Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Standish, Miles - Standish with Langtree - Standortskatalog - Stanek, Edvard Prokop Ferdinand - Stanfield, William Clarkson - Stanford, sir Charles Villiers - Stanford university - Stang - Stang, Fredrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
militäre ledaren för "pilgrimsfäderna", de
puritanske kolonister, som grundlade Nya England (se
Mayflower) och lyckades med tapperhet och
klokhet försvara det unga nybyggarsamhället vid
Plymouth bay mot kringboende indianstammar. Till
hans namn ha knutits flera romantiska sägner;
en af dem har poetiskt behandlats i Longfellows
epos "The courtship of Miles S." (svensk öfv. af
Hj. Edgren). Vid S:s gård i Duxbury, som ännu
är i hans släkts ego, restes på 1870-talet ett
ståtligt monument öfver honom. Jfr W. Bradford,
"Ristory of the Plimouth plantation" (1858; ofta
omtr.), och T. Jenks, "Captain Myles S." (1905).
V. S–g.
Standish with Langtree [stä’ndij with lä’ijtrl],
stadsliknande samhälle (urban district) i
engelska grefsk. Lancaster, 5 km. n. v. om
Wigan. 7,280 inv. (1911). Stenkolsgrufvor.
J. F. N.
Standortskatalog. Se Katalog.
Stanék, Edvard Prokop Ferdinand Adolf, musiker,
f. 1851 i Grosswardein, Ungern, d. 1915 i Stockholm,
utbildad vid konservatoriet i Wien, var från
1876 kontrabasist vid K. teatern i Stockholm och
1889-93 kormästare där samt från 1911 lärare i
kontrabas vid konservatoriet. Han skref åtskilliga
orkesterstycken. S. blef 1912 led. af Mus. akad.
Stanfield [stänflld], William Clarkson,
engelsk målare, f. 1794, d. 1867, började som
teaterdekorationsmålare, målade sedan marin- och
sjöstrider och vann genom dem mycken popularitet;
han målade äfven landskap och utförde litografier.
G-g N.
Stanford [stä’nfod], sir Charles Villiers,
engelsk tonsättare, f. 1852 i Dublin,
studerade för bl. a. Reinecke i Leipzig och
Kiel i Berlin, dirigerade förtjänstfullt 1872-93
universitetsmusikföreningen i Cambridge, tog 1877
filos, magistergrad och blef sedermera hedersdoktor i
musik i Oxford och Cambridge, 1883 professor vid Royal
college of music, 1885 0. Goldschmidts efterträdare
som ledare af Bachkören i London, 1887 professor
vid Cambridges universitet och 1897 dirigent för
filharmoniska sällskapet i Leeds, där han ledde
de stora musikfesterna 1901-10. Han adlades 1901
S. har skrifvit en mängd betydande verk, däribland
operorna The veiled prophet of Khorassan (1881),
Savonarola (1884), The Canterbury pilgrims (s. å.),
Shamus 0’Brien (1896) och Much ado about nothing
(1900), musik till Aischylos’ "Eumeniderna" (1886)
och Sofokles’ "Konung Oidipus", symfonier, konserter,
en mängd kammarmusik och kyrkomusik, oratorierna The
three holy children (1885) och Eden (1891), ett Stabat
mäter, flera större och smärre världsliga körverk,
solosånger, piano- och orgelstycken, hvarjämte han
utgett samlingar af irländska folkvisor och författat
Studies and memories (1908), Musical ccmposition
(1911), Pages from an unwritten diary (1914)
och (med C. Forsyth) A history of music (1916).
E. F-t.
Stanford university [stä;nfod jonive/siti], officiellt
Leland Stanford junior university, utanför staden
Palo Alto (se d. o.) i Kalifornien, grundlades af
mr. och mrs. Leland Stanford 1885 till minne af deras året
förut aflidne ende son och öppnades 1891. Stiftelsen består
af omkr. 36,500 har, hvars afkastning uteslutande går
till universitetet. Yärdet af densamma, hvartill
äfven hör en stor del af Södra pacifikbanan,
utgör omkr. 40 mill. doll. Universitetsområdet,
omkr. 3,400 har, utgöres af Stanfords farm P. A.,
på en slätt nära kustbergen. Byggnaderna äro uppförda
af gulaktig sandsten i en från de spanskkaliforniska
missionerna lånad stil (morisk-romersk), långa och
låga, med kolonnader och öppna arkader samt röda
tegeltak och bilda två kvadrater, den ena innanför
den andra, den yttre bestående af 14, den inre af
12 byggnader, hvilka omsluta en gård, 180 m. lång,
60 m. bred. omgifven af öppna arkader och fylld
med en tropisk vegetation. En ståtlig minnesbåge
(30 m. hög), prydd med en fris, föreställande
civilisationens framsteg i Amerika, förstördes liksom
flera andra byggnader genom jordbäfningen 1906, men
har återställts. Utanför kvadraterna ligga andra
byggnader, bl. a. ett konst- och arkeologiskt
museum, kemiska laboratorier, verkstäder,
härbärgen och grundläggarens mausoleum. Till
universitetet höra ett vackert arboretum och en
kaktusanläggning. Universitetet förvaltas af en
förtroendenämnd af 15 pers., som väljas för 10
år. Undervisningen är fullständigt af giftsfri,
och stor valfrihet i fråga om undervisningsämnena
råder. De studerande voro läsåret 1912–13 1,792, hvaraf
omkr. 500 kvinnor. Vid Pacific grove nära Monterey
ligger ett hafsbiologiskt laboratorium, gemensamt
för detta och Kaliforniens universitet i Berkeley.
Wbg.
Stang, norsk släkt, som härstammar från en godsegare i
Smaalenene, Thomas Andersen S. (f. 1741, d. 1791). Se
H. Krog Steffens, "Slægten S." (1905).
1. Fredrik S., rättslärd och statsman, sonson till
Thomas S., f. 4 mars 1808 i Stokke nära Tönsberg,
d. 8 juni 1884 på Helgerud, Akershus amt, vardt 1824
student, 1828 juris kandidat, 1829 docent och 1831
lektor i lagkunskap vid Kristiania universitet. S. är
en af rättsvetenskapens grundläggare i Norge. 1833
utgaf han Systematisk fremstil-ling af bong er ig
et Norges konstitutionelie eller grundlovsbestemte
ret, den första handboken i norsk författningsrätt,
skrifven i liberal anda och af stor politisk
betydelse. För utkomstens skull afgick han från
docenturen och blef höjesteretsadvokat samt var
tillika 1837–39 regeringsadvokat. S. vardt snart en af
landets mest anlitade sakförare. 1845 var han defensor
för statsrådet J. H. Vogt vid riksrättsåtalet;
hans försvar för denne är ett historisk-politiskt
dokument af förblifvande värde. Han var vidare
led. af flera k. kommittéer och 1837–45 af Kristiania
kommunalstyrelse. Från denna mångsidiga verksamhet
hämtade han impulser och erfarenheter, som kommo det
allmänna till godo, då han 6 dec. 1845 utnämndes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
