- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 26. Slöke - Stockholm /
941-942

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stagnell, Johan - Stagnera - Stagningsspant - Stagnit - Stagnone - Stagsegel - Stagstycke - Stagsvis - Stagvända - Stahl (Stahell), Henrik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

941

Stagnera-Stahl

942

Kalmar län, d. l febr. 1795, blef 1735 student i
Lund, 1741 filos, magister, 1744 docent, vistades i
Stockholm 1751-56, hade 1755 utnämnts till rector
scholae trivialis i Kalmar, tillträdde platsen
1756, men utnämndes s. å. till lektor vid Kalmar
högre lärdomsskola, först eloquentiae, så linguse
orientalis. S. var en oppositionell natur, som först
i sen ålder lugnade sig, en liflig ande, med starka
intressen, men som förgick sig och vardt plump och
rå. Han låg i ständig fejd, ofta inför domstolarna,
med biskop och konsistorium, liksom med enskilda
personer, och han var suspenderad än för ett,
än för ett annat; det lindrigaste fallet var väl,
då han "oriktigt korrigerat djäknarnas stilar";
en annan gång gällde det hans förhållande till en
annan skolmans hustru, med hvilken han efter mannens
död gifte sig; en tredje gång "hetsig skrifart och
andra förseelser". - Slutligen, 1775, dömdes han
till förlust af tjänsten (som han dock återfick)
samt ett års fängelse för obevista beskyllningar
mot en handelsman och en öfverste, som påstods
ha öppnat fästningsportarna till införande af
förbjudna handelsvaror; men stadens invånare tyckas
ha hållit med S., och djäknarna följde honom i båtar
med flygande fanor och klingande spel, då han fördes
till slottsfängelset. S:s egentliga betydelse ligger
i de lustspel han författade under sin Stockholmstid,
nämligen Baron Sjelfklok och fröken Granlaga (1753),
Den lyckelige banquerotiéren (s. å.), Tragico-medie
uti en akt kallad Risbadstugan (1755), Jesper Hiernlös
eller Den förvända hushållningen (1756), liksom
äfven Amman (1756) med full säkerhet kan antagas vara
författad af honom. S. är närmast lärjunge af Holberg,
ehuru han drifver dennes stundom framträdande cynism
till öfverdrift; särskildt är "Amman" en uppenbar
Jeppestudie, och stycket annonserades t. o. m. såsom
författadt af Holberg. "Kisbadstugan" är en fars,
hvari en äktenskapsskandal, som vid denna tid timat i
Stockholm, då en hustru med några grannkvinnors hjälp
pryglat sin man, dramatiserats på ett grofkornigt
sätt. "Baron Sjelfklok och fröken Granlaga" samt
"Jesper Hiernlös" äro rätt enkla försök till
karaktärskomedier i den Holbergska stilen. Mest
betydande är "Den lyckelige banquerotiéren",
som är en politisk-socialt intressant satir af
dåtida affärsförhållanden, som framställas i
bjärta färger. Hufvudpersonen är en svindlare
och bankruttör, som drifver procentar-verksamhet,
uppdyrkar kurserna, rymmer sin kos, men, sedan han
fått kunglig lejd, återkommer, gör upp med sina
kreditorer och - triumferar. Stycket är realistiskt,
stundom naturalistiskt hållet; af särskildt intresse
är börsscenen i första akten med sitt blottande af
smuggleriet och andra oseder inom finansvärlden,
liksom i den följande scenen på Goldfressers
kontor. Stycket har sannolikt påverkats af likartade
franska dramer, närmast Fatouvilles "Le banquerotier",
en s. k. "italiensk komedi", med hvilket det i
händelseutvecklingen, karaktärsteckning och tendens
företer vissa likheter, men själfva modellerna voro
tydligen tagna ur det samtida ruttna affärslifvet,
och i detta afseende har S:s stycke i hvarje fall
kulturhistorisk betydelse. S. deltog 1768 i en mycket
liflig politisk versfejd, som hade sin utgångspunkt
i en

af honom författad bröllopsdikt till hofpredikan-ten
Stricker och som utgjorde mindre en bröllopslyckönskan
än ett - gisslande af den dåvarande mösstyrelsens
ekonomiska politik, ett af de många uttryck af
missnöje, som föregingo 1769 års riksdag. Litt.:
N. I. Löfgren, "Tjenstemän vid för-samlingarne och
läroverken uti Kalmar stift" (1836-41), K. Warburg,
"Det svenska lustspelet under frihetstiden"
(1876), och 0. Wieselgren, "Stagnells ’Den
lyckelige banquerotieren’, en studie öfver vår
första affärskomedi och dess sociala bakgrund" (i
"Årsskr. utg. af Svenska teaterhistoriska samfundet",
1913). K. W-g.

Stagnera. Se St agna tion.

Stagningsspant, skpsb. Se Spant.

Stagnit, tekn., en sådan nit, som sammanhåller två
icke mot hvarandra tätt sammanliggande stänger eller
plåtar i en järnkonstruktion. Vid anbringande af
stagnit inlägges mellan de delar, som skola hopnitas,
en mellanläggsbricka af tjocklek motsvarande det
af stånd, hvilket önskas bibehållet mellan de
båda delar, som hopfogats. Jfr N i t-n i n g.
Fmn.

Stagnone [stanjåne], I s o l e dello, en
liten ögrupp v. om Sicilien, bestående af
öarna San Pantaleo (se Marsala), Isola Longa
och Santa Maria. De tillhöra prov. Tra-pani.
J. F. N.

Stagsegel, sjöv., trekantiga segel, som löpa på stag
eller ock på s. k. lejdare, hvilka gå till bogsprötet
och klyfvarbommen eller emellan masterna (den senare
sorten har stundom fyrkantig form). Jfr Segel.
B. N.*

Stagstycke, sjöv. Se Skägg 2.

Stagsvis, sjöv., i stagens riktning. Man säger om
ankarkättingen, att den visar kort 1. långt s t a g
s v i s, allteftersom den har samma riktning som de
mera lodräta eller som de mera horisontala stagen
på fartyget. R. N.*

Stagvända, sjöv. Se Vända.

Stahl 1. Stahell, Henrik, superintendent, f. (året
okändt) i Reval, d. 1656 eller 1657 i Narva, besökte
flera tyska universitet (sannolikt åren 1620 -23)
och förvärfvade magistergraden. Efter sin hemkomst
och ordination 1623 tjänstgjorde han flera år som
pastor på Estlands landsbygd, men kallades 1638
till tysk pastor vid kyrkan på Domberget i Reval och
förordnades s. å. till domprost och assessor i det då
nybildade konsistoriet. 1641 utnämndes han, som åtnjöt
Axel Oxenstiernas bevågenhet, till superintendent
öfver Ingermanland med säte i Narva. S. gjorde sig
högt förtjänt om den estländska kyrkan genom sina
utgifna arbeten, hvilka äfven blefvo grunden för en
tryckt litteratur på Reval-estniska dialekten. Mest
bekant är Hand-, haus- und kirchenbuch (1632-38),
som innehåller bl. a. öfv. till nämnda språk af
evangelier, epistlar samt en mängd tyska psalmer
(öfversättningarna anses vara endast aftryck af äldre
sådana i handskrift). I Ingermanland visade S. sig som
en nitisk styresman. Han inrättade ett konsistorium
i Narva, indelade landet i prosterier, visiterade
och höll prästmöten, upprättade en trivialskola
i Narva och ifrade f ö. för folkets undervisning,
men genom häftighet och härsklystnad invecklades
han i bittra strider, som skadade hans verksamhet.
Fr. W.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:16:59 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcf/0511.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free