- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 26. Slöke - Stockholm /
951-952

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stall - Stallaert, Joseph - Stallare - Stallbacka kanal - Stallbaum, Johann Gottfried - Stallgödsel - Stallkanalen - Stallmästare - Stallmästargården - Stallprofvet - Stallupönen - Stallört - Stalo - Staltica - Staltisk - Staltwarts - Stalybridge - Stam

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

951

Stall-Stam

952

därigenom bli varmare och djuren trifvas bättre. Inuti
kättarna anbringas en liggplats af bräder, som för
större svin beräknas till l,s m. längd och 1,75
m. bredd; i kättar för modersuggor fästes rundt om
liggplatserna ett P/a tum groft järnrör eller en stark
stång på ett af stånd af 20-25 cm. från väggen och
lika högt öfver golf vet, för att hindra suggan att
ligga ihjäl smågrisarna. Inredningen i svinkättarna
utgöres f. ö. endast af ett fodertråg af järn eller
glaserad lera, som anbringas vid väggen mot gången,
helst så, att hälften af tråget skjuter utanför
väggen, hvarigenom såväl utfodring som rengöring
af fodertrågen underlättas; plats vid fodertråget
för fullvuxna djur 40-60 cm., ungsvin 30 cm., nyss
afvanda grisar 25 cm. Golf vet i kättarna bör luta
utåt mot en urinränna längs med gången. - Om skostall
se Hofbeslagskonst, sp. 904. E. T. N.

Stall (ty. steg, fr. chevalet, eng. bridge), mus.,
på stråkinstrument det mellan resonansbottnens
/-formiga ljudhål upprätt stående hvälfda och utsirade
trästycke, öfver hvilket strängarna äro spända; på
pianot den tvärs öfver resonansbottnen löpande list,
som uppbär strängarna. A. L."

Sta’llaert [-lärt], Joseph, belgisk målare, f. 1825
i Merchtem (Brabant), d. 1903, var lärjunge af
Navez, utförde liksom denne klassiska ämnen i
klassisk stil: Didos död, Diomedes (båda i museet
i Bruxelles), Polyxenes offer (museet i Gent),
Odysseus m. fl. Han utförde dekorativa målningar i
grefvens af Flandern palats och i Nationalbanken
i Bruxelles. S. var direktör för akademien i
Tournai och därefter för akademien i Bruxelles.
G-g N.

Stallare. Se Hird, sp. 743, och M a r s k.

Stallbacka kanal. Se Göta älf och Troll-hatte kanal.

StaMlbaum, Johann Gottfried, tysk klassisk filolog,
f. 1793, d. 1861 som e. o. professor vid universitetet
i Leipzig, var en ovanligt både lärd och flitig
forskare. Han efterlämnade vidlyftiga, delvis
i flera uppl. utgångna kritiska undersökningar
eller kommentarer till Platon, till Jacobs-Kosts
"Bibliotheca grseca", till Parmenides (med Proklos’
kommentar), Herodotos m. fl. Han bearbetade äfven
Ruddimans "Institutiones gram-maticse latinse"
(1823). Biogr, af Brause, "J. G. S." (3 dlr, 1897-99).
J-C.

Stallgödsel. Se Kreatursgödsel.

Stallkanalen. Se Norrström.

Stallmästare, en person, som yrkesmässigt
sysselsätter sig med hästdressyr, särskildt
skolridning (se d. o.). Benämningen används äfven för
föreståndare af ett större stall. Om hofstallmästare,
regementsstallmästare och ö f v e r h o f-stallmästare
se d. o. Om riksstallmästare se Riksämbetsmän. B. C-m.

Stallmästargärden, utvärdshus i Solna socken,
Danderyds skeppslag, Stockholms län, vid Brunnsviken,
strax utom Stockholms norra tull. Gården är
kronoegendom (säteri) och består af 11/i28 mtl med en
egovidd af 4,s har. Taxeringsvärde 60,000 kr. (1916).

Stallprofvet. Se M j ö l k p r o f n i n g, sp. 750.

StaMlupÖnen, kretsstad i preussiska
reg.-omr. Gumbinnen (Ostpreussen), vid flera
järnvägar. 5,646 inv. (1910). Realskola; järn-
och kvarn-

industri. Där stodo strider emellan tyskar och ryssar
i sept. och nov. 1914. J- F. N.

Stallört, bot. Se O n ön is.

Stalo. Se Mytologi, sp. 174.

StaMtica. Se Staltisk.

Sta’ltisk (grek. staltikofs), sammandragande. -
Sta’ltica, med., sammandragande medel. Se A d st r
i n g e r a n d e medel.

Stalwarts [stå’lwots], The, eng. ("de duktige"),
kallades de republikaner i Förenta staterna, som efter
inbördeskriget (1861-65) under ledning af Conkling,
Logan och Cameron ville hänsynslöst utnyttja de
möjligheter, som krigets utgång gett dem, och mot den
konstitutionella haf den välja Grant (se d. o.) till
president för tredje gången. Jfr Republikaner,
sp. 1444.

Stalybridge 1. Staleybridge [stéYlibridj], stad i
engelska grefsk. Cheshire, vid floden Tame. 26,513
inv. (1911). Bomulls- och järnindustri. S., som är
en af de platser, där bomullsindustri först bedrefs
i England (1776), erhöll stadsprivilegier 1857.
(J. F. N.)

Stam. 1. Anat. Se Ryggmärg, sp. 1331. -
2. Bot. Stammen, caulis, kaulom, skott-axeln, är
ett af växtens morfologiska grundorgan. Det är den
del af växtens axelorgan, som utvecklar sig uppåt, i
regel i motsatt riktning mot roten. Stammen tillväxer
i spetsen, och den begränsas, eller dess tillväxt
af slutas, normalt endast genom bildningen af en
blomma eller en blomställning; blomskaftet af en
ros är således en del af stammen. Stamspetsen har
aldrig någon beklädnad liknande rotmössan. På stammen
utvecklas blad; en stamdel med tillhörande blad kallas
skott (se d. o.). Stammens spetstillväxt sker genom
en toppcell eller flera initialer (se Meristem). Man
har urskilt 3 cell-lager i stamspetsen, d e r-m a t
o g e n (ytterst), p e r i b l e m och p l e r o m
(innerst), af hvilka det första skulle ge upphof till
epidermis, det andra till barken och det tredje till
märgen och kärlsträngarna, men några skarpa gränser
finnas ej. Själfva spetsen af en stam med därpå
sittande outvecklade blad utgör hvad man kallar en
knopp, hvilken således är ett ännu outveckladt skott
(se d. o.); om fortplantnings-skott och andra slag
af skott se Skott och Skottbyggnad. Stammen befinner
sig antingen öfver jordytan, luftstam, eller under
jordytan, jordstam. Den förra är antingen örtartad,
stjälk, stängel, och bortvissnar årligen, eller
vedartad och varaktig. Bland luftstammar skiljer
man mellan följande former. Kronstam (truncus) är
den vedartade stammen hos våra löfträd och barrträd,
hos hvilka finnes en hufvudstam, som förgrenar sig åt
sidorna och bildar en krona. Buskstam (jrutex) grenar
sig i flera grenar från roten; ingen hufvudstam
finnes. Buskstammarna äro vedartade ända ut i
grenspetsarna och skiljas därigenom från halfbusken
(suffrutex), hvars stammar nedtill äro vedartade,
men i öfversta delarna sakna ved (äro "örtartade"),
och hvilka delar därför om vintern aftrysa. Hos
monokotyledoner finnas palmstam, den järn-tjocka,
oftast kortledade och i regel ogrenade stammen hos
palmerna och de trädartade ormbunkarna, strå (culmus),
gräsens stjälk, som är i regel ihålig eller rörformig
mellan de knölformigt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:31:19 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcf/0516.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free