Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stater - State railroad commissions - Statfolk - Stathelle - Statholderstriden - Statice - Stati degli presidi - Statik - Station - Stationarius - Stationen - Stationera - Stationers' company - Stationsbefälhafvare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1057
State railroad commissions-Stationsbefälhafvare
1058
stater. Den undanträngdes efter hand af den
lättare korintisk-eubeiska myntvikten, hvars
två-drachmestycke 1. stater vägde blott ung. 8,7
gr. Samma myntvikt var från Solons tid gällande
i Aten. men den vanliga präglingsenheten var där
fyradrachmestycket (tetradrachmon) af ung. 17,4
gr. Detta var således det attiska silfvermyntets
stater, men denna benämning synes i Aten ha
nyttjats blott om ett guldmynt af samma vikt som
den dubbla silfverdrachmen (8,7 gr.). Macedo-niska
guldstatern af samma myntfot präglades sedan i
stor mängd af konungarna Filip II och Alexander den
store. De stodo i myntvärde ganska nära den persiska
dareiken och äfven det franska tjugu-francstycket.
A. M. A.
State railroad commissions [stéYt réYlråHd
ke-mi;jons]. Se Interstate commerce.
Statfolk. Se Stat 4.
Stathelle, lastageplats (enl. k. resol. 22 febr. 1774)
s. om Frierfjorden, midtemot Brevik, Bratsberg amt,
Norge. 500 inv. (1915). Timmerexport. Mellan S. och
Brevik går färja.
K. V. H.
Statholderstriden ("Ståthållarstriden"), norska
namnet på hvad i Sverige på sin tid kallades norska
frågan, d. v. s. frågan om unionskonungens rätt att
öfverlämna styrelsen i Norge åt en riksståthållare
(se d. o., äfvensom Norge, sp. 1430, och
Sverige-Norge). – Se H. Koht, "Joh. Sverdrup"
(kap. XIX, 1917).
K. V. H.
Stätice L., Limonium, bot., ett släkte af örter och
buskar hörande till fam. Plumbaginacece med omkr. 120
arter, hvilka hufvudsakligen växa på hafsstränder
och saltstäpper. I Sverige finnas 2 arter, m a r -
r i s p och strandsyren, som tillhöra västkusten
från Skåne till Bohus län. De äro glatta örter
med hela, platta, läderartade blad vid basen af
den rislikt förgrenade stängeln, som bär en mängd
blommor i sammansatta, ensidiga ax i toppen af
grenarna. Blommorna äro ljusgredelina med sambladiga,
femklufna kronor. Flera arter odlas som prydnadsväxter
för de många, mycket hållbara blommornas skull. Om
S. brasiliensis se Baykuru-rot. Om S. Armeria (Armeria
elongata, gräsnejlika) se P l u m-b a g_i n a c e se.
O. T. S. (G. L-m.)
Stati degli presidii [l. presidi; -de’lji-], it.,
kallades med ett gemensamt namn 7 hamnar i Toscana:
Porte Ercole, Orbetello, Telamone, Monte Argentaro,
Porte San Stefano, Porte Longone och Piombino, hvilka
af Filip II (1556–98) förenades med konungariket
Neapel. Genom Spanska tronföljdskriget (1701–14)
afträddes de till Österrike, men blefvo 1735 af
denna makt återförenade med det då som själfständig
monarki erkända Neapel. I freden i Lunéville (1801)
tillföllo de Frankrike, men införlifvades 1815 med
Toscana.
(J. F. N.)
Statik (grek. statike, läran om vägning) kallas
den del af mekaniken, som afhandlar lagarna för
kroppars jämvikt under inverkan af krafter. Är det
särskildt fråga om vätskor eller gaser, benämnes
den hydrostatik eller aërostatik. Af
dess praktiska tillämpningar må i synnerhet nämnas
byggnadsstatiken, hvilken innefattar läran om de
villkor, som äro gällande för jämvikten hos byggnader
och byggnadsdelar, t. ex. hvalf och vederlag,
beklädnadsmurar och broreglar. Äfven teorien för
fasta kroppars elasticitet samt den därpå grundade läran om kroppars
hållfasthet äro tillämpningar af statiken. Den
grafiska statiken löser hit hörande problem medelst
geometriska konstruktioner. Någon gång är krafternas
natur äfven indelningsgrund, t. ex.
elektrostatik. Se vidare Mekanik och Skogsstatik.
G. R. D. (G. K.)
Station (lat. statio, af stare, stå). 1. Ställe, där
man stannar, hviloställe. – 2. Ständig uppehållsort
för någonting (t. ex. en flotta). – 3. Järnv.,
dels allmän trafikplats, å hvilken bantåg göra
regelbundna uppehåll för besörjande af person- och
godstrafik, dels ock plats med sidospår för tågmöte
och tågförbigång. Se vidare Bangård, Byggnadskonsten,
pl. XX, Järnvägsstation och Stationshus. – 4. Lokal
för polisafdelning. – 5. Ställe, där skjutshästar
ombytas. – 6. Hållplats för lediga droskor
eller automobiler. – 7. Underordnad anstalt för
postexpedition (se Poststation); ställe (anstalt)
för expediering af telegram (telegrafstation). –
8. Ställe med ett upprest kors eller en bild (i
en serie sådana) ur Kristi lidandes historia, för
troende katoliker att stanna och förrätta sin andakt
vid (se därom Kalvarieberg och jfr Krafft, Adam,
samt Nürnberg, sp. 267). –
9. Anstalt för oafbrutna eller direkta
vetenskapliga iakttagelser (se Meteorologiska
stationer och Zoologiska stationer). –
10. Mus. Se Relä 3.
3. H. O.
Stationarius, lat. (eg. postmästare),
bokhandlare. Se Bokhandel, sp. 958.
Stationen, en skatt. Se Livland, sp. 840.
Stationera (se Station), förlägga till någon viss
plats.
Stationers’ company [stei’ʃənəs ka’mpəni],
af lat. stationarius (se d. o.), det engelska
bokhandlargillet, som funnits alltsedan 1403 i
London och som 1557 fick korporationsrättigheter och
privilegier. Ända till 1842 hade det monopol på att
utge böcker, och i Stationers’ hall infördes alla
nyutkommande engelska böcker i en liggare.
Stationpointer [stei’ʃən påi’ntə], eng., sjöv., ett
slags vinkel- l. dubbeltransportör. Instrumentet
utgöres af en uppgraderad cirkelring, försedd
med en fast (vid nollpunkten) och två rörliga
radier. Sedan man med reflexionsinstrument
observerat de båda vinklarna emellan tre föremål,
afsättas dessa på instrumentet, hvilket lägges
(t. ex. i ett sjökort) så, att radierna komma
att ligga invid de ifrågavarande punkterna, då
instrumentets medelpunkt anger den punkt, där
observatorn befinner sig. Förutom vid navigering
längs land används detta instrument företrädesvis
under sjömätning, för att man dymedelst må kunna
utsätta de resp. djupen på rätt ställe å kartan. Jfr
Navigation, Pothenotska problemet och Sjömätning.
R. N.*
Stationsbefälhafvare, sjöv., titel för chefen för
hvardera af flottans stationer i Karlskrona och
Stockholm. Stationsbefälhafvarämbetet inrättades
genom k. br. 2 nov. 1824. Vid Karlskrona station
kallades stationsbefälhafvaren befälhaf-vande amiral
till 1866. Ämbetet upphörde 1874, då militärchef i
stället tillsattes, men återinfördes 1884. Numera är
stationsbefälhafvaren i
26 b. 34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
