- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 26. Slöke - Stockholm /
1023-1024

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stas, Jean Servais - Stasimon - Stasinos - Stasiulevitj - Staspapill - Stassfurt - Stassfurtit - Stassfurtsalter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Stasimon-Stassfurtsalter

1024

ställda hypotesen, att grundämnena voro uppbyggda
af något ur-grundäinne, troligen väte. Berzelius
yttrade sig tviflande om denna hypotes och äfvenledes
om S:s resultat, men dessa bekräftades genom nya
undersökningar af S. 1842-45. S. fastställde sedermera
för att pröfva sagda hypotes, med en dittills
ouppnådd noggrannhet, atomvikterna för kväfve, klor,
svafvel, kalium, natrium, bly och silfver (1860). Hans
slutresultat blef emellertid kullstörtande för Prouts
hypotes. Marignac återupptog emellertid Berthollets
gamla åsikt, att de kemiska ämnena ej ha konstant
sammansättning. Denna vederlades i ett nytt grundligt
arbete af S. (1865). S. blef genom dessa arbeten sin
tids främste analytiske kemist och erhöll därför
af Eoyal society Davy-medaljen 1885. S. utförde
också viktiga arbeten inom den tekniska kemien och
rättskeinien (påvisande af alkaloider i animala
substanser). S:s Oeuvres complétes utgåfvos
1894 i 3 bd. S. invaldes i sv. Yet. akad. 1889.
S. A-s.

Sta’simon (grek., "ståndkör"), i det forngrekiska
dramat en större i lyriska versmått affattad
körsång, som tjänade att utfylla uppehållet mellan
två af de hufvudafdelningar (epeisofdia) i den
dramatiska handlingen, hvilka närmast motsvara det
moderna dramats akter. Körsången var åtföljd af
dansrörelser. Namnet S. innebär således icke, att
kören under denna sång stått orubbligt stilla, utan
endast att den från början däraf befunnit sig på sin
plats i orchestran, i motsats till parodos, den sång,
under hvilken kören gjorde sitt intåg. A.M. A.

Stasinos, forngrekisk episk skald. Se K y k l i-s k
a skalder.

kade nitiskt för folkskoleväsendet i Petersburg och
utgaf flera läroböcker i historia. 1865 uppsatt/3
han den förträffliga tidskriften "Vjestnik jevropy",
i hvilken han publicerade många artiklar af sin egen
penna. I Petersburgs kommunala lif spelade han ock
en framstående roll. A-d J.

Staspapill (se Stås), oftalm., en med ögon-spegeln
iakttagbar, väsentligen af venös blodstock-ning
och svullnad bestående sjuklig förändring af
den del af synnerven, som ligger ini ögat, den
s. k. papillen. Den orsakas i regel af sjukdomar
i hjärnan, oftast tumörer eller sådana, som
äro förbundna med höjdt hjärntryck (se d. o.),
men äfven af andra. Liknande förändringar af
syn-nervspapillen kunna f. ö. uppkomma genom
inflammation i densamma (se ögonsjukdomar).
G-d.

Stassfurt [-fort], stad i preussiska
reg.-omr. Magdeburg (prov. Sachsen), vid
Bode samt S.–Schönebeck-, S.–Löderburg- och
Güsten–Eisleben-banorna. 16,794 inv. (1910). S. är
medelpunkten för den storartade kaliindustrien,
som länge försett nära nog hela världen med
dess behof af kalisalter för tekniskt och
jordbruksändamål (se vidare Stassfurtsalter).
(J. F. N.)

Stassfurtit, miner. Se B o r a c i t.

Stassfurtsalter, geol., kem. o. tekn.,
kalium-haltiga salter, som erhållas ur de i
närheten af staden Stassfurt (se d. o.) förekommande
saltlagren. Redan 1227 omtalas Stassfurts saltkällor
och salt-brunnar. 1452 anlades nya s. k. konstbrunnar,
och under senare hälften af 1700-talet erhöllos ur
30 saltpannor årligen omkr. 30 mill. kg. j salt. 1843
anträffades vid borrning fast bergsalt

Stassfurtsalter

Stasiule’vitj, Michail Matvjejevit j, rysk
’historiker och" publicist, f. 1826, d. 1911, blef
1859 e. o. professor i historia vid Petersburgs
universitet, men afgick efter studentoroligheterna
1801. Han var 1862-66 medlem af den mi-T:i - friMhi
kommittén för folkupplysningen, ver-

MHBMHHI^^^HBBBII^BH^

fig. 1. Vy af en taligrufva (Vienenburg i Hannover).

(se d. o.) på 256 m. djup. Sedan 1851-56 två schakt
nedsänkts till saltlagret, befunnos de öfre delarna
af detta så rika på magnesium-salter, att de till
en början ansågos böra undanröjas som odugliga. Vid
närmare undersökning fann man emellertid, att dessa
s. k. abraumsalze

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:09 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcf/0552.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free