Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Staflösa runor - Stafmagnet - Stafsmetoden - Stafning - Stafnäs - Staforsen - Stafparkett - Stafrim - Stafrum - Stafsing, Frans Birger - Stafsinge - Stafsjö - Stafsjö järnväg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Staflösa runor. Se Runor, sp. 1215.
Stafmagnet, fys., magnet i stafform. Jfr Magnetism, sp. 490.
Stafmetoden, pedag. Se Ljudmetoden, sp. 858.
Stafning. Se Rättstafning.
Stafnäs, socken i Värmlands län, Gillbergs härad. 22,050 har. 2,646 inv. (1916). S. bildar med Värmskog och Högerud ett pastorat i Karlstads stift,
Gillbergs kontrakt.
Staforsen (Stadsforsen), en staten tillhörig, delvis på kronopark belägen fors (15,1 m.) i Indalsälfven, Fors socken, Jämtlands län, 5 km. från Bispgårdens järnvägsstation. Dess vattenmängd (varierande mellan 80 och 400 kbm. i sek.) kan i medeltal anslås till omkr. 190 kbm., utvecklande omkr. 28,000 hkr.
Stafparkett, bygnk. Se Golf, sp. 1439.
Stafrim, metr. Se Allitteration.
Stafrum. Se Vedmått.
Stafsing, Frans Birger, väg- och vattenbyggnadsingenjör, f. 21 april 1856 i Kolbäck,
Västmanlands län, student i Uppsala 1875, aflade afgångsexamen från mekaniska fackafdelningen i Teknologiska institutet (nu Tekniska högskolan)
1879 och från fackafdelningen för väg- och vattenbyggnadskonst 1881, aflade examen för
inträde i Väg- och vattenbyggnadskåren 1886, utnämndes till löjtnant där och blef 1903
öfverstelöjtnant. Han var ingenjör vid statens järnvägsbyggnader 1881–91, arbetschef för
anläggning af Saltsjöbaden och Saltsjöbadens järnväg 1891–94, för vattenkraftanläggning vid Avestaforsen för Månsboverken 1893–94 och nya Djurgårdsbron 1895–97. Han var byråingenjör i Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen 1894–98, t. f. byråchef
i Telegrafstyrelsen (för linjebyrån) 1898–1902 och är sedan 1902 byråchef i Väg- och
vattenb.-styrelsen (för ärenden rör. enskilda järnvägar). S. har vidare
utöfvat en mycket omfattande och uppmärksammad verksamhet som rådgifvare och förslagsställare inom väg- och vattenbyggnadsfacket, särskildt för järnvägs-, vattenrätts- och vattenkrafts- samt grundläggningsärenden, såsom Stockholms
järnvägsfrågor, Kapellskärsbanan, kraftverk vid Ljungafors, Ljusne strömmar, Siljans reglering m. m. Han var led. i kommittén ang. förslag till stadgar för elektriska starkströmsanläggningar 1899–1901 och i den s. k. Södertäljekommissionen
1911, är verkställande led. i Byggnadskommissionen för dubbelspåret Rönninge–Ström från 1912 och var tillkallad som sakkunnig för afgifvande af förslag till Väg- och vattenbyggnadskårens omorganisation 1914–15. S. var 1895–98 redaktör af "Teknisk
tidskrifts" afd. för väg- och vattenbyggnadskonst och har utgett flera broschyrer, bl. a. Om nya infartsleder till Stockholm, Om ny kommunikationsled mellan Stockholm och Finland–Ryssland. Bland hans uppfinningar må nämnas mekaniska pålkranar,
isbrytarfartyg, skenskarf, sprängämnen, telefonhytt, mikrotelefon, telefonlås, lystringsvisare för telefoner, elektrisk kabel, bromsanordning och täckta
telefonledningar. S. L-k.
Stafsinge, socken i Hallands län, Faurås härad. 4,331 har. 2,751 inv. (1916). Annex till Vinberg, Göteborgs stift, Falkenbergs kontrakt. I socknen finnes en af Svenska sällskapet för räddning af skeppsbrutna 1906 anlagd lifräddningsstation,
försedd med lifbåt och raketapparat.
Stafsjö, bruksegendom i Kila socken, Södermanlands län, på Kolmården, nära länsgränsen och S. station på statsbanelinjen Järna–Norrköping, omfattar gjuteri och mekanisk verkstad samt (obegagnad) masugn, såg och betydande skogs- och landtbruk (egovidd 6,684 har, hvaraf 532 har åker), tills. 8 7/16 mtl, jämte en mängd torp, det hela tax. till 1,241,900 kr. (1916), hvaraf 250,900 kr. på icke jordbruksfastighet, bl. a. 22,000
kr. å elektrisk kraftstation. Bruket ligger vid den lilla Stafsjön och den å, som förenar denna med Löfsjön. Tillverkningen utgöres af ångmaskiner och pannor, kvarnverk, tegelbruksmaskiner m. m. samt alla slag af gjutgods. Bruket anlades 1669 af Gert Störning
som masugn och utvidgades 1683 till styckebruk samt fortgick som sådant in på 1860-talet. Det egdes länge inom släkterna von Berchner och Ridderstolpe,
till 1852, då största delen af egendomen, som vid den tiden innehöll omkr. 20,000 har skog, skingrades. Sedan 1874 har S. tillhört S. aktiebolag (aktiekapital 400,000 kr.). 1909 köpte detta bolag Virå bruk (1 franche-comtéhärd samt stångjärns- och
manufaktursmedja), kvarn och såg jämte tillhörande skogs- och landtegendom, öfver 5,000 har, hvaraf omkr. 700 har åker, i Björkviks socken, jämte Mörtbol 11 5/32 mtl, tax.-v. 713,200, hvaraf 54,000 kr. på annan fastighet än jordbruksfastighet. Äfven Virå bruk anlades af Störning med 5 privilegierade tyskhärdar, som på 1850-talet ombyggdes till
2 franche-comtéhärdar, hvarjämte anlades 5 spikhammare, som nu äro nedlagda. Bruket köptes 1860 af P. A. Enhörning & Co. i Norrköping och öfvergick 1882 genom arf till konsul G. F. A. Enhörning, som 1909 sålde det till S. aktiebolag. Detta eger äfven
3 3/4 mtl, bl. a. 2 mtl Krokeks gästgifvargård, i Krokeks socken, tax. till 107,000 kr., och Sandvikens lastageplats (se Sandviken 2), tax.-v. 24,000 kr.,
ändpunkt på den af bolaget egda och trafikerade järnvägen till Virå bruk (Kolmården). Se Stafsjö järnväg.
Wbg.
Stafsjö järnväg (sign. Stafsjö J.), smalspårig (0,600 m.), 17,7 km. lång, eges och trafikeras af A.-b. Stafsjö järnväg. Järnvägen är med 6,1 km. belägen inom Östergötlands och med 11,6 km. inom Södermanlands län. Den utgöres dels af den 17 km. långa hufvudlinjen, som sträcker sig från Kolmårdens (Sandvikens) lastageplats vid
Bråviken i Krokeks socken norrut öfver Stafsjö station, där förbindelse finnes med statsbanelinjen Järna–Nyköping–Norrköping, och Stafsjö bruk i Kila socken till Öfre Virå station i närheten af Virå bruk i Björkviks socken, dels af ett 0,7 km. långt
bispår från håll- och lastplatsen Stafsjö såg till sågen. Den öppnades för trafik 26 aug. 1903. (Å bispåret ombesörjes dock endast godstrafik.) Vid 1916 års slut utgjorde bokförda byggnadskostnaden 465,928 kr., hvaraf för rullande materiel 57,870 kr.,
och aktiekapitalet 250,000 kr. Anledningen till banans byggande voro de stora virkestransporter, som nödvändiggjordes på grund af skadeinsekten nunnefjärilens (se Nunnan) svåra härjningar 1898–1902 i skogarna inom en del af trafikområdet, hvarför banan
i dagligt tal stundom benämnes Nunnebanan. Järnvägens postadress
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
