Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spans-amerikanska kriget - Spanska Nederländerna - Spanska nötter - Spanska ryttare - Spanska sjön - Spanska språket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
landfrontens besättning voro 500 man, under general
Vara del Rey, framskjutna som förpost till den lilla
staden El Caney, 6,5 km. n. ö. om Santiago, och 200
man till gården San Juan, 2 km. s. om Santiago vid
vägen från Daiquiri. Styrkan vid El Caney anfölls
1 juli af en amerikansk division om 6,500 man med
ett batteri, under general Lawton, samt nödgades
efter segt försvar, som kostade fienden 450 man,
draga sig tillbaka mot Santiago. S. d. anföllo
två amerikanska divisioner, tills. 8,500 man med
3 batterier, under general Kents befäl, den till
300 man med 2 kanoner förstärkta förposten vid San
Juan under general Rubin, och lyckades, dock med
en förlust af 900 man, bemäktiga sig ställningen,
hvarvid dåv. öfverstelöjtnant Roosevelt (sedermera
president) med sina "rough riders" särskildt utmärkte
sig. Följande dag anföll general Shafter med hela sin
härafdelning spanska hufvudställningen ö. om Santiago,
i hvilken general Toral då förde befälet. Striden,
som räckte hela dagen, blef oafgjord, men 3 juli
antog spanske öfverbefälhafvaren ett erbjudet
vapenstillestånd, helst som fullständig panik
utbrutit i staden på grund af amerikanska flottans
bombardemang. Sedan Santiago 10 och 11 juli
ånyo bombarderats – denna gång från landsidan –,
kapitulerade Toral, hvarvid staden öfverlämnades till
Shafter och hären gjordes till krigsfångar. Emellertid
hade amiral Cervera för att åtminstone söka rädda
en del af flottan från att falla i fiendens våld 3
juli brutit sig ut från Santiago och styrt västvart
utefter kusten. De amerikanska fartygen, som gjorde
bättre fart, hunno dock snart upp de spanska och sköto
dem i brand, så att de måste sättas på land. Efter 4
timmar var hela eskadern förintad. De öfverlefvande af
besättningarna, omkr. 1,700 man, hvaribland Cervera,
blefvo fångna.
På östasiatiska krigsskådeplatsen började
operationerna därmed, att amerikanska eskadern
i de kinesiska farvattnen, 4 pansarkryssare, 2
opansrade kryssare och några mindre fartyg, under
befäl af commodore Dewey, 27 april afgick från sin
tillfälliga operationsbas nära Hong-kong till Luzon
med ändamål att uppsöka och slå den spanska till
Filippinernas skydd afsedda eskadern under amiral
Montojo, 2 pansrade och 5 opansrade kryssare, alla af
äldre typ och svagt bestyckade, samt en del kanonbåtar
och andra fartyg. Den låg förankrad i Manilabukten
utanför marinarsenalen vid Cavite (9 sjömil från
Manila), då den amerikanska eskadern 1 maj på morgonen
inlöpte i bukten. Den strid, som nu utspann sig,
afgjordes uteslutande genom artillerield och slöt
med spanska eskaderns fullständiga förstöring. Dewey
inskränkte sig därefter till att blockera Manila och
närliggande kust med Cavite som operationsbas. 13
aug. kapitulerade Manila (se vidare d. o.).
Redan dagen förut hade fredspreliminärerna
undertecknats i Washington. Definitiv fred slöts
i Paris 10 dec. 1898. I denna förklarades Cuba
fritt, hvarjämte Puerto Rico och de öfriga spanska
Antillerna, Guam och Filippinerna afträddes till
Förenta staterna.
Litt.: R. H. Davis, "The Cuban and Porto Rico
campaigns" (1898), J. Müller y Tejeiro, "Combates y
capitulación de Santiago de Cuba" (s. å.), Ch. Bride,
"La guerre hispano-américaine de 1898" (1899),
M. Plüddemann, "Der krieg
um Cuba im sommer 1898" (s. å.), P. Dahlgren,
"Kriget mellan Spanien och Amerikas förenta stater"
(s. å.), A. M. T. E. Wester, "Santiagofälttåget 1898"
(1901), och Kunz, "Der spanisch-amerikanische krieg
im jahre 1898" (i "Taktische beispiele" 1901).
H. J-dt.
Spanska Nederländerna. Se Belgien, sp. 1258.
Spanska nötter, bot. Se Hassel.
Spanska ryttare 1. Frisiska ryttare (fr. chevaux de
frises), befästningsk., ett stormhinder, som fått sitt
namn i anledning däraf, att de lära ha användts första
gången vid Groningen i Frisland. Se Stormhinder.
L. W:sonM.
Spanska Sjön, stundom förekommande benämning på
Vizcayaviken och Atlantiska hafvet v. om Iberiska
halfön.
Spanska språket. Oafsedt det icke indoeuro-peiska
baskiska eller euskaraspråket, som talas i en del
af de baskiska provinserna, tillhör Iberiska halfön
det romanska språkområdet. Men den utgör icke en
lingvistisk enhet: tre språk, katalanskan, spanskan
(kastilianskan) och portugisiskan existera där. De
två senare kunna sammanfattas till en hispanisk grupp
och äro direkta fortsättningar af det vulgärlatin,
som romerska soldater och nybyggare införde till
halfön, hvaremot katalanskan, som talas i det forna,
furstendömet Katalonien, det forna konungariket
Valencia samt på Baleariska öarna, tillhör den
galliska gruppen af de romanska språken och på det
närmaste sammanhänger med la langue d’oc (se vidare
Katalanska språket).
Af de hispanoromanska språken talas spanskan
eller, som den vanligen kallas, kastilianskan
(efter Kastilien, det mäktigaste elementet i den
spanska monarkien) i större delen af det europeiska
Spanien och i de vidsträckta utomeuropeiska områden,
som koloniserats af spanjorerna. De delar af det
europeiska Spanien, som icke tillhöra det kastilianska
språkområdet, äro dels de ofvan antydda områdena för
baskiskan och katalanskan, dels det forna konungariket
Galicien (nuv. provinserna Coruna, Lugo, Orense och
Pontevedra) med därtill gränsande smärre delar af
Asturien och Leon, i det den på detta område talade
galiciska dialekten på det närmaste sammanhänger med
portugisiskan (se vidare Portugisiska språket).
Det till Spanska halfön införda vulgärlatinet
och den därur utvecklade hispanoromanskan (som
sannolikt ganska tidigt och rimligen till följd af
ursprungliga etniska differenser skilde sig i en
östlig och en västlig grupp, motsvarande spanskan och
portugisiskan) ha nu varit underkastade åtskilliga
främmande inflytanden. Af de på halfön förut inhemska
iberiska språken (liksom af de där sedan gammalt
etablerade feniciske och grekiske kolonisternas
och de kartagiske eröfrarnas tungomål) torde dock
vulgärlatinet ha upptagit blott ytterst obetydligt,
hvarvid emellertid bör beaktas det för intet annat
romanskt språk förefintliga förhållandet, att latinet
i Spanien undanträngde ett icke indoeuropeiskt
idiom. Icke heller medförde halföns eröfring på
400-talet af till stor del redan roma-niserade
germanska stammar (särskildt svever, väst-goter) något
nämnvärdt upptagande af germanska språkelement. De
flesta spanska ord af germansk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
