Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spetskatarr - Spetsknopp - Spetsknyppling - Spetskula - Spetsmurkla - Spetsmöss - Spetsprojektil - Spetsringar - Spetsstakehjälpen - Spetsstjärtade labben - Spetsstjärtade långbarnet - Spetsström - Spetssöm - Spetstapp - Spetstjur - Spets-under - Spetsurladdning - Spetsventil - Spetsverkan - Spetsvifvelsläktet - Spettkata - Spettplantering - Spettsläktet - Spetälska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af dylika spetskatarrer äro därför af mycket stor
betydelse för att förebygga en utbredd lungsot (se
d. o.). I st. f. ordet lungspetskatarr används ofta
oegentligt af allmänheten sådana uttryck som "slem
på lungspetsen" o. d. I.H.
Spetsknopp, bot. Se Knopp.
Spetsknyppling. Se Knyppling.
Spetskula. Se Projektil.
Spetsmurkla, bot., detsamma som toppmurkla (se
Murkla).
Spetsmöss, zool., förtyskad benämning på näbbmöss
(se Näbbmössen).
Spetsprojektil. Se Projektil.
Spetsringar. Se Nål, sp. 307.
Spetsstakehjälpen, kam. Se Byggningshjälpen.
Spetsstjärtade labben, zool. Se Labbsläktet.
Spetsstjärtade långbarnet, zool. Se Slemfiskar.
Spetsström, fys. Se Ionisering, sp. 829, och
Urladdare.
Spetssöm. Se Spetsar.
Spetstapp, maskinb. Se Axeltapp.
Spetstjur. Se Spets, zool. 2.
Spets-under, Spets-öfver. Se Fäktkonst, sp. 215.
Spetsurladdning, fys. Se Urladdare.
Spetsventil. Se Ventil, Elektrisk.
Spetsverkan, fys. So Urladdare.
Spetsvifvelsläktet, Apion, zool., ett till viflarnas
familj hörande skalbaggsläkte, omfattande ett stort
antal små arter, med långt utdraget snyte och
klubbformiga antenner. Flera arter ha gjort sig
kända som skadedjur. Sålunda lefva några arters
larver i klöfverns blomsamlingar; en annan art,
fruktspetsvifvein, A. pomonæ, angriper som fullbildad
knoppar och skott af fruktträd. G. G.
Spettkaka, skånsk pyramidkaka af ägg och socker,
bakas kring ett kägelformadt, vridbart spett (af trä)
och torkas framför öppen eld.
Spettplantering. Se Skogsplantering.
Spettsläktet, detsamma som hackspettsläktet (se
d. o.).
Spetälska (da. och no. speda’lskhed, af fsv. spetāl,
hospital) l. Le’pra, en redan i urgamla tider
känd sjukdom med ett smygande kroniskt förlopp. Den
orsakas af en bakterie, leprabacillen,
Hansens bacill, som lokaliserar sig företrädesvis
i perifera nerver och i huden, där den åstadkommer
de mest utpräglade förändringarna. Namnet lepra
(grek.) betecknade urspr. icke spetälska, utan en
grupp fjällande hudsjukdomar, speciellt psoriasis,
lepra grcecōrum, under det att spetälska hos de
äldre författarna kallades elephanti’asis græcōrum,
leonti’asis, morphæa m. fl. namn samt sedermera
äfven lepra a’rabum. Sjukdomen synes ha kommit
ifrån Orienten; och i Indien och Kina, som än i
denna dag äro de förnämsta härdarna för sjukdomen,
äfvensom i Egypten synes den ha varit känd ett par
tusen år f. Kr. I "Rigveda" finnes den omtalad under
namnet kushta, och äfven det i gamla testamentet
omtalade zaraath har man ansett beteckna lepra,
ehuruväl senare undersökningar synas ha ådagalagt, att
därmed betecknats diverse andra hudsjukdomar. Genom
fenicierna har den spridts kring Medelhafvet och
äfven genom judarna, som vid utvandringen
ur Egypten medförde sjukdomen. Dess första uppträdande
i Europa känner man föga till. Sannolikt kom den
först till Grekland; till Italien infördes den
af romerska legioner, som återvände från Egypten
och Syrien, samt genom den mängd slafvar, som från
dessa länder samlades i Rom. Den första noggranna
beskrifningen af lepra finnes hos Celsus (1:a
årh. e. Kr.). Småningom spred sig sjukdomen öfver
Europa, och redan på 600- och 700-talen började man
på flera ställen lagstifta mot sjukdomen och upprätta
sjukhus, s. k. leproserier (se d. o.). Men särskildt
under korstågens tid härjade farsoten med största
häftighet i Västerlandet och spred sig till äfven
dess minst befolkade och mest aflägsna länder. Det
var på denna tid (1200-talet), som sjukdomen kom
till Sverige och det öfriga Skandinavien samt
till Island. I slutet af 1400-talet aftog lepran i
Europa, tack vare de stränga isoleringsåtgärder,
som under medeltiden vidtogos,. och den försvann
i vissa länder småningom, under det att i andra
fortfarande leprahärdar kvarstodo, särskildt i Norge
och Grekiska arkipelagen. Den har senare ånyo tagit
fart och är f. n. en öfver hela världen utbredd
och fruktad sjukdom. I sitt gamla hemland, Asien,
finnes den öfverallt. Den har fått särskildt stor
spridning i Mindre Asien, Persien, Främre Indien,
där de leprösa uppskattas till öfver 100,000, Bortre
Indien, med minst 25,000 sjuka, Kina. Japan, Korea,
Sibirien, särskildt i guv. Irkutsk och Jakutsk. Den
härskar öfver hela Afrikas kuststräckor, delvis
äfven i det inre af landet; mest utbredd synes den
vara i Syd-Afrika, vidare i Egypten, Abessinien
samt hela östkusten jämte Madagaskar; den är mindre
spridd i Algeriet, mera åter i Marokko, Senegal och
är jämförelsevis sällsynt i andra delar af västra
Afrika; äfven på Kap Verde-öarna, Kanarieöarna och
Madeira finnes den. I Stilla oceanen äro Hawaiiöarna
bekanta genom svåra leprahärjningar; hvar 15:e
inbyggare där beräknades förr vara angripen. Sedan
1866 finnes ett leproseri där på ön Molokai (se
vidare d. o.); på senare åren har sjukdomen dock
varit stadd i aftagande. Den förekommer f. ö. på
alla Söderhafsöarna, äfvenså i Australien och
på Nya Zeeland. Till Amerika anses lepra ha
importerats på 1500-talet med negrerna och sedan
till Kalifornien genom kineserna. Den är sparsam på
Grönland och i Nord-Amerika; 1909 var hela antalet
leprasjuka i Förenta staterna blott 146, de flesta
från sydstaterna. På Västindiska öarna äfvensom
i Central- och Syd-Amerika anställer lepran svåra
härjningar; Peru, Uruguay, Argentina och Chile äro
dock jämförelsevis mindre angripna. I Europa torde
f. n. de förnämsta lepra-härdarna vara i Spanien
och Portugal, Grekland och alla Balkanstaterna,
Bosnien-Hercegovina, östersjöprovinserna och vissa
andra ryska distrikt, men äfven i vissa delar af
Italien, särskildt Sicilien, är sjukdomen ingalunda
sällsynt. Från dessa endemiska härdar sprids sjukdomen
lätt till grannländerna; så torde den härd, som
sedan några årtionden finnes i trakten af Memel
(Ostpreussen), ha uppstått genom ofverföring från
Ryssland, likasom de små härdarna i Syd-Frankrike
sannolikt härledas från Spanien. I öfrigt förekomma
i de stora länderna, framför allt i hamnstäderna, spo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
