Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spannmålshandel - Spannmålskreditivfonden - Spannmålslagar - Spannmålstullar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
531
Spannmålskreditivfonden-Spannmålstullar
532
Liverpool, Berlin, Antwerpen; i utförselländerna
Chicago, Odessa, Budapest. - Ehuru handeln med
spannmål och prisbildningen på denna vara längesodan
och, som man trott, för alltid öfverlämnats åt
den enskilda spekulationen och företagsamheten,
har den stockning i det internationella varubytet,
som vållats af Världskriget, medfört ett tillfälligt
återfall i förra tiders regleringssystem, om ock
under delvis andra former. Litt.: A. Araskhaniantz,
"Die französische getreidehandelspolitik bis zum jahre
1789 etc." (1883), Sering, "Die landwirth-schaftliche
konkurrenz Nordamerikas in gegenwart und zukunft"
(1887), Faber, "Die entstehung des agrarschutzes in
England" (1888), Schumacher, "Der getreidehandel
in den Vereinigten staaten Amerikas und seine
organisation" (i "Jahrbiicher fiir nationalökonomie
und statistik", 1895, 1896), Fridrichovicz, "Die
technik des internationalen getreidehandels"
(1908), Naudé, "Die getreidehandelspolitik
der europäischen staaten vom 13. bis zum
18. jahrh." (1896), och Åmark, "Spannmålshandel
och spannmålspolitik i Sverige 1719-1830" (1915).
K Å-k.
Spannmålskreditivfonden. Se Undsättningsfonden.
Spannmålslagar, författningar ang. reglering
af spannmålshandeln. Se Spannmålshandel och
Spannmålstullar.
Spannmålstullar, nationalek., tullar, som erläggas vid
spannmåls ut- eller införsel, förekomma numera i regel
endast i afseende på införseln och äro ämnade att
befordra den inhemska spannmålsproduktionen. De äro
alltså i främsta rummet att betrakta som skyddstullar
(se d. o.), ehuru de, där de förekomma, ofta äfven i
finansiellt afseende äro af stor betydelse. Om äldre
tiders spannmålstullar se Spannmålshandel. Efter
midten af 1860-talet hade frihandelssystemet (se
d. o.) genomförts i de flesta europeiska länder
beträffande landtmannaprodukter såväl som andra
förnödenheter. Detta inträffade ungefär samtidigt
med den stora omhvälfningen i transporttekniken,
hvilken gjorde det möjligt att för ringa kostnad
frakta stora varumängder från den ena ändan af
världen till den andra. Följden blef i afseende
på här ifrågavarande vara ett oerhördt uppsving
i den internationella handelsomsättningen. De
västeuropeiska länderna öfversvämmades af det växande
skördeöfverskottet från Ryssland och Amerika till
pris, som för det europeiska jordbruket med dess
dyrare och ofta tungt skuldbelastade jord tedde
sig ruinerande. Den öfvermäktiga konkurrensen
framkallade en kris, som födde kraf på ett effektivt
tullskydd. Signalen till en systemförändring i detta
afseende gafs af Tyskland (på initiativ af Bismarck);
där infördes 1879, icke utan hårdt motstånd, en
moderat spannmålstull, som sedermera i flera repriser,
senast 1902, afsevärdt stegrats. Andra länder följde
exemplet, och under senare år ha hufvudsakligen
endast Storbritannien, Danmark, Nederländerna och
Belgien medgett en väsentligen tullfri införsel af
spannmål. I Storbritannien har dock alltsedan 1903
drifvits en energisk kampanj för återinförandet
af spannmålstullarna i samband med sträfvandena
i allmänhet att tullpolitiskt närmare sammansluta
rikets skilda delar. I Sverige antogs 1888 en tull
af 2: 50 kr.
pr 100 kg. för omalen råg, hvete, korn, majs,
ris, ärter och bönor samt l kr. för hafre
och vicker, 3 kr. för malt och 4:30 kr. för
malningspro-dukter. Efter en tillfällig sänkning
1892 höjdes tullsatserna 1895 afsevärdt för flertalet
spannmålsslag: för råg, hvete, korn, majs, ris, ärter
och bönor till 3:70 kr. pr 100 kg., för malt till
5 kr. och för mjöl och gryn till 6: 50 kr. Hafre
och vicker blefvo däremot tullfria. I 1911 års
tulltaxa har jämväl majstullen, hvilken icke kunnat
anses som en direkt skyddstull, men betraktats som
hinderlig för svinafveln, borttagits. Fr. o. m. 1914
har äfven tullen å ris upphäfts, hvarjämte tullen å
risgryn sänkts till 2 kr. - En antagligen öfvergående
suspension af samtliga spannmålstullar har påbjudits
i Sverige liksom i åtskilliga andra länder efter
Världskrigets utbrott (1914).
Enligt R. F. § 60 eger K. M:t rätt att utan
riksdagens samtycke förhöja "stora sjötullen å
inkommande och utgående spannmål". (Att K. M:t
ock eger rätt att sänka densamma, har ansetts
själfklart.) Denna rätt, hvaraf K. M:t begagnat
sig senast 1895, är en kvarlefva från den tid,
då spannmålstullen årligen reglerades efter pris-
och skördeförhållandena, ett system, som bragtes i
tillämpning fr. o. m. 1776. Ett förslag vid 1895 års
riksdag att fråntaga K. M:t den särskilda rätten öfver
spannmålstullen, hvilken icke har någon motsvarighet
i fråga om andra tullar och öfriga bevillningar,
afstyrktes af konstitutionsutskottet och vann ej
heller riksdagens bifall.
Spannmålstullarnas syfte är gifvetvis att höja
priset på inhemsk säd. Deras verkningsförmåga
i detta afseende är dock beroende på flera
omständigheter, främst resp. länders behof af
främmande spannmålstillförsel. Är behof vet stort,
kan det hända, att prisskillnaden vid tullgränsen
temporärt t. o. m. öfverstiger tullens belopp. Äfven
inverkar här tullsatsernas relativa höjd: en hög tull
har större förutsättningar att öfver hufvud taget
påverka det inhemska spannmålspriset och speciellt att
öfva inflytande på det för konsumenterna egentligen
kännbara, nämligen brödpriset Att, som bl. a. Bismarck
ville göra gällande, ett land skulle vara i stånd att
öfvervältra tullens belopp på utlandet - säljaren-,
får nog i regel anses uteslutet, frånsedt att tullens
egentliga syfte väl då vore förfeladt. - Gifvet är,
att spannmålstullar, då de införas i ett land eller
höjas utöfver sitt förra belopp, betyda en omedelbar
förmån för producenterna, åtminstone för så vidt
dessa producera till afsalu. Få tullarna bestå
längre tid, blir följden emellertid oundvikligen,
att den därigenom framkallade värdeförhöjningen å
jordbruksprodukterna kapitaliseras i form af stegradt
jordvärde. Den ursprunglige jordegaren erhåller en
gåfva, men för en senare köpare af jorden motväges
det höjda spannmålspriset af ökade omkostnader för
förräntning af grundkapitalet. På längden gagnar
tullen icke jordegaren, utan kan fastmera skada honom
genom att försvåra exporten af säd. Verklig fördel
drager han endast af stigande priser, och till följd
häraf är - som ock erfarenheten i skilda länder visat
- frestelsen stor att, då skyddstullpolitikens väg
väl blifvit beträdd, fortgå därpå med successivt
stegrade tullsatser. - För den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
