- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 26. Slöke - Stockholm /
507-508

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spanien

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

representanter, såsom Magriti. Inom läkarvetenskapen
framstod kirurgen Abu-l-Kasim (Abulcasis). Stora
bibliotek egde ej blott kaliferna (400,000 bd), utan
alla mera framstående familjer. Om konstens, särskildt
arkitekturens, höga ställning och dess olika skeden
ge moskén i Córdoba, Alcázar (se d. o.) i Sevilla
och Alhambra (se d. o.) en föreställning.

I Pyrenéerna och de kantabriska bergen, dit
västgöterna dragit sig tillbaka, skapades småningom
en rad små stater. Arabernas försök att underkufva
det af konung Pelayo försvarade Asturien ledde till
ett nederlag 718, som i de kristna krönikorna växte
till enorma proportioner. Pelayo och hans män blefvo
för de senare spanjorerna nationalheroer. Asturiska
riket utvidgades under efterträdaren Alfons den
katolske såväl västerut, i Galicien och Lusitania,
scm österut, vid Vizcayaviken. Alfons II gaf i Oviedo
sitt rike ett centrum med utvecklingsmöjligheter. De
kristne spanjorerna eldades till striden mot morerna
genom legenden om Santiago, den helige Jakob, som
skulle ha kristnat landet; hans helgedom i Compostela
blef ett mål för ständiga vallfärder. Splittring
uppstod inom det spanska kalifatet mellan kalifen
och renegater, som sökte tillvälla sig makten inom
olika områden. Murcia regerades nästan själfständigt
af en arabisk furste. Kalifatet reorganiserades af
Abd-ar-rahman III; äfven Toledo, som gått förloradt,
återeröfrades af honom 932. Sammanslutningen
mellan de små kristna konungarikena var ytterst
svag. Någon tanke på en närmare enhet synes ej
ha förefunnits. Motsatsen mellan baskerna och de
germaniserade keltibererna i Asturien samt den
frankiska befolkningen i markgrefskapet Barcelona
torde ha känts lifligt. Alfons III den store (866–910)
eröfrade León och norra Portugal och vann genom gifte
Navarra. Mellan Alfons’ söner delades hans rike 910,
León, Galicien med Portugal och Asturien blefvo
själfständiga stater. Af León gjorde sig grefve
Fernando Gonzales af Kastilien oberoende 933, och
därigenom skapades konungariket Kastilien. Kalifatet
Córdobas försvagande och, efter 1031, dess
sönderfallande i tolf små furstendömen gynnade i
hög grad de kristna staternas utvidgning. Under
Sancho III (1000–35) af Navarra förenades hela
det kristna S. Vid hans död (1035) delades hans
rike mellan hans söner, af hvilka Ferdinand erhöll
Kastilien och Ramiro Aragonien. Ledningen af det
kristna S. öfvergick från Asturien och Navarra till
Kastilien och Aragonien. Kastilien blef redan under
Ferdinand I den store (1035–65) en betydande stat;
León införlifvades 1037, en del af Navarra eröfrades
1054 och under Alfons VI (1065–1109) betydande
moriska områden, såsom Toledo (1085), sedermera
kalladt Nya Kastilien. Under klar uppfattning af det
för dem farliga läget vände de moriske furstarna
sig med bön om hjälp till Jusuf ibn-Tasjfin (i
nuv. Marokko), sultan öfver almoraviderna (se
d. o.), och dessa besegrade vid Zallaca 1086 de
kristne riddarna. Mellan de mera frisinnade moriske
furstarna och deras fanatiskt intoleranta hjälpare
upp kommo snart stridigheter, som ledde till, att
almoraviderna infogade det ena furstendömet efter
det andra i sitt välde. Hela det moriska S. lydde
1110 under dem. Striderna mellan de kristna
staterna och morerna fortsattes emellertid. Cid (se
d. o.) eröfrade Valencia. Almoravidernas välde råkade
snart i upplösning, deras maktställning i S. öfvergick
1154 till de mindre intolerante almohaderna (se
d. o.). De kristna staternas undergång syntes afgjord
efter almohadernas seger öfver dem 1195 vid Alarcos
och striderna mellan Kastilien och Navarra, medan
León ställde sig på almohadernas sida. Men det starka
understöd, som tillfördes dem genom en af Innocentius
III ledd korstågsrörelse, medförde deras stora seger
vid Navas de Tolosa (1212), den afgörande vändpunkten
i striden mellan kristendom och muhammedanism i
S. Aragonien eröfrade Balearerna (1224–33), Valencia
(1238) och Yátiva (1244), men afklippte genom det
eröfrade Murcias öfverlämnande till Kastilien
själf sina möjligheter till ytterligare expansion
på halfön. Kastilien, hvarmed León förenats (1230),
bemäktigade sig Andalusien (1236) med Córdoba. Den
moriska staten inskränktes till Granada, och att detta
rikes själfständighet kunde bestå, synes främst ha
berott på de kristna staternas tvister. Hos dessa
utvecklades under de ständiga krigen mot morerna en
i stort sedt rätt likartad författning. Adelns makt
var i ständig tillväxt, men vid dess sida tilltog
såväl prästernas som städernas. Ständerförsamlingarnas
(cortes) inflytande, blef synnerligen stort, särskildt
i det politiskt och kulturellt starkt blomstrande
Aragonien (se vidare d. o.). Den dynastiska union,
som förbereddes genom prinsessan Isabellas
af Kastilien
gifte (1469) med prins Ferdinand af
Aragonien
(se Ferdinand, sp. 59), lade grunden
till den moderna spanska staten, hvilket ock
formellt fick sitt uttryck däri, att Ferdinand
och Isabella antogo titeln konung och drottning af
S., sedan den förre 1479 uppstigit på Aragoniens
tron. De båda rikena bibehöllo emellertid sin inre
själfständighet. Konungamakten stärktes, särskildt i
Kastilien, icke minst genom Santa hermandad (se
Hermandad), en stående kår på 2,000 man, som genom
cortes’ bevillning upprättades. Öfver de andliga
riddarordnarna och deras militära resurser kunde
kronan förfoga, sedan Isabella skaffat Ferdinand
stormästarställningen i dem. I Kastilien ersattes
de många gamla fueros (se d. o.) och privilegierna
af ordenanzas reales (k. förordningar) 1485. Af
synnerlig betydelse blef den kyrkoreformation i
strängt katolsk anda, som genomfördes under ledning af
kardinal Jiménez de Cisneros (se d. o.). Den spanska
kyrkan vann genom konkordatet 1482 en själfständig
ställning. Inkvisitionen blef ett redskap för såväl
kyrkan som staten. Judar, som ej ville öfverge
sin religion, fördrefvos fr. o. m. 1492 till ett
antal af omkr. 1 mill. Morernas sista område,
Granada, eröfrades efter långvariga strider
1492. I kapitulationen erhöllo morerna full
religionsfrihet. När brutala metoder användes
för att söka vinna dem för den kristna läran,
utbröt ett uppror, som i grund förändrade deras
ställning; de fingo välja mellan omvändelse
och utvandring. Spanjorernas deltagande i de af
portugiserna påbörjade stora upptäcktsfärderna ledde
till, att Columbus 1492 upptäckte Amerika. Af påfven
betingade sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:09 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcf/0284.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free