- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 26. Slöke - Stockholm /
503-504

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spanien

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

handelsmarknad. Från 237 upprättade kartagiske
fältherren Hamilkar Barkas i S. ett betydande välde,
ett stort antal iberiska folk underkufvades. Efter
Hamilkars död (229) fortsattes hans politik
af Hasdrubal, som visade stor skicklighet att
kunna diplomatiskt förbinda de olika iberiska
stammarna med Kartago och grundlade Cartagena vid
Medelhafvet. De kartagiska framgångarna sågos med
missnöje i Rom, senaten lyckades 226 f. Kr. förmå
Hasdrubal till löftet att ej sträcka sina eröfringar
n. om Ebro. Staden Saguntum slöt förbund med
romarna. Trots dessas varning angrep Hannibal,
som 221 f. Kr. efterträdt Hasdrubal, Saguntum och
eröfrade det 219 f. Kr. I följd häraf utbröt krig,
det s. k. andra puniska kriget (218–201), mellan
Rom och Kartago. Romarna, som i Italien anföllos
af Hasdrubal, sökte då krossa det kartagiska
väldet i S. I Tarraco fingo de en stödjepunkt, och
efter en sjöseger vid Ebro 217 f. Kr. kunde de gå
anfallsvis till väga. Deras framgångar gynnades
däraf, att Hasdrubal måste öfverge S. för att
kufva en resning i Afrika. Saguntum eröfrades 214
f. Kr. Kartagiska segrar 211 f. Kr. öfver Publius och
Gnæus Scipio hejdade ej romarnas framsteg, hvilka
i Publius Cornelius Scipio fingo en öfverlägsen
ledare. Cartagena eröfrades 209 f Kr., och sedan
Hasdrubal 208 f. Kr. kallats af Hannibal till Italien,
blefvo de kvarvarande kartagiska trupperna besegrade
vid Ilipa 206 f. Kr. I freden 201 f. Kr. måste Kartago
afstå S.

S., en del af Romerska riket (201 f. Kr.–409 e.
Kr.). Romarnas besittningar på halfön bestodo endast
af kustområdena, där de i Tarraco, Saguntum och
Cartagena hade sina främsta stödjepunkter. Gades
slöt förbund med romarna. De iberiska och
keltiberiska stammarna i halföns inre bevarade
sitt oberoende. Romersk förvaltning infördes 197
f. Kr., då halfön delades i två provinser, Hispania
citerior
("Hitre S.") och Hispania ulterior ("Bortre
S."). Med de krigiske invånarna förde romarna
ständiga strider. Uppror kufvades 196 f. Kr. af
Cato. Lucius Æmilius Paullus lär 191–189 f. Kr. ha
underkufvat 250 städer på halfön. Tiberius Sempronius
Gracchus lyckades 179–178 f. Kr. genom fördrag med
befolkningen införa bättre förhållanden. 154–134
f. Kr. hade romarna att bekämpa svårartade uppror,
som genom de romerske befälhafvarnas felgrepp togo
stor omfattning. Folket i Lusitanien (nuv. Portugal)
gick 154–151 anfallsvis till väga, fick i Viriatus
(147–139 f. Kr.) en betydande ledare, men kufvades
efter dennes död. Det keltiberiska, samtidiga upproret
hade sin medelpunkt i Numantia och betvangs efter
denna stads eröfring 133 f. Kr. af Publius Scipio
d. y. Därmed slutade de iberiska och keltiberiska
folkens uppror mot romerska väldet. Senare strider
inom S. orsakades af splittring inom romerska staten,
ett tecken till S:s hastiga romanisering. Anledningen
till, att Sertorius (se denne), som 81 f. Kr. blifvit
ståthållare, gjorde uppror, är ej fullt klar; måhända
var det uttryck för en konflikt mellan romerska
administrationen och den mer eller mindre romaniserade
befolkningen, på hvars sida keltibererna trädde. Den
mot Sertorius år 76 sände Pompejus lyckades först
småningom vinna
terräng, men sedan Sertorius mördats (72 f. Kr.), blef
S. åter kufvadt. Ett uppror i Lusitanien nedslogs 60
f. Kr. af Cæsar. Pompejus’ anhängare, som i S. hade
sitt förnämsta stöd i kampen mot Cæsar, öfvervunnos
af denne genom segrarna vid Ilerda och Munda. Under
Augustus kufvade romarna (27–19 f. Kr.) kantabrerna
och asturerna, som voro iberer och dittills åtnjutit
frihet i sina svårtillgängliga bergstrakter. Augustus
vistades 27–25 f. Kr. i S. och organiserade
dess förvaltning. Halfön delades i tre provinser:
Hispania Tarraconensis i n. och ö., Hispania Bætica
(motsvarande nuv. Andalusien) i s. och Lusitania i
v. I n. v. utsöndrades under Caracallas tid
(211–217 e. Kr.) en fjärde provins, Gallæcia. Bætica
romaniserades tidigt genom invandring. Romerska
kolonier grundlades, såsom Italica vid Sevilla och
Carteja vid Gibraltar 171 f. Kr. Ett par årtionden
senare anlades Valencia. Gades erhöll af Cæsar
romersk medborgarrätt. Bætica ställdes på grund af
det romerska elementets öfvervikt som koloni under
senaten, under det att de öfriga provinserna styrdes
af militära legater beroende af kejsaren. Under
Augustus’ tid skapades en rad nya städer, till en
början som garnisonsorter, Emerita Augusta (Mérida),
Asturica Augusta (Astorga), Bracara Augusta (Braga),
Cæsarea Augusta (Zaragoza), Urbs Septimæ Legionis
(León). Samtliga spanska kommuner erhöllo under
Vespasianus (69–79 o. Kr.) "latinsk" medborgarrätt
(ett slags öfvergång till den romerska). För S:s
romanisering spelade kommunerna en utomordentlig
roll. Under kejsartiden blef latinska språket
förhärskande; det användes såväl vid alla offentliga
förhandlingar som i det enskilda lifvet. Romerska
sedvänjor antogos, romersk klädedräkt blef den
vanliga. För det romerska härväsendet spelade
S. en stor roll. De legioner, som lågo i garnison
i S., utskrefvos där. Från denna börda förskonades
Bætica i likhet med Italien. Urspr. af militära
hänsyn skapades ett utveckladt vägnät i S., hvars
underhåll senare öfverlämnades åt kommunerna. Det
ekonomiska lifvet synes under kejsartiden ha varit
rikt utveckladt. Silfvergrufvorna stodo i anseende
ända sedan den feniciska tiden. Järnindustri liksom
textilindustri utvecklades i betydande grad. Vin-
och olivodlingen bragte stora rikedomar. De spanska
produkterna såldes i Rom, som med S. idkade liflig
handel. Särskildt Gades spelade stor roll som en af
kejsarrikets främsta handelsstäder. Till den romerska
kulturen och litteraturen lämnade de romaniserade
spanjorerna betydande bidrag. Marcus Porcius Latro,
Ovidius’ lärare, Annæus Seneca (filosofens fader),
båda från Córdoba, voro kända retorer. Columella,
Martialis och Quintilianus härstammade från S. Flera
af de store kejsarna, såsom Trajanus, Hadrianus
och Theodosius, voro af spansk börd. Vid den af
Diocletianus och Konstantin omkr. 300 företagna
nyordningen af rikets förvaltning i fyra prefekturer
(generalståthållarskap) lades S. som en särskild
"dieces" till Præfectura Galliarum (omfattande
Gallien m. m.); provinsernas antal ökades till 7,
i det att från Tarraconensis utsöndrades Cartagensis,
Baleariska öarna bildade en särskild provins, och till
S. räknades äfven Tingitana, omfattande Marokko. De

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:09 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcf/0282.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free