- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 26. Slöke - Stockholm /
793-794

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sprengtporten, Jakob Magnus - Sprengtporten, Göran Magnus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

793

Sprengtyorten

794

tigade sig inom några timmar de befästa
öarna samt gjorde sig därefter till herre öfver
Helsingfors. Soldaterna och officerarna aflade en af
honom förestafvad ny trohetsed till konungen. Därefter
kvardröjde S. någon tid i Finland, sysselsatt
med att genomföra revolutionen i hela landet och
med att vidtaga förberedelser för expeditionen
till Stockholm. 28 aug. afgick han med en liten
eskader och omkr. 800 man, men anlände först 7
sept. till Stockholm, där revolutionen då redan
var slutförd. Konungen mottog honom med de största
nådebevisningar. S. utnämndes till generallöjtnant
och till öfverste för Lifgardet med bibehållande
af befälet öfver lätta dragonerna samt erhöll efter
Aug. Ehrensvärds död ledningen af fästningsarbetena
i Finland. Men likväl blef hans sinnesstämning från
denna tid allt bittrare. Den själfständig, kärfve och
misstänksamme mannen kunde icke trifvas i hoflifvets
kvalmuppfyllda luft, i synnerhet som konungens eget
handlingssätt gaf honom en mängd anledningar till
missnöje. Förgäfves bad han att åter få bosätta sig i
Finland; det beviljades icke. Med hans grämelse öfver,
att revolutionen icke ledt till’sådana frukter, som
han afsett, blandade sig missnöje öfver, att hans roll
i densamma icke vann fullt erkännande. Han trodde sig
i muntliga och skriftliga yttranden, i synnerhet
i Michelessis beskrifning öfver revolutionen,
finna tadel, att han kommit för sent. Äfven bruten
hälsa bidrog till hans tryckta stämning. Slutligen
inträffade, på vårvintern 1774, en förveckling,
som föranledde hans tillbakaträdande. Ett slagsmål
hade förefallit mellan lätta dragoner, gardister
och brandvakter. Utan hänsyn till gardets gamla
privilegium, att inom detsamma förefallande brott
skulle afdömas endast af en krigsrätt, formerad inom
dess egen kår, kommenderade S. en dragonofficer att
sitta i den med anledning af uppträdet tillsatta
krigsrätten. Då dragonofficeren l mars 1774 infann
sig i krigsrätten, blef han afvisad. S. klagade
förgäfves; såväl konungen som rådet uttalade sig emot
honom, hvarför han redan samma dag inlämnade sin af
skedsansökan, affattad i sårande ordalag. Konungen
återställde skriften, men S. förnyade om några
dagar sin anhållan i mildare form och fick den
beviljad. Med af skedet följde ett pensionsbref,
hvarigenom S. erhöll en extra pension af 30,000
dal. smt årligen. S. återsände pensionsbref vet
och anhöll, att konungen ville nedsätta beloppet
till en ringa summa, men konungen förklarade, att
pensionen i alla fall skulle utgå för hans arfvingars
räkning, så länge han lefde, hvarefter S. gick in
på att uppbära den. S. lefde sedermera å Djurgården
(Stockholm), å Biskopsudden, som konungen förlänat
honom, riktande mot sig själf, sin omgifning och
konungen skarpa förebråelser. I en skrift varnade
han bl. a. konungen i stränga och allvarliga ord för
den flärd och ytlighet, åt hvilka han hängett sig,
erinrande honom om, att ett godt eftermäle kan vinnas
endast genom dygdiga gärningar. Konungen besökte
äfven under senare år enstöringen. Mot slutet af
sitt lif var S. sysselsatt med att författa sin s j
älf biografi, som, oafslutad finnes i manuskript. En
del däraf (Ur J. M. S:s papper. Minnesanteckningar)
är tryckt af H. Schtick i "Svenska memoarer och bref"
VIII (1904).

3. Göran Magnus S., grefve, den föregåendes
halfbroder, militär, politiker, landsförrädare,
f. 16 dec. 1740, förmodligen å Gammelbacka gård i
Borgå socken i Finland, d. 13 okt. 1819 i Petersburg,
fick 1752 plats i den af Adolf Fredrik inrättade
kadettskolan i Stockholm, blef 1756 konduktör vid
fortifikationen och tjänade från 1757 på Sveaborg
under Aug. Ehrensvärds ledning. Pommerska kriget
(1757-62), till hvilket han åtföljde Ehrensvärd,
blef hans krigsskola. Han ådagalade mod och
fintlighet, i synnerhet i "lilla kriget", och
vann snabb befordran, blef stabsadjutant 1760
och kapten i armén 1761 samt transporterades
till halfbroderns, J. M. Sprengtportens, värfvade
kår. Efter krigets slut ådagalade han stor skicklighet
vid rekognosceringsarbeten såväl i Finland som på
norska gränsen samt befordrades 1770 till sekundmajor
vid Nylands och Tavastehus dragonregemente med
halfbrodern som chef. Vid riksdagen 1771-72 gjorde
han sig bemärkt som ifrig hatt och förfäktare
af adelns privilegier, stod vid sin halfbroder
Jakobs sida under revolutionsföretaget i Finland
och åtföljde honom i sept. 1772 till Stockholm, där
han af konungen befordrades till öfverstelöjtnant
med lön vid Lätta dragonerna. S. stod på denna tid
i gunst hos konungen och rönte bevis på dennes
förtroende, då han i mars 1775 utnämndes till
öfverste vid Savolaks infanteriregemente, hvarjämte
Savolaks fotjägarkår och några andra kavalleri-
och infanterikårer ställdes under hans befäl, så att
han i själfva verket var brigaJ-chef. Den afskilda
och själfständiga verkningskrets han sålunda erhöll
var synnerligen lämpad för denna kraftiga, men
själf rådiga personlighet, och det kan icke finnas
mera än en tanke om den duglighet han på denna post
ådagalade. Han ställde alla sina trupper på lätt’fot
och sammangöt dem till en likformigt organiserad
arméafdelning, som genom rörlighet och snabbhet var
särskildt egnad för lilla kriget. Han försåg manskapet
med gevär af egen modell, de s. k. Sprengtportenska
studsarna. Yargering och passevolans infördes. Ett
nyanlagdt stuteri beredde tillgång till dugliga
hästar. Särskild vikt lades på öfningsuiötena, hvilka
anordnades så, att de fingo största möjliga likhet
med verkligt krig. Tillika egnade S. uppmärksamhet
åt officerarnas utbildning. På öf-verstebostället
Brahelinna (se d. o.) inrättades en krigsskola för
söner af adliga familjer, hvilken anstalt sedan
omorganiserades till en offentlig krigsskola och
förlades till Haapaniemi gård. I andra punkter
trodde sig emellertid den lättretlige S. röna ett
otillbörligt motstånd från vederbörandes sida. Ett
förslag till ökning af Savolaksbriga-dens styrka
blef hvilande, och de mått och steg han vidtog för
upprättande af en jägarbataljon i Karelen ogillades. I
konungens främste rådgifvare i militära frågor, grefve
Karl Sparre, såg han en fiende, som hindrade honom att
bli öfverbefälhaf-vare öfver finska armén. Slutligen
beslöt han alt för någon tid lämna riket och begärde
att på statens bekostnad få företaga en utrikes
resa för att fullkomna sig i krigaryrket. Detta
beviljades. I ett egenhändigt bref underrättade
konungen honom, att han skulle få i reseanslag uppbära
1,000 rdr sp. för 1778 och lika mycket för 1779,
utom de ord. inkomsterna. Inom kort ångrads lik-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 8 16:04:47 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcf/0437.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free