- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 26. Slöke - Stockholm /
625-626

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Speke, John Hanning - Spekeröd - Spektakel - Spektatör - Spektra - Spektralanalys

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

före sin andra färd till Victoriasjön fick
S. Geografiska sällskapets guldmedalj. Resultatet
af den sista expeditionen nedlade S. i Journal
of the discovery of the source of Nile (2 bd,
1863; "Upptäckten af Nilens källor", 1864-65)

Wbg.

Spekeröd, socken i Göteborgs och Bohus län, Inlands
Nordre härad. 5,790 har. 1,172 inv. (1916). S. bildar
med Ucklum ett pastorat i Göteborgs stift, Älfsyssels
södra kontrakt.

Spektakel (lat. spectäculum), skådespel,
teaterföreställning; någonting uppseendeväckande;
larm, oväsen; förarglighet, otreflig händelse; spe,
åtlöje; föremål för begabberi.

Spektatör (fr. spectateur), åskådare.

Spektra, plur. af spektrum (se d. o.).

Spektralanalys, fys., grundlagd af Kirchhoff
och Bunsen, afser att genom studiet af en kropps
spektrum (se d. o.) söka afgöra, hvilka ämnen
ingå i kroppen. Liksom den kemiska analysen kan
spektralanalysen sägas vara antingen kvalitativ eller
kvantitativ. Den kvalitativa spektralanalysen vill
sålunda fastställa de i kroppen ingående ämnenas
natur, under det att den kvantitativa därjämte vill
bestämma ämnenas mängd. Af dessa båda grenar är den
kvalitativa den ojämförligt viktigaste. Möjligheten
att begagna studiet af spektra för analytiska
ändamål beror på, att en kropp under samma
försöksbetingelser alltid ger oföränderligt samma
spektrum och att ingen kropp ger ett spektrum, som
är precis lika spektret af en kropp med annan kemisk
sammansättning. Omvändt kan man säga, att hvarje
förändring i en kropps spektrum också motsvaras af
en förändring i kroppens inre byggnad. Gasformiga
kroppar ge sålunda i regel linje- eller bandspektra,
fasta eller flytande kroppar däremot kontinuerliga
spektra. Endast de förstnämnda spektren äro
tillräckligt karakteristiska för att någorlunda
bekvämt kunna användas för analytiska ändamål, hvarvid
såväl emissions- som absorptionsspektra komma till
användning. Ett spektrum karakteriseras genom läget
eller våglängden hos dess hufvudlinjer eller band
och äfven af intensitetsfördelningen inom spektret
(se färgpl. I). I många fall har det visat sig, att
en linje eller ett enda band karakteriserar ett visst
ämne, så att man af förekomsten af linjen eller bandet
kan sluta till förekomsten af ämnet i fråga. Sålunda
kan man med säkerhet konstatera förekomsten
af natrium, om den gula D-linjen förekommer i
spektret. Många ämnen ha upptäckts på grund af
förekomsten af en enda linje, t. ex. helium i solens
atmosfär, hvars tillvaro i solen konstaterades, långt
innan man upptäckte ämnet i kroppar på jorden. Om en
viss linje saknas i ett spektrum, kan man däremot
icke alltid med bestämdhet sluta till, att ämnet,
som ger ifrågavarande linje, saknas. Icke alla
ämnen äro lika känsliga för den spektralanalytiska
metoden, och stundom kunna biomständigheter menligt
inverka på metodens skärpa. Vissa ämnen visa inga
tydliga linjer eller band i den synliga delen
af spektret, medan mycket karakteristiska sådana
förekomma i spektrets ultraröda och ultravioletta
delar. Många kolväteföreningar ha sålunda sina mest
karakteristiska absorptionsband i det ultravioletta
spektret. Kvicksilfver ger i Bunsenlåga
ingen synbar emissionslinje, men däremot en mycket
tydlig linje i ultraviolett. Kolsyran har på samma
sätt ett karakteristiskt och intensivt band i
ultrarödt. En fullständig spektralanalytisk
undersökning får därför icke inskränkas
endast till det synliga spektret, utan måste
utsträckas både till de ultravioletta och ultraröda
delarna. Kataloger och kartor öfver de olika spektra,
som omfatta hela spektralområdet, äro därför ett
oundgängligt hjälpmedel vid spektralanalytiska
undersökningar. –. Gäller det att påvisa kemiska
föreningar, användas i allmänhet absorptionsspektra
(se färgpl. II), hvarvid man oftast framställer
lösningar af den kropp, som skall undersökas. Vill man
däremot påvisa kemiska grundämnen, äro i allmänhet
emissionsspektra bekvämare att använda. För en
undersökning äro ofta försvinnande små mängder af
ämnet tillräckliga. Den spektralanalytiska metodens
känslighet står långt framom alla andra metoder,
endast med undantag af vissa elektriska metoder, som
användas vid undersökning af radioaktiva ämnen (se
Radioaktivitet, sp. 866). Af många metaller erfordras
endast omkr. l/10,000 mg., för att metallen skall
kunna på spektroskopisk väg påvisas. På grund af sin
stora känslighet är spektralanalysen oanvändbar för
många ändamål därigenom, att små spår af vissa ämnen,
t. ex. natrium, finnas så godt som allestädes, till
följd hvaraf den gula natriumlinjen uppträder i så
godt som alla spektra. I andra fall erhålles vid den
spektralanalytiska metoden reaktion för spår af vissa
ämnen, som tillföras det undersökta prof vet på sätt,
som endast med största svårighet kan förhindras,
t. ex. koppar genom dammet från luften, svafvel från
glaskärl o. s. v. Jämför man den spektralanalytiska
metodens känslighet för olika grundämnen och kemiska
föreningar, finner man. att den är mycket olika
och jämväl beroende af den metod, som används för
att åstadkomma den glödande gasen. Så t. ex. kunna
alkalier, då de införas i en Bunsenlåga, mycket
lätt upptäckas och lättare, då de förekomma i form
af klorider än som sulfat. Metaller, som först vid
mycket hög temperatur kunna förgasas, t. ex. platina,
och på samma sätt många gaser, t. ex. klor och vätgas,
ge endast under vissa bestämda betingelser spektra i
lågor och kunna vanligen tills, med känsligare ämnen
icke alls iakttagas. Huruvida ett ämne skall kunna
på spektroskopisk väg iakttagas, beror också på, om
den metod, som används för att bringa ämnet i form af
glödande gas, lämpar sig för att i tillräcklig mängd
sönderdela, dissociera (jfr D i s s o c i a t i o n),
de för handen varande kemiska föreningarna. Förmågan
att dissociera synes, enligt nyare undersökningar,
förutom af temperaturen jämväl vara beroende af
andra omständigheter, t. ex. närvaron af andra
gaser m. m. Ehuru den kvalitativa spektralanalysen
i ett stort antal fall erbjuder ett mycket bekvämt
medel att undersöka kroppars kemiska beskaffenhet,
är dock metodens användning i andra fall, särskildt
om en fullständig analys åsyftas, mycket mödosam
och kräfver stor erfarenhet och iakttagande af många
försiktighetsmått, om pålitliga resultat skola kunna
vinnas. – Kvantitativ spektralanalys är användbar
inom ett jämförelsevis inskränkt område och grundar
sig uteslutande på studiet af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:16:59 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcf/0343.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free