Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spindeldjur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nötkreaturens, hästens eller (mera sällan) i människans
tarmkanal, hvars väggar embryonerna, som under
tiden kommit till utveckling, genomborra för att
komma in i lefvern eller lungan. Där omges
det unga djuret med en kapsel samt undergår
en del förändringar och på samma sätt som
insekternas larver äfven hudömsningar. Först efter
flera månaders förlopp har det uppnått ett sådant
utvecklingsskede (fig. 1), att det ånyo kan bege
sig ut på vandring, i det att det genombryter
kapseln och genomborrar lefvern, kommer in i
kroppshåligheterna, i bronkerna eller i tarmen och
slutligen ut ur kroppen. Äro djuren närvarande i större
antal, kunna de orsaka värdens död. Infektionen
af hundens och andra djurs näshålighet sker antingen
genom direkt upptagande af dessa larver eller
ock genom förtärandet af den inficierade lungan
eller lefvern; larverna kunna i dessa djurs näshåla
utvecklas till könsmogna djur, men i annat fall gå
de under. Här liksom hos många andra parasitiska
djurformer omkomma sålunda tusentals ägg och
larver, medan flera sammanträffande lyckliga
omständigheter erfordras, för att några få individer
skola kunna uppnå könsmogen ålder och förekomma
artens utdöende.
II. Kvalster (Acari}. Dit höra fästingen
(se Fästingar; Ixodes), oret l. ordjuret
(Tyroglyphus) – en art, ost-oret (T. siro),
mycket liten (0,4-0,5 mm. lång), lefver i gammal
ost – hårsäckskvalstret (se d. o.;
Demodex), fågelkvalstret (Dermanyssus; se
d. o.) och vattenkvalstret (Hydrachnidæ;
se d. o.). Mera omtaladt, om ock ej mera kändt, är
skabbkvalstret (Sarcoptes), äfven kalladt
skabb l. skabbdjuret, ett mikroskopiskt
litet, mjukt, ansvälldt djur utan ögon, med korta
ben, som bära stjälkade fästskifvor eller långa
borst. Mundelarna bestå af en sugkägla med finger-
Fig. 2. Skabbkvalstret (Sarcoptes scabiei) hona. (Mycket starkt förstoradt.)
lika mandibler och intill sugkäglan tryckta palper.
Skabbkvalstret lefver på eller i huden af
ryggradsdjur, och honan af Sarcoptes scabiei (fig. 2)
orsakar den under namnet skabb kända sjukdomen
(se därom vidare Skabb). På våra husdjur lefva
andra arter, som för kortare tid ock kunna innästla
sig hos människan. Andra, såsom sammets-kvalstret
(Trombidium), lefva i fullt utbil-dadt tillstånd
af vegetabilisk föda, ehuru de som larver snylta på
insekter och andra spindeldjur.
III. T r ö g f o t i n g a r (Tardigrada),
mikroskopiskt små, hermafroditiska former med
sugande mundelar och korta, trubbiga ben utan
hjärta och särskilda andedräktsorgan. Dessa
djur, hvilkas släktskap med spindeldjuren
är omtvistad, lefva mellan mossa i takrännor
äfvensom vid nafssträn-der och ha hufvudsakligen
blifvit uppmärksammade därför, att de kunna
efter långvarig intorkning åter väckas till lif
genom befuktning.
IV. Egentliga spindlar (Aranece). För
kroppsformen mest kännetecknande är den
an-svällda, oledade abdomen, som är fäst vid
cepha-lothorax genom en smal och kort stjälk.
Främre munbenparet är stort med klolik ändled,
vid hvars spets utförsgången af en giftkörtel
utmynnar (se Spindelgift). Vid bettet flyter
vätska ur körteln i det sår, som klon åstadkommit,
och förorsakar hos mindre djur nästan ögonblicklig
död. Hannarnas andra munbenpar (maxillipalpi) är
ut-rustadt med en behållare, som före
parningen fylles med sperma; är detta infördt i
honans könsöppning, så försvinner hannen hastigast
från skådeplatsen, enär han i annat fall utsätter
sig för att dödas och förtäras af den starkare
honan. Abdomen, som hos honan städse
är större än hos hannen, bär i spetsen fyra
eller sex vårtlika upphöjningar, spinnvårtorna,
genom hvilka spinnkörtlarnas sekret framträder;
spinnkörtlarna ligga i abdomen och frambringa
ett klibbigt ämne, som stelnar i luften och
med fotklornas tillhjälp väfves till de bekanta
spindelväfstrådarna. På buksidan af abdomens
bas utmynna andedräktsorganen. Alla spindlar
äro rofdjur. - Ordningen kan indelas i följande
underordningar:
a) Tetrapneumones äro spindlar med 4 lungor, med
vanligtvis 4 spinnvårtor och 8 i två rader
bakom hvarandra ställda ögon. Hit höra bl.
a. fågelspindeln, Mygale avicularia (se F
å-gelspindlar), och minörspindlar (se d. o.).
b) Dipneumones ha 2 lungor samt
dessutom trakéer; vanligtvis 6 spinnvårtor.
Några (Vaga-bundas) föra samma lefnadssätt
som fågelspindlarna och använda trådarna blott till
att förfärdiga säckar, i hvilka äggen förvaras och
som bäras af spindeln eller gömmas å säkra platser.
Sitt byte infånga de, Citigradce, jakt- 1.
l ö p s p i n d-1 a r n a, genom snabbt springande,
medan andra, Salligradce, hoppspindlarna, ligga på
lur eller smyga sig på sitt byte och öfverrumpla det
med ett par hopp. Andra (Sedentarice) spinna nät, i
hvilka rofvet fångas. Dessa nät äro af
mycket växlande beskaffenhet; somliga spindlar, såsom
korsspindeln, förfärdiga ett hjulformigt nät, andra,
såsom husspindeln, en tät, duklik väfnad;
andra väfva rör, säckar etc. På hösten får man se
unga spindlar segla genom luften, uppburna af
långa, hopfiltade trådar ("Marietråd", "dvärgnät");
de använda denna fortskaffnings-metod för att
komma till passande tillflyktsorter, där de kunna
öfvervintra. Citigradce ha hög cephalothorax
med smal, rak rygg. kroppen van-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
