Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spanien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kommunala utskott för den lokala tillsynen
af provinsens och kommunens läroanstalter. I
provinsutskottet är kyrkan representerad genom en
af biskopen delegerad andlig och i de kommunala
utskotten af sockenprästen. Frågan om neutrala skolor
(utan dogma) i st. f. konfessionella har flera år
stått på dagordningen. – I april 1913 utkommo 1,980
tidningar och andra periodiska skrifter, hvaraf 316
dagliga tidningar.
Förhållandet mellan kyrkan och staten är f. n. den
inre politikens viktigaste fråga. Den katolska
kyrkans ställning hvilar dels på författningen,
dels på konkordatet af 6 maj 1851. Enligt art. 11
i författningen "är den katolska, apostoliska
och romerska religionen statens religion, och
nationen förbinder sig att underhålla kulten och
dess tjänare. Ingen får förföljas på grund af
sin religion eller religionsöfning, för så vidt
han iakttar aktning för den kristna moralen. Alla
offentliga ceremonier och manifestationer af någon
annan än statsreligionen äro förbjudna". Under
offentliga manifestationer innefattades enligt
särskilda k. dekret äfven en kults yttre tecken,
och följaktligen voro förbjudna alla manifestationer
på offentliga gator eller yttermurarna af ett tempel
eller en kyrkogård af från den katolska religionen
afvikande kult för att tillkännage ceremonier, riter
och bruk, vare sig genom processioner, inskrifter,
fanor, emblem, annonser eller anslag; ej heller var
det tillåtet att tillkännage öppnandet af någon ny
icke-katolsk gudstjänstlokal eller kyrkogård. Genom
k. dekret upphäfde Canalejas 1910 denna tolkning af
uttrycket "offentliga manifestationer" och tillät
de yttre tecknen af icke-katolsk kult, således
kultbyggnaders kännetecken genom byggnadsstil,
torn, klockor, skyltar o. s. v. Såsom offentliga
manifestationer, som enligt författningen äro
förbjudna icke-katolska konfessioner, gälla nu blott
egentliga gatudemonstrationer och församlingar under
bar himmel, såsom processioner o. d. Konkordatet
af 1851 och konventionen 1859 ha ordnat kyrkans
förmögenhetsrättsliga ställning. Före 1836 egde
kyrkan stora rikedomar, hvilkas värde 1820 beräknades
till 4,450 mill. pesetas; efter 1826 ha dessa gods
småningom indragits. I konkordatet afstod kyrkan från
sina indragna gods, och staten åtog sig att lämna
hvarje präst bostad och trädgård samt af allmänna
medel bestrida kostnaderna för kulten och klerus’
underhåll. De 1851 ännu icke sålda kyrkogodsen
indrogos likaledes af staten, men deras uppskattade
värde utbyttes mot oförytterliga statspapper, som
visserligen förvaltas af staten, men dock skola vara
kyrklig egendom. Summan af de årliga inkomster,
som staten fördragsenligt är skyldig kyrkan,
utgör, inberäknadt räntorna af några indragna
fromma stiftelser, omkr. 34 mill. pesetas, som
således är sista återstoden af kyrkoegendomen. Dock
utbetalas dessa räntor icke direkt till kyrkan,
utan inkasseras af staten, som därmed bestrider
den årliga kultusbudgeten. Enligt 1915 års budget
utgör detta 41,689,479 pesetas, dock afdragas på
denna blott nominella summa 7–20 proc. alltefter
lönens storlek som ofrivillig "donativo del clero"
(gåfva af klerus), och dessutom användas mer än 12
mill. pesetas på underhåll af katedraler och andra
kyrkor, amortering, prästseminarier och bibliotek,
för utomordentliga reparationer af kyrkobyggnader
etc. Efter dessa afdrag får klerus blott omkr. 24
mill. pesetas, så att församlingsprästerna äro
synnerligen dåligt aflönade (omkr. 3,500 ha mindre
än 600 pesetas, 4,600 ha 600–800 pes., 6,500
800–900 pes., frånsedt det nämnda afdraget) och
lefva i tryckande armod, och ej heller det högre
prästerskapet kan skryta med någon rikedom, om man
tar i betraktande anspråken på deras välgörenhet,
representationsplikter m. m. Dessutom har staten
några andra inkomster af kyrklig art, som ej komma
kyrkan till godo, så att den af sitt samband med
kyrkan drar betydande inkomster utöfver utgifterna. I
spetsen för katolska kyrkan står ärkebiskopen af
Toledo, S:s primas. S. är indeladt i 9 kyrkoprovinser
(Burgos, Granada, Santiago de Compostela, Sevilla,
Tarragona, Toledo, Valencia, Valladolid och Zaragoza)
med 46 suffraganbiskopar och ett eximeradt priorat
(Ciudad Real), de forna riddarordnarnas, under
en ordensprior med biskopstitel. Det brittiska
Gibraltar bildar (sedan 1910) ett särskildt
biskopsstift. Staten eger patronatsrätt öfver kyrkan
och rätt att nominera biskopar och de fleste öfrige
prästerlige ämbetsmännen, påfven har rätt att i alla
metropolitankapitel och i flera biskopliga kapitel
utnämna en andlig ämbetsman, i öfriga kapitel
blott en hederskanonikus. Antalet ordenspräster
är omkr. 3,300 och världspräster omkr. 34,000,
1915 funnos 754 ordenshus för män och 2,918 för
kvinnor med tills. 37,743 inv. (7,083 män). – Genom
inflytande från utländska evangeliska kretsar (i
Storbritannien, Holland, Nord-Tyskland och Schweiz)
har protestantismen fått insteg, och predikostationer
och församlingar ha bildats i alla delar af S., tills,
ett par hundra, hvaraf omkr. 40 organiserade, äfven
några af spansk nationalitet. De största tillhöra
Iglesia evangelica española reformada med anglikansk
bekännelse (10 församlingar), metodister (i ö.,
i Barcelona och på Balearerna), baptister (i några
större städer) och den genom pastor Fr. Fliedner
(d. 1901) genomförda sammanslutningen Iglesia
evangelica española i de större städerna, omkr. 20
själfständiga församlingar, som verka företrädesvis
bland ungdomen och ha flera skolor, barnhem och
sjukhus. Tillsammans finnas omkr. 12,000 protestanter.
Författning och förvaltning. S. är enligt
författningen af 30 juni 1876 en monarki med
inskränkt konungamakt, ärftlig inom dynastien
Bourbon-Anjou både på manliga och kvinnliga
linjen. Konungen bär titeln konung af S., Kastilien,
León, Aragón, Båda Sicilierna, Jerusalem,
Navarra, Granada, Toledo, Valencia o. s. v.,
katolskt majestät. Kronprinsen bär titeln prins
af Asturien. Konungen blir myndig vid fyllda 16
år. Under hans minderårighet föres regeringen af
hans fader eller moder eller, om dessa icke lefva,
af den närmaste anförvanten (som måste vara spanjor
och minst 20 år gammal). Om ingen person finnes,
som regeringen författningsenligt tillkommer, väljer
riksdagen 1, 3 eller 5 regentskapsråd. Konungen
utöfvar lagstiftningsmakten tillsammans med riksdagen,
mot hvars beslut han har en (faktiskt knappt utöfvad)
absolut vetorätt. Han sammankallar och upplöser
riksdagen (i sistnämnda fall skola nya val ega
rum inom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
