- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 26. Slöke - Stockholm /
985-986

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stanislau - Stanilaus - Stanislaus I Leszczynski - Stanislaus II August

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ångkvarnar o. a. industrier. S., urspr. Zablat,
blef stad 1654 och försågs 1674 med fästningsverk,
som förstördes 1812. Under Världskriget besattes
S. sept. 1914-aug. 1915 omväxlande af ryssarna
och af österrikarna, som till slut tvingades
att utrymma det. I S:s närhet utkämpades
sedermera heta strider 1916–17 särskildt
under ryska offensiven i juli sistn. år 3
aug. 1917 återeröfrade österrikarna staden.

J. F. N.
L. W:son M.

Stanislaus (po. Stanislaw), polskt helgon, f. 1030,
biskop i Krakau 1072, ådrog sig konung Boleslav
den djärfves hat genom godsförvärf och genom att
mot honom beskydda polska riddare, som öfvergett
honom under ett ryskt fälttåg efter Kievs eröfring
1077. Då S. bannlyst konungen, klöf denne hans hjässa
i en kyrka utanför Krakau 1077. S. kanoniserades 1253
och blef Polens skyddshelgon. Till hans ära stiftades
Stanislausorden 1765. Hans minnesdag är 7 maj. Litt.:
U. Chevalier, "Répertoire Bio-Bibliographie" II,
och Polkowski, "Legenda minor de S. Stanislao" (1882).

Hj. H–t.

Stanislaus (po. Stanislaw), konungar af Polen:

1. S. I Leszczynski, f. 20 okt. 1677 i
Lemberg, d. 23 febr. 1766 i Nancy, son af Raphael
Leszczynski (se d. o.), vojvod af Posen, utnämndes
till dennes efterträdare. I kampen mellan konung
August II och Karl XII uppträdde han som den senares
trogne anhängare samt skickades ock i mars 1704 af
den af honom organiserade konfederation, som afsatt
August, till Karl för att utverka dennes kraftiga
hjälp. Han lyckades behaga Karl till den grad,
att denne genomdref hans val till konung af Polen
på riksdagen i Warschau 2 juli (g. st.) 1704. 24
sept. (g. st.) 1705 kröntes S. och hans gemål,
Katarina Opalinska (en ceremoni, som Karl XII
åskådade inkognito), hvarefter den afsatte August
i Altranstädt 1706 till hans förmån af sade sig
alla anspråk på Polens krona. Men efter svenskarnas
nederlag vid Poltava (1709) kunde S., hvars välde
aldrig varit obestridt, icke hålla stånd mot sachsare
och ryssar. Han drog sig med den under Krassows
befäl stående svenska armén till Pommern s. å. och
öfverflyttade 1711 med sin familj till Sverige, där
det polska hofvet fick Kristianstad till residens
och lefde på en svensk pension under ekonomiskt
betryck. Vid ett besök i Stockholm s. å. deltog
han kuriöst nog i rådets sammanträden. I sept. 1712
medföljde han Magnus Stenbock till Pommern. Då han
ansåg sin afsägelse af kronan som nyttig för sitt
land och äfven för Sverige, sökte han personligen
förmå Karl XII att tillåta honom taga detta steg samt
begaf sig för ändamålet till Karl XII i Turkiet. Han
kom till Bender kort efter kalabaliken och Karl XII:s
bortförande därifrån (febr. 1713) och uppehöll sig där,
utan att ha fått sammanträffa med denne, ända in i juni 1714.
Han begaf sig då till Karl XII:s stamland Zweibrücken, där
hemvist bjudits honom och dit hans familj på hösten
s. å. anlände från Sverige. Där undgick han
lyckligen ett attentat, riktadt mot honom af en
sachsisk officer. Efter sin beskyddares död måste han
(1720) lämna Zweibriicken, som tillfallit Karls kusin
pfalzgrefve Gustaf Samuel. Själf fick han af franska
hofvet en tillflyktsort först i slottet Weissen-burg
i Elsass, sedan i Bergzabern och Chambord, och han
åtnjöt många år ett betydande anslag af svenska
riksdagen. 1725 förmäldes hans dotter Maria med
Ludvig XV. Dynastiska såväl som politiska intressen
förmådde därför Frankrike att vid August ILs död
(1733) understödja S:s val till dennes efterträdare
som konung i Polen. 12 sept. 1733 vald af ett parti,
begaf han sig, förklädd till köpman, till Warschau;
sedan reste han till Danzig, men utan tillräckligt
understöd från Frankrike och, med undantag af några
hundra frivilliga, lämnad utan all hjälp af Sverige,
undanträngdes han af sin af Ryssland och Österrike
understödde medtäfiare, kurfurst August af Sachsen
(se Polska tronföljdskriget). Från Danzig, som
belägrades af ryssarna och i hvars tappra försvar
de svenske frivillige utmärkte sig, räddade han sig
i juni 1734, förklädd till bonde, och vistades i
Königsberg till maj 1736. Genom preliminärfreden i
Wien (1735) afsade S. sig Polens krona, men behöll
konungatiteln, återfick sina konfiskerade gods och
erhöll hertigdömena Lothringen och Bar med villkor,
att de efter hans död skulle tillfalla Frankrike. Mot
en årlig pension af 2 mill. frcs af trädde han snart
till Frankrike regeringen, som dock utöfvades i
hans namn. Älskad af sina lothringska undersåtar,
tillbragte S. sitt återstående lif i Lunéville
och Nancy. Hans död föranleddes af brännskador,
som han erhållit därigenom, att han fallit i en
brinnande kamin. S. var en varm vän af konst och
vetenskap och skref flera arbeten i politik och
filosofi, hvilka utgåfvos under titeln Oeuvres du
philosophe bienjaisant (4 bd, 1765; 2:a uppl. 1850),
som inledas med ett bref, "Avis", till dottern vid
hennes förmäl-ning (omkr. 1725 öfversatt på sv.:
"Konung Stanislai faderliga råd och förmaning
til sin dåtter drottningen af Frankrike"), och
Oeuvres choisies (1825). Lettres inédites du roi
Stanislas å Marie Leszczynska utgåfvos 1901 och
S:s Correspondance inédite med Fredrik Vilhelm I
och Fredrik II af Preussen 1906. Se H. Wiesel-gren,
"Den välgörande filosofen, Karl XILs vän" (i "Ord
och bild", 1892), P. Boye, "Un roi de Pologne et la
couronne ducale de Lorraine, Stanislas Leszczynski et
le troisiéme traité de Vienne" (1898), och G. Maugras,
"Les derniéres années du roi Stanislas" (1906).

2. S. II August, Polens siste konung, son af
grefve Stanislaus Poniatowski (se Poniatowski 1) och
furstinnan Konstantia Czartoryiska, f. 17 jan. 1732
i Wolczyn, d. 12 febr. 1798 i Petersburg, vistades en
tid i Paris, var 1752 medlem af polska riksdagen samt
sändes som ambassadör till Petersburg. Genom sin skönhet
och sitt behagliga väsen vann han dåv. storfurstinnan
Katarinas kärlek och blef, sedan hon bestigit tronen (1762),
genom hennes inflytande vald till konung i Polen
7 sept. 1764 efter August III. S. var begåfvad och
af ädelt sinnelag, men ytterst svag och rädd och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:43:11 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcf/0533.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free