- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 26. Slöke - Stockholm /
481-482

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spanien

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hvars nordligare kust rundt om Cabo de la Náo är
bergig. Hela kusten utmed Valenciaviken är låg och
illa försedd med hamnar, och längs Katalonien är den
än brant och klippig, än låg och sandig.

Ytbildning. S. är märkligt på en gång för slående
kontraster och stora vidder af dyster enformighet. Det
har berg, som med alpin storhet nå öfver snögränsen,
men ofta skyddade, rika, präktiga dalar vid deras
fot. Nakna väggar af hvit kalksten resa sig ofvan
mörka skogar af ek, korkek och oliv. I andra trakter,
såsom i Baskiska prov., i prov. Galicien, i Serrania
de Cuenca (mellan Tajos och Júcars vatten),
i Albarracin (mellan Tajo och Guadalaviar) ligga
stora trakter af lågbergigt skogsland och nästan
omedelbart därintill oöfverskådliga slätter eller
trakter af jämnt platåland, några nästan obeboeliga,
andra genomskurna af kanaler och väl odlade, såsom
Requena de Valencia. Medan landskapet i allmänhet
karakteriseras af sammanhängande bergskedjor samt
breda slätter och platåer, finnas å ena sidan höga
isolerade toppar, såsom Monseny, Montserrat och Mont
Sant i Katalonien, Peña Golosa i Valencia och Moncayo
på gränsen mellan Aragonien och Gamla Kastilien
samt å andra sidan små instängda dalar, bl. a. Vich
och Olot i de kataloniska Pyrenéerna. Större delen
af det inre S. består af ett platåland, begränsadt
af Kantabriska bergen i n. och Sierra Morena i
s. samt af en rad bergskedjor deladt i en nordlig
och en sydlig del. Den förra (landskapen León och
Gamla Kastilien) har en medelhöjd af omkr. 820
m., den senare (provinserna Estremadura och Nya
Kastilien) är något lägre, omkr. 790 m. Å alla
sidor är platålandet isoleradt, hvarför passen vid
dess gränser och floddalarna, som leda därifrån ned
till de omgifvande slätterna, äro geografiska drag af
synnerlig vikt. Mot v. i Portugal sjunker det gradvis
i terrasser ned mot hafvet; i n. v. öppna Sildalen
och en rad sydligare dalar, längs hvilka militärvägar
tidigt dragits fram, förbindelsen mellan León och
Galicien, hvilket förklarar, hvarför denna provins
förenades med León redan före Portugals eröfring från
morerna. Passen genom Kantabriska bergen i n. äro
ganska många, och flera af dem skäras af järnvägar. De
båda märkligaste äro Puerto de Pájares, genom hvilket
järnvägen från León till Oviedo och Gijón slingrar
sig, samt Puerto de Reinosa, som leder ned till
Besayas djupa dal och nu skäres af järnvägen från
Valladolid till Santander. I sin östra del skäres
bergskedjan af järnvägar från Burgos till Bilbao och
S. Sebastian; den sistnämnda linjen slingrar sig genom
Pancorbos vilda och romantiska dalgång, innan den
skär Kantabriska kedjan vid Idiazabal. I n. ö. och
ö., där platålandets kant svänger ut i en vid båge,
faller det i breda afsatser ned mot Ebrodalen och
Valenciabukten och krönes här och där af mer eller
mindre isolerade berg, af hvilka några blifvit ofvan
nämnda. I n. ö. förmedlas förbindelsen med Ebrodalen
hufvudsakligen af Jalóns dal, hvilken alltid utgjort
en militärväg af högsta vikt och längs hvilken
en järnväg går från Madrid till Zaragoza. Längre
söderut göra de berg, som äro samlade i östra delen
af högplatån (Albarracin, Serrania de Cuenca), den
direkta förbindelsen mellan Madrid och Valencia
ytterst svår, och den hufvudsakliga kommunikationen
till östra kusten går fram, där La Manchas södra
platåland öfvergår i den lågbergiga trakt, som
förenar det inre af S. med Sierra Nevada. I s. sker
öfvergången från platån till Guadalquivirs dal i
allmänhet i afsatser, men äfven där, i östra hälften
af Sierra Morena, äro passen få; det viktigaste är
Puerto de Despeñaperros, där Rio Magana har skurit
en djup hålväg, genom hvilken järnväg nu går upp
till Madrid från Andalusien. Mellan Andalusien och
Estremadura längre i v. är förbindelsen friare,
emedan Marianska bergssystemet (Sierra Morenas
västra fortsättning) där är deladt i en rad mindre
kedjor. – Af de berg, som tillhöra platålandet, bilda
Kantabriska bergen (se d. o.) den mest sammanhängande
kedjan. En egendomlighet för denna och närgränsande
delar af platålandet bilda parameras, isolerade, af
branta, nakna klippväggar begränsade platåer. Bland
de större af dessa äro de kalla distrikten Sigüenza
och Soria vid Dueros källor, distrikt, som skilja
det s. k. Iberiska bergssystemet i platålandets
nordöstra del från östra delen af halföns centrala
bergskedjor. Af dessa kedjor, hvilka spanska geografer
ge namnet Carpetano-Vetonica, är Sierra de Guadarrama
(se Guadarrama) den östligaste. Det är
forntidens Montes Carpetani, och en del af densamma,
n. om Madrid, bär ännu namnet Carpetanos. En trakt
med ytterst oregelbunden yta, fylld af höjder och
parameras, skiljer denna sierra från den s. v. därom
liggande Sierra de Gredos (se Gredos), den högsta
och mest storartade i raden. I väster sammanhänger den
genom lägre bergpartier med Sierra de Gáta (se Gáta
1). Dessa lägre partier mellan de mera sammanhängande
kedjorna underlätta i hög grad samfärdseln mellan
norra och södra hälfterna af platålandet. Men i
allmänhet leda endast mulåsnestigar genom sierras, och
ännu skär ingen järnvägslinje dem direkt. En järnväg
genom det centrala bergssystemet går mellan Sierra
de Guadarrama och Sierra de Gredos (Madrid–Avila),
en annan från Madrid till Segovia genom Puerto
de Navacerrada (1,778 m.). I södra hälften af
platålandet går en kortare rad af sierras (Montes de
Toledo och Sierra de Guadalupe), som skiljer Tajos
och Guadianas bäcken. Högslättens södra kantberg,
Marianska bergssystemet (se d. o.), bildar en mindre
sammanhängande kedja än de båda föregående systemen. –
Viktigare än de berg, som begränsa eller skära
platålandet, äro de i n. ö. och s., hvilka endast med
sina ändar sammanhänga med centralplatån. De förra
äro Pyrenéerna (se d. o.), de senare Sierra Nevada
(se Nevada 1) och kustkedjorna längre söderut. På båda
sidor om Sierra Nevada ligga tätt bredvid hvarandra
tvärdalar (barrancas), ofta afrundade i sin öfre del
liksom de s. k. cirques (fr.) i Pyrenéerna. I många
af dessa cirques ligga alpsjöar, och en af dem,
Corral de Veleta, har t. o. m. en liten glaciär,
den sydligaste i Europa. I s. löpa dessa tvärdalar
ned I Alpujarras bergiga längddal, till hvilken äfven
nedgå tvärdalar från de östligaste af kustkedjorna,
Sierra Contraviesa och Sierra de Almijara. Omedelbart
v. om den sistnämnda ligger Guadalhorces dalgång,
genom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:09 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcf/0271.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free