Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Souriau, Maurice - Soury, Jules Auguste - Sousa,Luiz de (Manoel Sousa de Coutinho) - Sousa, Manoel de - Sousa, John Philip - Sous-chef - Sous-prefet - Sousse - Soutachebroderi - Soutane - Souteneur - Souterrain - South, Robert - Southall Norwood - South Amboy - Southampton - South Bend
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
457
Soury-South Bend
458
antal vetenskapliga arbeten, bland hvilka må nämnas
De la convenlion dans la tragédie classique et
dans le drame romantique (1886), Victor Hugo,
rédacteur du Conservateur littéraire (1887),
La versification de Moliére (1888), L’evolution
du vers jrancais au dix-septiéme siécle (1893);
Pascal (1897), Bernardin de Saint-Pierre d’apres
ses manuscrits (1904), Moralistes et poétes (1907)
och Deux mystiques normands au XVII:e siécle (1913),
samt utgett Victor Hugos företal till ’Cromwell"
(1897), arbeten af Bernardin de Saint-Pierre m. m.
Soury [sori], Jules August e, fransk författare,
f. 1842 i Paris, tjänsteman vid Bibliothéque nationale
och lärare vid École pratique des hautes études,
har öfversatt ett stort antal arbeten af Hseckel,
Oscar Schmidt, Noeldeke m. fl. och författat flera
arkeologiska, psykologiska och historiska verk:
Bréviaire de Vhistoire du matérialisme (1881),
Les fonctions du cerveau (1886), Le systéme nerveux
central (1899) m. fl.
Sousa [såTsa], Luiz de (Manoel Sousa de Coutinho),
portugisisk munk och prosaförfattare, f. 1555,
d. 1632, var i sin ungdom malte-serriddare, togs till
fånga af sjöröfvare, men utlöstes. S. gifte sig och
bosatte sig i Almada midt emot Lissabon. Emellertid
tillskansade sig Filip II:s guvernörer i Lissabon,
där pesten härjade, hans hus; hellre än att vika
för olagligheten satte han eld därpå. Han begaf
sig till Spanien och lyckades ej allenast undgå
straff, utan äfven komma i stor heder vid spanska
hofvet. 1613 skilde han sig från sin hustru och ingick
i dominikanorden 1614. I klostret egnade nan sig åt
litterär verksamhet och skref en ryktbar biografi
öfver ärkebiskopen af Braga Bartolommeo (1619). 1623
utgaf han första delen af en krönika om dominikanorden
(del 2 och 3 utgåfvos efter hans död 1662 och 1678;
ny uppl. 1846;. Litt. bl. a. Sousa Viterbo, ’;Manoel
de Sousa Coutinho" (1902). J. C.
Sousa [såTsa], Manoel de. Se Faria y Sousa.
Sousa [sö’sa], John Philip, nordamerikansk tonsättare,
f. 1856 i Washington, var 1880-92 anförare för Förenta
staternas flottas musikkår och bildade sedan en egen
militärorkester, med hvilken han gjort konsertresor
äfven till Europa. Han har komponerat en mängd
omtyckta militärmarscher och danser, flera operetter,
sviter m. m., skrifvit instrumentala läroböcker och
på offentligt uppdrag utgifvit "National patriotic
and typical airs of all countries" (1890).
Sous-chef [fr. utt. soje’f; sv. utt. sujef], fr.,
underchef, sekundchef, andre direktör, biträdande
föreståndare.
Sous-préfet [soprefä], fr. Se Frankrike, sp. 1133.
Sousse [soss], stad i Tunisien. Se Susa 3.
Soutachebroderi [sotaj-]. Se Sutaschbro-d e r i.
Soutane [sotän]L fr Se Sutan.
Souteneur [sotnor], fr. Se Sutenör.
Souterrain fsoterra’], fr. Se S u t e r r ä n g.
South [saVth], Robert, engelsk präst, kano-nicus vid
Christ church i Oxford, f. 1634, d. 1716, var en högt
begaf vad talare, en mästare i analys af mänskliga
svagheter. I den engelska predikans historia intar
han ett berömdt namn. Hj. H-t.
Southall Norwood [sau’thål nå’ωud],
stadsliknande samhälle (urban district) i engelska
grefsk. Middlesex, 15 km. v. om London, med kemiska
fabriker och ångkvarnar. 26,323 inv. (1911). J. F. N.
South Amboy [sau’th ä’mbåi], stad (sedan 1908)
i nordamerikanska staten New Jersey, vid
Raritan bay, midt emot Perth Amboy. 7,007
inv. (1910). Tegeltillverkning. Export
af kol och eldfast lera.
J. F. N.
Southampton [sauthä’mptən]. 1. Stad och
grefskap (county borough; före 1888 del af
grefsk. Hampshire) på Englands södra kust,
midt emot ön Wight vid Southampton Water (16
m. djup) och på halfön mellan floderna Itchen
och Test. 18,6 kvkm. 119,012 inv. (1911). S. har
blifvit hufvudstation för ångfartyg, som gå
på Medelhafvet, Syd- och Central-Amerika, Ost-
och Västindien, delvis äfven på Nord-Amerika,
beroende därpå, att härifrån vägen till det 112
km. aflägsna London är kortare och mindre farlig än
sjövägen genom Kanalen. S. är därför en uthamn åt
London. Det sammanlagda in- och utgående tonnaget
steg 1914 till öfver 9,3 mill. (1913 till öfver
13,3 mill.) ton, och det intar fjärde rummet bland
Storbritanniens hamnstäder. Hamnen åtnjuter fördelen
af dubbelt tidvatten, först från Solent och 2 timmar
senare från Spithead. S:s industri omfattar nästan
uteslutande maskintillverkning och skeppsbyggeri. Det
är öfvervägande handelsstad, och dess fem dockor,
hvilka tillhöra London–S.-Western-järnvägs-a.-b.,
kunna rymma de största fartyg. Dessutom finnas 6
torrdockor. Bland vetenskapliga anstalter märkas
Hartley institution, en skola för naturvetenskap
och konstslöjd, med bibliotek, museum, konstgalleri
och laboratorium, vidare en latinskola, Tauntons
tradeschool (1752) med teknisk afdelning, en
handelsskola och en navigationsskola. Ordnance survey
and map office, en statsanstalt för utgifning af
generalstabskartor för riket, har sin lokal i S.
Af den forna stadsmuren finnas rester kvar jämte
4 portar. Bland dess många kyrkor märkas S:t
Mikaelskyrkan från 1100-talet, kyrkan Holyrood,
den i grekisk stil uppförda Allhelgonakyrkan och
det från 1100-talet härrörande franska kapellet,
som tillhör ett ålderdomshem, Domus’ Dei l. God’s
house, från Henrik III:s tid. – S. grundlades af
sachsarna omkr. 495 och härjades flera gånger af
danskarna. 1295 blef det berättigadt att sända ombud
till parlamentet. På 1300-talet dref det betydande
handel med Italien, hvilken dock aftog i slutet af
1500-talet. Dess nuv. blomstring kan dateras från
1830-talet, då stora hamnarbeten företogos och banan
till London öppnades. – 2. S. l. Southamptonshire,
grefskap, detsamma som Hampshire (se d. o.).
1 o. 2. J. F. N.
Southampton [sau’thä’mptən], baron, earl och hertig af,
engelska adelstitlar, burna inom släkterna Fitzroy
(se d. o. 1), Fitzwilliam (storamiralen sir William
Fitzwilliam, f. omkr. 1490, d. 1542, blef 1537 earl
af S. och slöt själf sin ätt) och Wriothesley (se
d. o.). Barontiteln fortlefver ännu och bäres af en
ättling till Charles Fitzroy, naturlig son till Karl
II (och hertiginnan af Cleveland).
South Bend [sau’th be’nd], stad i nordamerikanska
staten Indiana, vid den därifrån segelbara S:t
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
