Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spindeldjur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Spindeldjur
ligen betäckt med tätt, kort hår, långa ben. Hit hör
taranteln (Lycosa tarantula 1. Tarantula Apulice),
som anträffas i Italien, Spanien och Portugal
och lefver i jordhålor. Dess bett, som framkallar
en smärtsam inflammation, har länge ansetts som
orsaken till en epidemisk sjukdom (tarantismen);
till denna sjukdoms svårare symtom (feber, gulsot,
delirier) är taranteln oskyldig. Krabbspindlarna
(Laligradce 1. Lateri-gradce] ega förmågan att liksom
krabborna röra sig bakåt och åt sidorna med samma
lätthet som framåt; de spinna blott enstaka trådar
och jaga under nedfallna blad insekter. - De talrika
Se-dentarice skilja sig från hvarandra bl. a. genom
den olika byggnaden af sina nät. R ö r s p i n d-larna
(Tulitelce) väfva åt sig en hylsa eller ett rör och
framför detta ett vågrätt nät för insektfångst. Hit
höra husspindlarna (se d. o.), Tegenaria 1. Agelena
domestica, äfvensom vattenspindeln (Argyroneta
aquatica), en 12-20 mm. lång, gulbrun spindel,
som lefver i vattnet och af de fina spindeltrådarna
förfärdigar en dykare, hvilken af spindeln f ylles
med luft och är fäst vid dess abdomen; då den simmar,
omges den med tät, sammetslik hårbeklädnad försedda
abdomen af ett tunt luftlager. V ä f s p i n d-lama
(Incequitelce) förfärdiga oregelbundna nät med trådar,
som korsas i alla riktningar. Hjul-spindlarna
(Orbitelarice) bygga de mest konst-rika näten:
lodräta, hjulliknande med cirkulära och radierande
trådar; i nätets midtpunkt eller ock i något med
spindelväf beklädt gömställe lurar spindeln på sitt
rof. Se Hj ulspindlar (med fig.).
V. Låckespindlar. Om dem se
art. Låckespindlar.
VI. Gisselskorpioner (Pedipalpi). Om dem
se art. Gisselskorpioner.
VII. Skorpioner (Scorpionidea). Första p
uret munfötter är klolikt, andra ("käkpalper")
Fig. 3. Etiscorpius italicus, en sydeuropeisk
skorpion.
benlikt förlängdt, med en klo i spetsen (se
fig. 3). Bakkroppens främre segment äro lika breda
som cephalothorax, medan de sex bakre segmenten äro
betydligt smalare och därför få utseende af ett
svansbihang, hvars spets är utrustad med en krokig,
med två giftkörtlar försedd tagg (&). Strax bakom
det fjärde benparet sitter ett par kam-formiga
bihang, hvilka äro ombildade abdominal-fötter
och sannolikt tjänstgöra som stimulerande
organ (c) vid parningen. Andedräktsorgan äro
fyra par s. k. lungsäckar, hvilka mynna ut på
abdominalsegmentens buksida. Blindsäckar å magen
saknas. Skorpionerna lefva i varmare trakter och komma
först i skymningen fram ur sina gömslen. De springa
rätt snabbt, ofta också åt sidorna och baklänges,
och hålla därvid svansen böjd uppåt och framåt öfver
ryggen för att genast ha detta vapen färdigt till en
stöt. De gripa med sina kraftiga käkpalper sitt rof
(spindlar, större insekter etc.) och döda det med
ett styng af svanstaggen. Somliga tropiska arter
uppnå ganska betydlig storlek (15 cm.) och kunna
dödligt såra t. o. m. människan. De i södra Europa
förekommande arterna (omkr. 13) äro betydligt mindre.
VIII. Klokrypare (Pseudoscorpionidea).
Se Bokskorpion och Klokrypare.
IX. Skorpionspindlarna (Solifugce) närma
sig insekterna, på samma gång de afvika från alla
de öfriga spindeldjuren därigenom, att ej blott
abdomen, utan ock cephalothorax är tydligt ledad.
Första paret munfötter är starkt och tvåfingradt;
andra paret liknar ben och tjänstgör som sådana.
Det första benparet saknar klor och används som
känselspröt. De andas genom trakéer och lefva
uteslutande i varmare länder. En på de sydryska
stäpperna förekommande form, Galeodes araneoides,
fruktas mycket af kalmucker och kirgi-ser, enär dess
bett är ytterst smärtsamt och medför inflammation,
hufvudvärk o. s. v.; man påstår t. o.
m., att bettet kan medföra döden, oaktadt några
giftkörtlar ej blifvit funna hos djuret.
Till spindeldjurens klass hänföras ofta äfven de
s. k. hafsspindlarna (Pantopoda 1. Pycno-gonidce),
utmärkta genom synnerligen långa ben,
Fig. 4. Hafsspindel.
kägellik sugsnabel, kort, ledad bål och rudimentär
abdomen. Dessutom äro hannarna utrustade med ett
öfvertaligt främsta extremitetpar, vid hvilket äggen
fästas. Ifrån tarmkanalen utgå långa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
