- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 26. Slöke - Stockholm /
729-730

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spinello Aretino - Spinett - Spingen - Spinifex - Spinnaker - Spinnare - Spinnegods - Spinnhjul - Spinnhus - Spinning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

729

Spinett-Spinning

730

Barbarossas strid med Alexander III (omkr. 1408) i
Palazzo pubblico i Siena. G-g
N.

Spine’tt (it. spinetta), mus., ett slags klavecin. Se
Klaver, sp. 227 och fig. 4.

Spingen, Spingstickor. Se Part a.

Spi’nifex L. bot., grässläkte af Pa?u’c?jra-grup-pen,
hvars 4 arter växa vid Australiens, södra Asiens
och Japans kuster. Dessa gräs äro dioika med de
enblommiga honliga småaxen sittande i hufvud, som
vid fruktmognaden äro långtaggiga. Hela hufvudet
lossnar vid fruktmognaden och kringdrifves af
vinden som marklöpare (se d. o.) eller af vågorna
och fastnar slutligen med taggarna i sanden,
hvarefter det faller sönder. S. hirsutus bidrar
i hög grad till att fästa dynsanden på kusterna
af Australien o. s. v. De australiska resandes
s. k. spinifex, som till stor del täcker öknarna
och stäpperna i Australiens inre (se Australien,
sp. 455 och 456), hör ej till släktet Spinifex,
utan till Triodia (T. pungens och T. irrit ans).
G. L-m.

SpPnnaker, sjöv., ett stort, trekantigt segel,
hvilket föres på en yacht liksom ett slags l e
d-segel (se d. o.) och räcker från stångtoppen ända
ned till däcket, där seglets underkant utsträc-kes
längs en bom, som från masten sättes tvärs ut åt
sidan. Ofta plägar åt spinnakern ges en sådan form,
att den kan användas äfven på klyfvar-bommen som
"ballong-klyfvare". Se Segel. R.N.*

Splnnare, Bombyces (Bombycina), zool., underordning
bland fjärilarna, omfattande arter med vanligen kort,
tjock och luden kropp samt med i mellankroppen
mer eller mindre indraget hufvud. Sugtungan är
förkrympt eller saknas alldeles. Antennerna äro
trådformiga eller tandade, hos hannarna ofta med långa
kamtänder. Vingarna hållas under hvilan platt utbredda
eller takformigt hoplagda. De äro stundom förkrympta
eller saknas alldeles hos honorna. Larvernas
utseende växlar mycket, men ofta äro de håriga
eller borstiga. De spinna en kokong, inom hvilken
förpuppningen eger rum. - Af hithörande familjer äro
de viktigaste följande: Lasiocampidas (se d. r.),
Endromidce (se Skäckspinnare), Bombycidce -(se S i l
k e s-fjärilar), Saturniidce (se Påfågelspinn a-re),
LiparidcR (se d. o.), Notodontidce (se d. o.) och
Arctndce (se Igelkottspinnar e). G. A-z.

Spinnegods, sjöv., gammalt tågvirke,
hvaraf sjö-mansgarn m. m. spinnes.
R- N.*

Spinnhjul, text. Se S p i n n i n g.

Spinnhus. Se Långholmen och Ras p-och spinnehus.

Spinning, Spånad, tekn., arbetssätt för
framställning af garn af fibrer medelst
snodd. Spinnings-(spånads-)konsten var känd af
alla forntidens kulturfolk. Egypterna tillskrefvo
Isis uppfinningen af spånadskonsten, grekerna och
romarna Arachne (se d. o.), kineserna kejsarinnan
Vao, peruanerna Mama-Oello, Manko Kapaks gemål,
o. s. v. Det äldsta kända verktyget för spinning
är sländan (se fig. 1), en åt båda ändarna
afsmalnande, omkr. 30 cm. lång träpinne, spindel,
å hvars tjockaste del vanligen var anbragt en rund
skifva af trä eller metall, hvilken vid spindelns
försättande i rotation tjänstgjorde som svänghjul. Man
har påträffat dessa verktyg vid gräfningar i de
schweiziska pålbyggnaderna, och man antar, att de små,
med hål försedda stenar, som påträffats i
skandinaviska jordfynd från stenåldern, varit
sländtrissor. Att sländan varit känd i Sverige
vid järnålderns början, framgår med all säkerhet af
gjorda graffynd. Den var ännu i början af 1700-talet
ganska allmän i vårt land. Sländan växlar mycket
till form och storlek. Sålunda har den toskanska en
förtjockning på spindeln i st. f. svängskifva, den
neapolitanska har två skifvor, mellan hvilka tråden
upplindas. I Sverige utgjordes den till en början
blott af en kort käpp eller spinnten med en liten
krok i öfre ändan för trådens fästande. Verktyget
hölls i högra handen och fibermaterialet, tonaden
(lintotten eller ullen), som var lindadt kring en
käpp (linstaf, tottaträ) i den vänstra handen eller
under vänstra armen (vid spinning under gående) eller
mellan knäna (vid spinning i sittande ställning),

illustration placeholder
Fig. 1. Kvinna spinnande med slända. Efter en

hvalfmålning från 1400-talet i Härkeberga kyrka,

Uppland.


eller slutligen fästes
käppen på en liten pall eller
bänk, hvarvid hela apparaten
benämndes spinnrock (af fnod.
rokkr, slända). Själfva snodden åstadkoms antingen
därigenom, att man bringade sländan i rotation,
hängande i fibersträngen, eller därigenom, att man
rullade verktyget med flata handen mot knäet. Först
långt senare infördes metoden att försätta spindeln i
rotation med handvef (spinnvinda, långrock; fig. 2)
eller trampa (spinnhjul, tramprock). Spinnhjulet
var kändt i Frankrike redan på 1200-talet, dock
utan bobin (trärulle) på spindeln. Antagligen mot
slutet af 1400-talet infördes bruket af bobin och
spindelvinge, den senare till en början utgörande
blott en vid spindeln fäst, böjd järntråd för
garnets öfverförande till bobinen, sedermera dock
tillverkad h. o. h. af trä. Anordnandet af trampa
i st. f. handvef för spinnhjulets försättande i
rotation tillskrifves bildhuggaren Johann Jürgens
(omkr. 1530). Den äldsta kända hjulrocken från Dalarna
bär årtalet 1580. De först brukliga, med tramphjul
och snöre drifna spinnrockarna kallades spinnvagnar,
en benämning, som förekom i Värendska bygdemålet ända
in i midten af 1800-talet. – Den f. n. inom hemslöjden
använda spinnrocken (fig. 3 o. 4) har en horisontal
spindel med vingar och bobin (rulle) med fläns å båda
ändarna. Spindel och rulle ha hvar sin snörtrissa,
som drifves från ett gemensamt stort hjul, drifvet
med vanlig tramprörelse. Enär spindeln roterar med
något större hvarfantal än bobinen, kommer alltså
en viss längd af garnet att lindas kring den senare,
motsvarande skillnaden i hvarfantal. Den spinnande har
dock i sin makt att genom handens motstånd mot garnets
insugning på rullen i någon mån hindra pålindningen,
hvarigenom ett starkare eller svagare snodt garn
uppkommer. Württembergaren Alois Mager införde
metoden att spinna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:09 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcf/0405.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free