- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 26. Slöke - Stockholm /
927-928

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stafford - Stafford, Ralph de - Stafford, Humphrey - Stafford, Henry - Stafford, Edward - Stafford, Thomas

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

927

Stafford

928

dustrisamhälleu som Walsall, Wednesbury, Dudley
och West Brorawick. Andra industrier äro ölbrygd
(i Burton), kemisk och lergodsindustri, glasindustri
samt textilindustri (i Newcastle), skotillverkning
(i Stafford och Stoke). Handeln främjas genom ett
nät af kanaler och järnvägar. - Grefskapet, som,
urspr, bebodt af ett folk, kalladt Cornavii, af
romarna benämndes Flavia ccesariensis, utgjorde
under sachsarnas välde en del af konungariket
Mercia. Det eger en mängd fornlämningar. -
2. Stad och hufvudort i nämnda grefskap, vid
Trents biflod Sow och flera järnvägslinjer. 23,383
inv. (1911). Tillverkning af läder och skodon. Af
stadens byggnader må nämnas kyrkan S:t Chad, som
troligen är af sachsiskt ursprung, men äfven eger
utsökta partier af normandisk arkitektur, samt den
vackra kyrkan S:t Mary (restaurerad 1844-45). Flera
välgörenhetsinrättningar. Af bildningsanstalter finnas
en gammal latinskola, utvidgad 1550, två bibliotek
och museum med stora samlingar af fossil. S. var af
betydenhet redan före 1066. Dess slott, grundlagdt af
Vilhelm Eröfraren (1066-87), förstördes omkr. 1644.
1-2. (J- F. N. AVbg.)

Stafford [stä’fod], baron, viscount, earl och
markis af, engelska adelstitlar, som burits iiiom
flera historiskt bekanta släkter. Earltitel af
S. bars 1351-1521 inom den under medeltiden berömda
släkten Stafford (se följande artikel). Karl I
upphöjde 1640 den med arftagerskan till-denna ätt
förmälde William Howard först till baron S. och
sedan till viscount af S. (se om honom Howard
10). Hans son Henry Stafford Howard blef 1688 earl
af S., men inom släkten Howard utslocknade denna
earlvärdighet 1762. Titeln baron S. tillerkändes 1824
en ättling på kvinnolinjen till William Howard, sir
George Jerningham, och bäres alltjämt inom dennes
ätt. Gran ville Leveson-Gower (se L e-veson-Gower
1) fick 1786 titeln markis af S., och sedan hans
son 1833 upphöjts till hertig af Sutherland,
bäres titeln markis af S. numera af äldste sonen
till hertigen af Sutherland under faderns lifstid.
V. S-g.

Stafford [stärfod], engelsk adelssläkt af normandisk
härkomst, uppkallad efter slottet Stafford castle, som
en af Vilhelm Eröfrarens vasaller, Robert de S., af
denne erhöll i förläning. Länet öfvergick efter dennes
ätts utslocknande 1194 genom gifte till Hervey Bagot,
som antog namnet S. Hans ättlingar utmärkte sig i
krigen mot Frankrike, och genom släktskapsförbindelser
med konungahuset vann ätten stort inflytande, så att
den vid medeltidens slut intog en ledande ställning
inom engelska högadeln. Dess fall stod i nära samband
med de tronföljdskraf, som framställdes af eller
misstänktes hos flera bland dess medlemmar under
nästföljande århundrade. Huf-vudlinjen utslocknade
på manssidan 1640.

1. Ralph de S., l:e earl af Stafford,
krigare och diplomat, f. 1299, d. 1372, utmärkte sig
som krigare i slaget vid Crécy 1346, upphöjdes 1351
till earl af S. och var 1360 en bland de främste
engelske fredsunderhandlarna med Frankrike
i Brétigny.

2. H u m p h r e y S., 5:e earl af S.
och l:e hertig af Buckingham, den föregåendes
sonsons son, f. 1402, d. 1460, var
dotterson till

Edvard III:s yngste son Thomas af Woodstock; hertig
af Gloucester, och ärfde af modern släkten Bohuns
vidsträckta gods. Han inkallades 1424 i Henrik VLs
råd, var 1430-32 först engelsk kommendant i Paris
och sedan befälhafvare i Normandie, bekämpade i
rådet hertig Humphreys af Gloucester krigspolitik
och upphöjdes 1444 af Henrik VI till hertig af
Buckingham. Mot Yorkättens tronföljdsplaner stödde han
konungaparet, stred på den kungliga sidan i första
slaget vid S:t Albans 1455 och stupade i slaget vid
Northampton 10 juli 1460. Han ansågs vara sin tids
rikaste godsmagnat i England.

3. H e n r y S., 2:e hertig af Buckingham,
den föregåendes sonson, f. 1454, afrättad 2
nov. 1483, var son till den 1455 vid S:t Albans
stupade Humphrey S. och Margaret Beaufort, genom
hvilken han härstammade från Edvard III:s fjärde son
Johan af Gaunt. Hans kungliga börd både på fäderne
och mödornc tillförsäkrade honom en framskjuten
politisk ställning, och Edvard IV sökte fästa honom
vid Yorkpartiet genom att erkänna hans af fadern
förverkade hertigtitel och (1466) gifta honom med
sin svägerska, Catherine Wood-ville, Efter Edvards
död, 1483, hjälpte S. hertig Rikard af Gloucester
att bemäktiga sig den unge Edvard V:s person,
verkade kraftigt för Rikards tronbestigning och
lönades af den nye konungen med höga ämbeten och
stora förläningar. Några månader senare hade han af
biskop Morton vunnits öfver till Lancasterpartiet
och organiserade i okt. ett uppror mot Rikard till
förmån för sin syssling Henrik Tudor (sedermera
Henrik VII), kanske äfven med tronföljdsplaner
för egen räkning. Upproret kufvades utan svårighet
af Rikard III; S. sökte fly, men utlämnades af en
medsammansvuren och blef omedelbart afrättad.

3. Edward S., 3:e hertig af Buckingham,
den föregåendes son, f. 1478, afrättad 17 maj
1521, intog tidigt en framskjuten plats vid
Henrik VII:s hof (hans far var dennes syssling och
modern omgift med konungens farbror
Jasper Tudor). Henrik VIII anförtrodde honom
viktiga ämbeten, men misstänkte honom ständigt för
planer på kronan, och dessa misstankar skärptes,
när S. trädde i spetsen för högadelns opposition
mot konungens mäktige rådgifvare, den lågättade
kardinal Wolsey. S. angafs dec. 1520 som förrädare
(han skulle ha "lyssnat till profetior om konungens
död och sin egen tronbestigning"), insattes april

1521 i Tower, dömdes efter en partisk rättegång till
döden och afrättades.

4. Thomas S., den föregåendes sonson, konspiratör,
f. omkr. 1531, afrättad 28 maj 1557, var
son till H e n r y S. (f. 1501, d. 1563), hvilken

1522 återfått släktgodsen och 1547 erhållit
peers-värdighet som baron S. Thomas S. vistades
1550- 54 i Italien och Polen, deltog 1554
i Suffolks resning mot Maria Tudor och flydde
därpå till Frankrike, där han uppträdde som laglig
engelsk tronarfvinge under förebärande, att Maria
förverkat sin rätt genom sitt äktenskap med Filip II.
S. erhöll i hemlighet fransk hjälp, landsteg april
1557 vid Scarborough, öfverrumplade slottet där och
antog titeln protektor. Hans fåtaliga
följeslagare öfvermannades utan svårighet
och själf blef han hängd som upprorsmakare.
l-4. V. S-g.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 8 16:04:47 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcf/0504.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free