- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 26. Slöke - Stockholm /
491-492

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spanien

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Större delen af järnmalmen upptages i Vizcaya och
Murcia och nästan all kopparmalmen i prov. Huelva,
där de ryktbara Riotinto-grufvorna ligga. Blymalmen
erhålles hufvudsakligen från Murcia (Linares)
och Jaén, silfverhaltig blymalm mest i Almería,
silfverhaltig kopparmalm uteslutande från Ciudad
Real. De ryktbara kvicksilfvergrufvorna vid
Almadén, de rikaste i världen före upptäckten af de
kaliforniska grufvorna vid New Almaden, tillhöra
Ciudad Real. S:s salt hämtas dels ur hafvet,
dels ur saltkällor, dels ur berg (vid Cardona
i Barcelona). Stenkol erhålles hufvudsakligen i
Oviedo, Palencia och Córdoba, men produktionen är
obetydlig i förhållande till de stora tillgångarna,
som beräknas uppta en areal af 9,000 kvkm., hvaraf
nära 1/3 i Oviedo. Grufarbetet drifves under statens
uppsikt. Genom lagen af 6 juli 1859 reserverades ett
stort antal viktiga grufvor (däribland alla saltverken
och saltgrufvorna) som statsegendom, men finansnöden
har tvingat regeringen att uppge den ena grufvan
efter den andra, så att staten f. n. eger endast
kvicksilfvergrufvorna och några saltverk. Många
af grufvorna äro öfverlämnade till utländska
(mest engelska) bolag. Nästan endast de malmer,
som innehålla bly och kvicksilfver, tillgodogöras
inom landet; största delen utskeppas. Järn- och
koppartillverkningen är dock i starkt stigande. –
I industriellt hänseende har S. först efter midten
af 1800-talet gjort några väsentliga framsteg,
såsom synes af den stigande införseln af råbomull,
maskiner och stenkol. Hufvudsätena för den spanska
industrien äro Baskiska provinserna och Katalonien,
där den är af gammalt ursprung. Första platsen intar
bomullsindustrien, som är koncentrerad i Barcelona
och andra orter i Katalonien och nu spridts jämte
linne- och pappersindustrien äfven till Baskiska
provinserna, Navarra och Oviedo. Stor export af
bomullsvaror gick till kolonierna. Denna utförsel har
nu upphört, men i stället har tillverkningen kommit
den inhemska förbrukningen till godo. 1910 funnos 742
bomullsfabriker med omkr. 68,300 väfstolar och nära
3 mill. spindlar; i ylleindustrien arbetade 8,800
väfstolar och 660,000 spindlar. Sidenindustrien,
otillräcklig för den inhemska marknaden, idkas
företrädesvis i Valencia, Murcia, Barcelona och
Sevilla. Metallindustrien, till en början begränsad
till Baskiska provinserna, särskildt kring Bilbao,
har spridt sig till Asturien, Almería och Galicien,
nära de stora malmlagren och i grannskapet af många
kolgrufvor. En gammal industrigren är tillverkningen
af läder, men tillverkningen af karduan har för länge
sedan upphört att vara en specialitet för Córdoba. Af
vikt äro vidare pappers- och tobaksfabrikationen
(hvilken sistnämnda är ett statsmonopol, utarrenderadt
till ett bolag, som drifver tillverkningen
i 11 fabriker), korktillverkningen (Gerona),
spetsfabrikationen, tillverkningen af socker och
choklad samt skeppsbyggeri. Den kemiska industrien
lämnar utmärkta eteriska oljor, och Toledo är ännu,
liksom i forna tider, bekant för sina svärdsklingor
(Toledoklingor). Statsverkstäder för tillverkning
af artilleri och andra krigsförnödenheter finnas i La
Trubia i Asturien och Oviedo. Tillverkningen af glas
och lergods är mycket utbredd, men står i kvalitet
efter flera andra länders tillverkningar.
Perioden närmast efter Spansk-amerikanska kriget
utmärkes af stor industriell och kommersiell
utveckling, i industrien bl. a. af snabb ökning
af elektricitetens användning som källa till
belysning och kraft. Men i allmänhet motsvarar den
industriella produktionen långt ifrån behofvet. Med
skyddad hemmarknad, billig drif- och arbetskraft
borde utvecklingen ha varit större. Utom de
i Katalonien äro S:s kapitalister som klass
öfverdrifvet konservativa, hvarför kapital för
anläggning af elektriska industrier tecknats nästan
uteslutande i utlandet (Tyskland, Frankrike, Belgien,
Schweiz och Förenta staterna), liksom järnvägar och
grufindustri hufvudsakligen finansierats af brittiska
och sidenindustrien af franska förläggare. Utmärkande
för den sista tiden är bildandet af truster eller
sammanslagning af industribolag. – Handel. Med sina
stora naturliga tillgångar och sitt fördelaktiga
handelsläge borde S. intaga en ledande plats bland
Europas handlande nationer. Det gjorde det ock en tid,
när de skatter, som förvärfvats genom upptäckten
af Amerika samt eröfringen af Mexico och Peru,
utbyttes mot andra varor i England, Nederländerna
och andra länder. Men under denna period af yttre
välstånd såddes ock fröna till dess förfall. Genom
morernas fördrifning från Granada, samtidigt med
upptäckterna i Nya världen, förlorade landet sin
mest idoga befolkning. För de inhemska näringarna,
genom hvilka landets tillgångar kunde utvecklas, såsom
skett genom morerna, saknade spanjorerna håg. Eggade
af hoppet om snabbt förvärfvade rikedomar och af
kärlek till äfventyr, beträdde de mera företagsamma
bland dem upptäckternas väg, och jordbruk och andra
näringar blefvo föraktade. Landets kommersiella
öfverlägsenhet vardt därigenom kortlifvad. Politiska
orsaker jämte ett kortsynt prohibitivsystem
medverkade att påskynda landets förfall, och
det är först på senare tid, efter anläggningen
af järnvägar, som handelsomsättningen blifvit
lifligare. I st. f. det forna prohibitivsystemet
gäller nu ett skyddstullsystem med många och höga
tullsatser å införda varor. Importens värde 1914
uppgick till 1,110,86 mill. och exportens till 943
mill. pesetas. De högsta siffrorna (i mill. pesetas)
förete bomull och fabrikat (138,2 i import och 47,2 i
export), ull, hår och arbeten däraf (12,7 och 59,8),
malmer och keramiska tillverkningar (114,5 och 114),
metaller, arbetade och icke (55 och 121), droger
och kemiska produkter (113,3 och 34,8), maskiner
(128,3 och 4), näringsämnen, inberäknadt spannmål,
socker, vin (251,5 och 358,8). Största omsättningen
göres med Storbritannien, Frankrike, Nord-Amerikas
förenta stater, Tyskland, Italien, Belgien, Portugal
och Cuba. I landets hamnar inlöpte 1914 från främmande
ort 18,915 fartyg om 22,23 mill. tons dräktighet, af
hvilka 10,619 om 8,46 mill. ton förde spansk flagg;
i kustfart besöktes hamnarna af 50,295 fartyg om
16,35 mill. ton, hvaraf 22,526 ångfartyg om 15,58
mill. ton. Hamnar har S. ej mindre än 116, nämligen
56 vid Atlantiska och 60 vid Medelhafskusten. De
viktigaste bland de förra äro S. Sebastian, Bilbao,
Santander, Gijón, Ferrol, Coruña, Vigo, Huelva,
Sevilla och Cádiz och bland de senare Barcelona,
Tarragona, Valencia, Alicante, Cartagena, Almería,
Málaga och Algeciras. Handelsflottan räknade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:09 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcf/0276.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free