- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 26. Slöke - Stockholm /
651-652

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pencer, Charles - Spencer, George John - Spencer,Lord John Henry - Spencer, John Charles - Spencer, John Poyntz - Spencer, Herbert

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Münster 20 okt. s. å. I det politiska lifvet hörde han
till den äldre Fox anhängare inom whigpartiet och
innehade flera ministerposter af sekundär betydelse.

4. George John S., 2:e earl S., den
föregåendes brorsons son, bibliofil, f. 1758, d.
1834, bar åren 1765-83 titeln viscount A 11 h o r
p och blef 1780 led. af underhuset, där han slöt
sig till whigs. Han var dec. 1794–febr.
1801 förste amiralitetslord, just den tid,
då brittiska flottan vann sina första glänsande
segrar öfver den franska, och tillhörde 1806-07 som
utrikesminister Fox-Grenvilles "talangernas ministär".
Sedermera egnade han sig mest åt sina boksamlingar
på Althorp och i London. Hans bibliotek, ett af de
största och värdefullaste privatbiblioteken i Europa,
inköptes 1892 af änkefru Enr. Rylands och
skänktes till staden Manchester, där det utgör kärnan
i "John Rylands’ library".

5. Lord Henry John S., sonson till S. 3,
diplomat, f. 1770, d. 3 juli 1795 i Berlin, egnade
sig åt diplomatbanan och blef till följd af
sina inflytelserika släktförbindelser redan
innan han fyllt 20 år minister i Haag (april
1790). Han förflyttades sommaren 1793 som envoyé
till Stockholm och därifrån dec. 1794 till Berlin,
där han ett halft år senare afled. S. var hetsig,
högdragen och oerfaren samt invecklade sig under
sin ämbetstid i Stockholm i den ena etikettstvisten
efter den andra med svenska regeringen, med hvilken
han stod på spänd fot äfven till följd af
sina häftiga klagomål öfver svenska fartygs
kontra-bandstrafik under kriget mellan
England och Frankrike. Särskildt bekant
är S:s uppträdande som ledare af de utländske
diplomaternas i Stockholm protestaktion mot, att
1794 års kaffeförbud utsträckts att gälla äfven den
s. k. Ministersocie-teten l. Diplomatiska klubben,
en föregångare till klubben Stora sällskapet.
Om S:s verksamhet i Sverige se Lydia Wahlström,
"Sverige och England under revolutionskrigens början" (1917).

illustration placeholder

6. John Charles S., 3:e earl S., mest känd under sin
till 1834 burna titel lord Althorp, son till S. 4,
statsman, f. 30 maj 1782 i London, d. 1 okt. 1845 i Wiseton,
blef 1804 led. af underhuset och var 1806–07 skattkammarlord,
men egnade på politikens bekostnad sitt öfvervägande intresse
åt jakt, kapplöpningar och landtbruk. Först på 1820-talet
började han göra sig gällande som politisk debattör,
särskildt i finansiella frågor, och 1830 valdes
han af underhusets whigparti till dess ledare. Han
grep sig nu an med oppositionens organisering
och blef vid tillkomsten af lord Greys liberala
ministär (nov. 1830) skattkammarkansler och ledare i
underhuset. Yid lord John Russells sida verkade han på
denna post energiskt för den stora parlamentsreformens
genomdrifvande och fick därvid under de långa
detaljdebatterna bära den drygaste arbetsbördan. Som
underhusets ledare åtnjöt han synnerligen stort
förtroende inom alla partier, vunnet ej genom några
lysande kunskaper eller politisk vältalighet, utan
genom den allmänna öfvertygelsen om hans fullständiga
uppriktighet och osjälfviskhet. Kabinettet Greys
hela fortvaro berodde under dess sista år på detta
underhusets förtroende för S., hvilken endast med
svårighet förmåddes att kvarstanna äfven i Melbournes
ministär (juli 1834); då S. vid sin faders död
i nov. s. å. ärfde dennes plats i öfverhuset,
försvagades därigenom ministärens ställning så
afsevardt, att Vilhelm IV omedelbart därefter kunde
nödga Melbourne att af gå. Under sin återstående
lefnad egnade sig S. uteslutande åt jordbruk och
inlade bl. a. stora förtjänster om de engelska
nötkreatursrasernas förbättring. Jfr E Myers, "Lord
Althorp" (1890).

7. John Poyntz S., 5:e earl S., den föregåendes
brorson, statsman, f. 27 okt. 1835, d. 13 aug. 1910
på Althorp, valdes 1857 till led. af underhuset,
men ärfde redan dec. s. å. sin faders säte i
öfverhuset och tillhörde där ända till 1905 det
liberala partiets ledande män. 1868-74 var han,
i Gladstones första ministär, lordlöjtnant på
Irland, blef 1880 lordpresident i Gladstones
andra ministär, men sändes maj 1882, då lord Cowper
afgick af missnöje öfver Gladstones uppgörelse med
jordligans ledare ("the Kilmainham treaty") för
andra gången till Irland som lordlöjtnant. Mordet
i Phoenixparken (6 maj; se Irland, sp. 867)
inledde en period af ständiga sammansvärjningar
och våldsbragder på Irland, men S. bekämpade med
lugn och fasthet oordningarna samt åsamkade sig
därigenom nationalist-agitatorernas ursinniga hat
(de gåfvo bl. a. den måttfulle mannen det oförtjänta
vedernamnet "blodige S."). Han afgick med Gladstone
1885, vanns af honom 1886 för home-rule-politiken
och var febr.-aug. s. å. lordpresident i den
kortvariga tredje Gladstoneministären. I Gladstones
fjärde ministär och under Rosebery var S. (1892-95)
marinminister (förste amiralitetslord) och inlade
mycken förtjänst om sjökrigsmaterielens förnyelse
och modernisering, bl. a. genom införande af
jagar-vapnet. När Gladstone mars 1894 afgick,
hade han ämnat hos drottningen föreslå S. till sin
efterträdare, men fick ej tillfälle därtill, enär hon
dessförinnan anförtrott ministärens rekonstruktion åt
Rosebery. 1902-05 var S. den liberala oppositionens
ledare i öfverhuset och utpekades som blifvande
liberal premiärminister, men svår ohälsa nödgade
honom sistnämnda år att lämna det politiska lifvet.

1–7. V. S–g.

Spencer [spe’nsa], Herbert, engelsk filosof,
f. 27 april 1820 i Derby, d. 8 dec. 1903 i Brighton,
studerade först ingenjörfacket, men egnade sig från
1845 åt vetenskapen, särskildt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:43:11 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcf/0362.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free