Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 26. Slöke - Stockholm / 595-596 (1917) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sparta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sedermera sammansmält till en stadsenhet. De hade
gemensamt torg (agorá), vid hvilket åtskilliga
regeringsbyggnader voro belägna äfvensom den
praktfulla, medelst det från perserna tagna
segerbytet uppförda "persiska pelargången". På
sydvästra sluttningen af den s. k. borghöjden låg
en rymlig teater, af hvilken ännu lämningar finnas
kvar. Bland öfriga forntida anläggningar nämnas en
kapplöpningsbana (dromos) och en af platan-alléer
omgifven plats (platanistas), på hvilken den
spartanska ungdomen utkämpade sina ofta våldsamma
täflingsstrider. Från torget ledde mot s. en bred
hufvudgata (Afeta l. Afetais), som utanför staden
fortsattes af den hyakinthiska vägen till den med
S. nära förbundna orten Amyklai. Som hamnstad tjänade
det ungefär 37 km. sydligare, vid Lakoniska viken
belägna Gytheion. Kännedomen om S:s fornlämningar har
i hög grad främjats genom de omfattande utgräfningar,
som 1906–10 utförts af Englands arkeologiska skola i
Aten (se "The annual of the british school at Athens",
XII–XVI). Förutom många inskrifter ha dessa

Fig. 3. Stele.

Fig. 4. Blystatyett.

Fig. 5. Lervas.

Fig. 6. Elfenbensplatta.

Fornfynd från de nutida utgräfningarna i Sparta.

utgräfningar bragt i dagen en ofantlig mängd till stor del
arkaiska jordfynd af brons, bly, ben och lergods (se
fig. 3–6), hvilka väsentligen bidraga till att sprida
ljus öfver S:s äldre kultur. Af byggnadsrester har
man uppdagat bl. a. grundvalarna till två historiskt
ryktbara tempel, helgade åt Athena Chalkioikos
l. Poliuchos och Artemis Orthia, det förra på den
s. k. borghöjden, det senare i östra delen af staden
nära Eurotas, dessutom fästningsverk och andra
byggnader från sengrekisk och romersk tid. Äfven
har man ö. om Eurotas, midt emot S., på en höjd, som
under historisk tid uppburit en åt Menelaos och Helena
egnad helgedom (Menelaion) funnit lämningarna af en
förhistorisk (den mykenska perioden tillhörande)
stad. – Redan i de homeriska sångerna omtalas S. som
Menelaos’ härskarsäte. Icke långt efter den tid, som
dessa sånger afse att skildra, eröfrades såväl staden
och dess landområde som större delen af det öfriga
Peloponnesos af invandrande dorer (se Dorerna),
hvarvid landets äldre inbyggare blefvo dels lifegna
(heloter, se d. o.), dels skattskyldiga
undersåtar (perioiker, se d. o.). Det doriska
S. tyckes till en början icke ha intagit någon
framstående plats bland de öfriga doriska staterna på
Peloponnesos. Dels låg det i fejd med sina arkadiska
och argiviska grannar, dels förlamades dess kraft
genom inre partistrider. En vändpunkt inträdde
med stiftandet (enligt traditionell tidsberäkning
omkr. 884 f. Kr.) af de berömda lagar, hvilka bära
namn efter Lykurgos (se d. o.). Hufvudsyftet
hos denna i sträng forndorisk anda affattade
lagstiftning var att af den härskande doriska stammen,
spartiaterna, bilda en inom sig sluten krigarkast,
hvars medlemmar, frigjorda så mycket som möjligt från
alla enskilda intressen, skulle uppgå i det samfällda
statsintresset. Krigisk anda, utbildad genom en för
alla gemensam militärisk uppfostran, och medborgerlig
dygd med strängt fasthållande af fäderneärfd sed
skulle vara statens säkra värn mot såväl yttre som
inre faror. Vid sju års ålder togos gossarna från
sina hem för att under offentliga ämbetsmäns tillsyn
uppfostras i statens kadettskolor. Den uppfostran,
som
där egnades dem, afsåg i främsta rummet att härda
och utbilda kroppen samt bibringa sträng militärisk
disciplin och aktningsfull hörsamhet mot äldre
personer. Deras lefnadssätt var i högsta grad strängt
och den föda, som bestods dem, ofta så knapp, att
de för att stilla sin hunger måste stjäla sig mat,
hvilket man betraktade som en för blifvande krigare
nyttig öfning i list och förslagenhet. För att vänja
dem vid uthärdandet af smärtor var det brukligt,
att vissa afdelningar af dem årligen gisslades vid
Artemis Orthias altare, och den, som längst kunde utan
klagan uthärda gisselslagen, hedrades som bomonikas
("segrare vid altaret"). Den andliga utbildningen
främjades hufvudsakligen genom umgänget mellan äldre
och yngre, och i synnerhet lade man mycken vikt vid
förmågan att uttrycka sig kort och kärnfullt (se
Lakonism). Äfven tillerkände man stor uppfostrande kraft
åt musiken, nämligen den stränga och allvarliga musik,
som af ålder idkats inom den doriska stammen och efter
den har sitt namn. Från 14:e till 20:e året kallades
ynglingarna eirenes l.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>