Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Staaff, Karl Albert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ömtåliga situationen. Han blef sedan led. af hemliga
utskottet vid samma riksdag och i särskilda utskottet
vid juniriksdagen s. å. och anses ha haft en ganska
stor del i åvägabringandet af sistnämnda utskotts
kompromissförslag rörande förutsättningarna för
underhandlingar om en unionsupplösning. Icke så
litet i följd af sin mycket stora auktoritet hos
meningsfränder lyckades han ock i kammarens debatt
väsentligt afväpna motviljan och farhågorna för
det s. k. krigskreditivet på 100 mill. kr. 2
aug. S. å. blef S. som de frisinnades främste
representant konsultativt statsråd i Kr. Lundebergs
koalitionsministär samt var en af svenska
regeringens fyra delegerade vid de svensk-norska
underhandlingarna i Karlstad s. å. och anses
därvid i icke ringa grad ha bidragit till, att
slutresultatet vanns. Sedan hans principiella och
af intresse för rösträttsfrågans lösning bestämda
vägran att kvarstå i en koalitionsministär ledt
till Lundebergska ministärens afgång, bildade han
på konungens uppdrag 7 nov. 1905 en ministär (det
s. k. frisinnade "genombrottet"), Sveriges första
vänsterministär, i hvilken han var både stats- och
justitieminister. Vid 1906 års riksdag framlade och
genomdref han de s. k. Staafflagarna (se d. o.). När
s. å. Första kammaren afslagit, men Andra kammaren
bifallit regeringsförslaget i rösträttsfrågan,
grundadt på allmän rösträtt med majoritetsval,
påyrkade han principiellt en vädjan till folket
genom nya val till den folkvalda kammaren, för att
genom en väntad lika eller ännu större majoritet där
möjligen bryta Första kammarens motstånd ("folkmakt
eller herremakt"). Men konungens obenägenhet för
en sådan åtgärd föranledde S., som gjort saken
till en kabinettsfråga, att afgå 29 maj 1906, då
han efterträddes af Arv. Lindman. S. ledde därpå
oppositionen mot den nya regeringen med mycken skärpa.
Högerns nederlag ("jordskredet") vid valen
1911 förde emellertid S. 7 okt. s. å. åter till
statsministerposten. Under S:s andra ministär
trädde försvarsfrågan och nykterhetsfrågan
främst i förgrunden. Redan under sin första
ministär hade S. i ett offentligt uttalande till
statsrådsprotokollet häfdat nödvändigheten af en
försvarsplan, byggd på närmare samverkan mellan här
och flotta samt en utredning af landets förmåga att
bära de ökade kostnaderna, och i konsekvens därmed
tillsattes hösten 1911 den stora på flera afdelningar
arbetande försvarsberedningen, som tidtals leddes af
S. personligen. Samtidigt tillsattes äfven en stor
nykterhetskommitté. När försvarsutredningens arbeten
voro nästan fullbordade, blefvo af S. 21 dec. 1913 i
Karlskrona i ett stort ryktbart tal, hvarunder han
bl. a., utgående från ett yttrande af Gladstone om
"de två nationerna", framhöll nödvändigheten af en
utjämning af motsatserna inom folket, framlagda de
riktlinjer för försvarsfrågans lösning, som skulle
läggas till grund för de bebådade propositionerna
vid följande riksdag. Då rörelsen för större ökning
af landets krigsmakt, än S. syntes ha förebådat,
utmynnade i bondetåget (se d. o. Suppl.) till
konungen 6 febr. 1914 och dennes s. k. borggårdstal
till svar på de framställda önskemålen af ministären
ansågs ha åsidosatt grundlagarna eller åtminstone
konstitutionell praxis, begärde S. och hans kolleger
10 febr. sitt afsked och efterträddes 17
s. m. af Hj. Hammarskjölds ministär. Ministärens
afgång och riksdagens upplösning hindrade emellertid
förslagens behandling. – Kort efter öfvertagandet
af regeringen 1911 hade af ministären S. genomförts
en upplösning af Första kammaren med omval efter
de nya grundlagsbestämmelserna (nov. 1911). Genom
nyvalen erhöll den förutvarande mycket fåtaliga
liberala gruppen inom Första kammaren en
ganska betydande förstärkning. Men ministärens
uppseendeväckande åtgärd att i dec. s. å. suspendera
1911 års riksdagsbeslut om byggande af en större
pansarbåt (den s. k. F-båten) framkallade en häftig
opinionsrörelse i motsatt riktning, som ledde till
1912 års stora pansarbåtsinsamling (se Svenska
pansarbåtsföreningen) och äfven gjorde sig gällande i
de närmaste årens diskussioner i försvarsfrågan. Af
S:s såväl första som andra ministär, hvaröfver
han alltid bevarade en kraftig personlig ledning,
utvecklades en mycket stor arbetsintensitet,
som bl. a. tog sig uttryck både i ett dittills
ovanligt stort antal kungl. propositioner och äfven
i antalet igångsatta kommittéutredningar. Bland
de många genomförda arbetsresultaten torde
böra erinras förnämligast om följande. Under
första ministären: Norrlandslagen, lagarna om
villkorlig dom och frigifning, omorganisation
af diplomat- och konsulatväsendet, Trollhätte
kraftstations anläggning etc., lagen om medling i
arbetstvister, bankinspektionens omorganisation,
folkskollärarnas lönereglering, organisation af
centralanstalten för jordbruksförsöksväsendet,
norrländska nyodlingsfonden m. m. Under den andra
ministären: Socialstyrelsens organisation, ny
arbetarskyddslag, försöksmobilisering, organisation
af den högre skogsundervisningen, omorganisation af
veterinärväsendet, förordningar om skogsvårdsafgifter,
om frilager, lag om understödsföreningar,
understöd till upprättande af vanföreanstalter,
inköp af Södertälje kanal, seminariernas ombildning,
Folkskoleöfverstyrelsens inrättande, alkoholistlagen,
ny köttbesiktnings- och slakthuslag, den högre
handelsundervisningens ordnande samt, framför allt,
folkpensioneringen och kommunernas frigörande från
ekonomiskt beroende af rusdrycksmedlen. Förnämligast
genom Första kammarens afslag föllo däremot förslagen
om den s. k. Åkarpslagens (se d. o.) revision,
suspension af förordn. om 20-årig häfd, ny
expropriationslag, afskaffande af bolags och omyndigas
kommunala rösträtt m. m. Till 1914 års riksdag voro
bebådade förutom i försvarsfrågan ingripande förslag
i nykterhetsfrågorna (kraftiga kontrollbestämmelser
rör. rusdrycksförsäljningen och lokalt veto),
i skattefrågor (värnskatt, tobaksbeskattningens
omläggning), folkskoleinspektionens förbättring,
politisk valrätt och valbarhet för kvinnor,
krigslagstiftningens reformering, militieombudsman
m. m.
Före, mellan och efter sin ministertid var S.,
förutom hvad redan är nämndt, äfven led. af
skogslagsutskottet 1903, lagutskottet 1904 och 1907,
konstitutionsutskottet 1905, 1908–10 (ordf. 1909–10),
rösträttsutskottet 1907 (vice ordf.) och af
talmanskonferensen 1907–08 och 1915. Han var därjämte
vice talman i Andra kammaren 1909 och 1910 till
20 april, då sjuklighet tvang honom att afsäga sig
posten. Vid 1914 års andra lagtima riksdag var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
