Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spurgeon, Charles Haddon - Spurinna, Vestricius - Spurius - Spurn head - Spurt - Spurzheim, Johann Kaspar - Sputum - Spy - Spya-balk - Spydeberg - Spydeberg varde - Spyflugan - Spygatt - Spyri, Johanna - Spådomskonst - Spåmanstistel - Spån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Spurinna-Spän
838
änka och privatsekreterare efter
S:s dagbok, bref m. m., 1897-1900).
E. M. R.
Spuri’nna. 1. V est r i c i u s S., romersk fältherre
i förra hälften af l:a årh. e. Kr., f äktade segerrikt
mot germanerna vid Rhen och författade lyriska dikter,
som mycket berömmas af Plinius. De under hans namn
först af Kasp. Barth 1613 utgifna skaldestyckena äro
dock ett fabrikat af nämnde Barth. - 2. En romersk
spåman, som varnade Csesar för den ödesdigra Idus
Martii.
Spu’rius (plur. spurii], oäkta barn. Se Naturliga
barn.
Spurn head [spä’n he’d], udde. Se Holder-n e s s.
Spurt [sp5’t], eng., sportt., vid löpningar en
tillfälligt starkare ökning af farten. - Slutspurt,
den ökning af farten, som göres under upploppet
till målet. B. C-m.
Spurzhéim [spo’rts-], Johann K a s p a r (Gaspar),
tysk frenolog, f. 1776 i Longwich nära Trier, d. 1832
i Boston, begaf sig 1795 till Wien, där han blef
bekant med Gäll och omfattade dennes frenologiska
system. Han blef med. doktor 1804, åtföljde sedan
från 1805 Gäll under dennes resor och utgaf tills,
med honom flera arbeten. 1813 skildes S. från
Gäll och begaf sig 1814 till England, där han höll
föreläsningar. I samma syfte reste han till Amerika
1832. S:s system, hvilket till och med öfverträffar
Galls i hypotesernas djärfhet, är ut-veckladt i
Anatomy of the brain (1826). öfriga skrifter äro
The physiognomical system of dr. Gäll and S. (2:a
uppl. 1815), A view of the elementary principles of
education (1821) m. fl. R. T-dt.
Sputum (plur. sputa), lat., det utspottade, vanligen
upphostade sekretet fi ån respirationsorga-nen. Både
Hippokrates, Galenos och de arabiske läkarna fäste
härvid den största vikt, ej allenast för diagnosen,
utan äfven för prognosen och terapien. I nyare tider
har denna lära vunnit mera fasthet genom såväl
den mikroskopiska som den kemiska undersökningen
af sputas innehåll. Detta innehåll är högst
växlande för olika sjukdomar och olika stadier
i sjukdomarna. Hufvudbeståndsde-larna äro slem
från svalg, strupe och luftrör (bron-ker), blod,
var, epitelceller, stundom delar af lungväfnaden,
elastiska trådar, bakterier, svampar och parasiter
m. m. De äldre skilde mellan spu-tum crudum (rått)
i början af sjukdomen af mera rent slemmig, hvit
art; och sp. coctum (kokt), moget, varigt, gult. i
den utvecklade sjukdomen. De nyare benämningarna
rätta sig efter hufvud-beståndsdelen: blodigt,
blodstrimmigt, rostfärgadt, slemmigt, varigt,
purulent, putridt (ruttnande), seröst o. s. v.
F. B. (L H.)
Spy [spi], ort i Belgien, prov. Namur, där 1885
Loheste gjorde upptäckten af den sedan af Frai-pont
beskrifna diluvialmänniskan. Jfr Människan, sp. 260.
J. F. N.
Spya-balk. Se Gille, sp. 1167.
Spydeberg, härad och pastorat v. om Glommen,
s. v. om sjön öieren, Smaalenenes amt, Norge. 138,86
kvkm. 2,353 inv. (1910). Genom S. går Smaalensbanans
inre linje. K- V. H.
Spydeberg varde. Se Smaalenene.
Spyflugan, zool. Se M u se i d se.
Spygatt, höll., skpsb., i vaterbordet och fartygssidan
anbragta afloppsrör för vatten. J- G. B. (C. K. s.)
Spyri, Johanna, schweizisk författarinna, f. 1829
i Hirzel, kantonen Zürich, d. 1911 i Zürich,
författade Geschichte jur kinder (16 bd, 1878-94),
af hvilka ett stort antal öfversatts på svenska.
Spådomskonst. Se Astrologi, Kiroman-t i, Magi, M an
tik och S e j d.
Spåmanstistel, bot. Se Tistel.
Spån, bygnk., material för taktäckning, stundom
för väggbeklädnad. I vårt skogrika land, liksom
äfven i andra länder med god tillgång på trävirke,
har sedan äldsta tider till täckande af tak på alla
slag af byggnader användts träspån. Sådan används af
hufvudsakligen nedannämnda 2 olika arter. Stickspån
l. pärt är helt tunn, vanligen blott 3–4 mm., har
oftast en bredd af 8–12 cm. samt en längd af 30–40
cm. Den tillverkas i regel af furuvirke, medelst en
art hyfvel. Stickspånen lägges enligt samma princip
som stafspånen, ofta blott på underlag af läkt. Den
används i stor utsträckning på uthus och enklare
byggnader i alla delar af landet. I vissa trakter
kokas den före påläggningen i järnvitriollösning och
strykes efter påläggningen med rödfärg, mera sällan
med tjära. Oftast stå de dock i träets egen af väta
och sol grånade färgton och bli småningom nästan
gråsvarta. Ett väl pålagdt tak af stickspån kan vara
ett tätt och godt yttertak och har fördelen af att
vara lätt och billigt. Dess varaktighet är inskränkt
till 20–30 år, och det torde få betraktas som ganska
eldfarligt genom sin lättantändlighet.
 |
| Fig. 1 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
