunna sägas vara
c1-c3 och g-c3, undantag a-e3; för mezzosopran
de vanligaste /-f eller a-a2, undantag g-h2. Fru
Nissen-Saloman, som haft speciell erfarenhet om
nordiska strupar, indelade ifrågavarande röstart i
tre underarter med följande omfång: mezzosopran a-a2
(c3), sopran c-c3 (d3) och hög sopran d-f (g3). Jfr
Diskant och Röst. A.L.*

Sopränklav, mus. Se C - k l a v och K l a v.

Sopransaxofon f-fSn]. Se Saxofon.

Sopron [jå’prån], komitat och stad i Ungern. Se
Oedenburg.

Sopuner, rysk sekt. Se Molokaner.

Sor., vid växtnamn förkortning för P. S o r-a u e r
(se denne).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:43:55 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcf/0237.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free