Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spirochaete - Spirogyra - Spirolobeae - Spirometer - Spirostreptus - Spirotricha - Spirsläktet - Spirula - Spirulirostra - Spis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
formig. Antalet spiraler eller vågformade vindlingar
växlar hos olika arter, och vindlingarnas
närmare karaktär är för många spirochaeter ett
artkännetecken. I regel torde vindlingarna
vara att uppfatta som äkta spiraler kring
organismens längdaxel. De förändra karaktär,
allteftersom spirochaeten är i hvila eller i
rörelse. Spirochæternas storlek växlar afsevärdt hos
olika arter; så t. ex. har den i förorenadt vatten
funna S. plicatilis en genomsnittslängd af 100-200
p. (l my = 0,001 mm.), under det att S. pallida,
som är mindre än de flesta andra spirochæter,
har en längd, som växlar mellan 4 och 14 my. I
allmänhet höra dock spirochæterna i längdhänseende
till de större mikroorganismerna. Grofleken hos dem är
däremot ytterst ringa; den beräknas för S. plicatilis
till högst l my och för S. pallida till högst 1/4
my. Spirochæternas närmare struktur är ännu ej
fullt känd; deras ringa groflek medför äfven stora
undersökningssvårigheter i nämnda hänseende. Hos
vissa arter har ett yttre hylle, en cellmembran,
kunnat iakttagas, genom hvilken morfologiska egenskap
spirochsete ställas nära bakterierna. Hos flera
spirochaeter har man trott sig kunna påvisa en med den
hylleartade ektoplasman i samband stående undulerande
membran, hvars förekomst ställer spirochæte vid
sidan af flagellatæ bland protozoer. Likväl är ännu
ej bevisadt, att hos spirochæte en äkta undulerande
membran såsom hos flagellatse verkligen förefinnes. En
inre struktur är hittills något närmare känd blott
hos vissa större spirochæter, men äfven beträffande
dessa utgör den ringa grofleken stora svårigheter för
en säkrare kunskap, hvarför äfven åsikterna därom
äro mycket växlande. Spirochæternas egenrörelse
är en ganska komplicerad företeelse. Följande
tre hufvudformer af rörelse kunna iakttagas: 1)
böjningsrörelser, 2) rotationsrörelser, 3) framåt- och
bakåtrörelser. Alldeles särskildt karakteristisk är
spirochæternas stora förmåga af aktiv flexibilitet,
hvarigenom icke blott vindlingarna kunna förändras,
utan äfven kroppen böjas på flera olika sätt. De
större spirochaeterna synas sakna rörelseorgan i
form af gissel (se Cilier); däremot har man
hos de mindre iakttagit bildningar, som åtminstone
likna verkliga gissel. De flesta rörelser, som
spirochaeterna synas kunna utföra, torde icke vara
uttryck för en specifik funktion hos en gisselapparat,
men en del rörelser hos dem kunna knappast förklaras
utan förefintligheten af den drifvande kraft, som ett
ändstående gissel utöfvar. Spirochæternas förökning
är äfvenledes en ännu ej utredd fråga. Härvid har det
i första rummet gällt att afgöra, huruvida förökningen
sker genom tvärdelning eller genom längsdelning;
en tvärdelning skulle ställa spirochæterna närmare
bakterierna, en längsdelning närmare protozoerna
(flagellatæ). Äfven en förökning genom könsformer
ha flera forskare trott sig kunna iakttaga ; somliga
forskare uppfatta därvid spirochæteformen som den
hanliga könsformen till en ännu ej känd honform. Hela
frågan om spirochæternas förökning och fortplantning
är ännu långt ifrån utredd. Man har äfven försökt
renodla spirochæter på liknande sätt som bakterier
och har därvid funnit, att en del spirochæter
växer på fasta näringssubstrat i form af kolonier
alldeles som
bakterier, genom hvilket förhållande dessa
spirochaeter väsentligt skilja sig från odlingsbara
protozoer (amöbor, trypanosomer). Spirochæterna
utgöra synbarligen en mycket viktig grupp af
mikroorganismer, men de äro ännu mycket litet kända
i såväl morfologiskt som biologiskt.afseende. Några
viktigare och mera kända spirochætearter äro
följande. Till icke patogena höra S. plicatilis,
som påvisats i förorenadt vatten, och S. dentium,
som finnes i munhålan. Till patogena höra
S. Obermeieri (upptäckt 1873 af Obermeier), som
orsakar återfallsfeber hos människor; S. anserina,
som orsakar hos gäss uppträdande epidemier
och 1890 påvisades af Sacharov vid en epidemi
i Transkaukasien; S. gallinarum, som orsakar en
diarrésjukdom hos höns och 1903 påvisades af Marchoux
och Salimbeni vid en hönsepidemi i Syd-Amerika;
samt den viktigaste af alla hittills kända arter,
S. pallida, som orsakar pian (se d. o.) och
som 1905 upptäcktes af Schaudinn och Hoffmann.
G. H.
Spirogyra, bot. Se Conjugatæ.
Spirolobeæ, bot. Se Pleurorrhizæ.
Spirometer (af lat. spirare, andas, och grek. metron,
mått), fysiol., en apparat, konstruerad efter samma
princip som gasklockan, af sedd att mäta den ut- eller
inandade luftens volym. Ett vanligt andetag hos en
fullvuxen man omfattar omkr. 500 kbcm. Efter en vanlig
inandning kan man ytterligare intaga omkr. 1,600
kbcm., komplementärluft, och likaledes efter en vanlig
utand-ning ytterligare utdrifva omkr. 1,600 kbcm.,
reservluft. Summan af komplementärluft, vanligt
andetag och reservluft, uppgående till omkr. 3,700
kbcm. och motsvarande skillnaden i lungvolym vid
djupaste inandning och djupaste utandning, kallas
vital lungkapacitet. Dessa värden kunna bestämmas
med tillhjälp af en spirometer, om man medelst en
gummislang och en andningsmask eller ett munstycke
förbinder apparaten med luftvägarna. De första
mätningarna af detta slag utfördes af Hutchinson
(1846). Det medelläge, omkring hvilket lungvolymen
varierar vid lugn andning, kallas vital medelställning
(Panum). Den luftvolym, som kvarblir i lungorna
vid djupaste utandning, kallas residualluft. Då
bröstkorgen öppnas, sammanfalla lungorna, och
en del af residualluften utdrifves. Men äfven i
detta sammanfailna tillstånd innehålla lungorna
en del luft. Om däremot en lunga under lifvet
sammantryckes, t. ex. genom "vatten i lungsäcken",
blir det sammanpressade partiet fullkomligt lufttomt,
enär luften i lungblåsorna under dessa förhållanden
upptas och bortföres med blodströmmen. J-
E. J-n.
Spirostreptus, zool. Se Julidæ.
Spirotricha, zool. Se Infusionsdjur, sp. 611.
Spirsläktet, bot. Se Pedicularis.
Spirula, zool. Se Blötdjur., sp. 831.
Spirulirostra, paleont. Se Belemnit, sp. 1245.
Spis, i dagligt tal dels den med väggar,
hvalf, spiskappa och rökgång försedda ärilen,
den s. k. öppna spisen (se Eldstad med bilder),
dels en eldstadskombination af järnspisen, den
s. k. köksspisen. De moderna järnspisarna (se
fig. l-3), hvilkas konstruktion tillhör först
1800-talet, äro försedda med slutna eldstäder;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
