Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Statsinkomster - Statskalender
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
plikten är det mest omfattande exemplet, men
sådana upptas ej bland hvad som vanligen kallas
statsinkomster. De med detta ord betecknade
statstillgångarna kunna alltefter beskaffenheten
af de källor, hvarur de härflyta, indelas i: 1)
privatinkomster, så kallade, emedan källorna till
dem äfven kunna innehas af enskilda (af detta slag
äro inkomst af jord, skogar, hus, kapital och
afgifter för begagnande af anstalter, dem staten,
utan uteslutande af likartade privata företag,
inrättat, t. ex. järnvägar, skolor); 2) inkomster af
höghetsrättigheter, d.v.s. rättigheter, som staten
på grund af sitt jus eminens tagit uteslutande i
anspråk för sig, t. ex. myntningsrätt, rätt att
utkräfva böter och konfiskera gods, rätt till
danaarf och till hittegods, rätt till rättsliga
monopol (se d.o.); 3) afgifter för anlitande
af statens förvaltnings- eller domstolsorgan:
stämpelpappersafgifter, lösen, fullföljdsafgift
(se Revisionsskilling) o.d., samt af
genom statens försorg upprättade säkerhetsanstalter,
såsom fyr- och båkmedel, kontrollstämpelafgifter; 4)
skatter (se Skatt). Med afseende på sin beräknelighet
äro statsinkomsterna antingen konstanta eller
tillfälliga, hvilka senare i Sverige utgöras af:
behållning på föregående års statsreglering,
inkomst genom försäljning af kronodomäner, men ej
genom skatteköp (se d. o.), hvaraf inkomsten räknas
till de konstanta statsinkomsterna, resultaten af
Riksgäldskontorets lånerörelse, riksbanksvinsten,
donationer och medel, som tillflyta riket genom
traktater med främmande makter. Båda slagen förete
olikheter med hänsyn till de konstitutionella regler,
som gälla dispositionsrätten öfver dem, men denna
indelningsgrund är af större vikt blott med afseende
på de konstanta. Dessa uppdelas hos oss från sådan
synpunkt genom själfva regeringsformen §§ 59 o. 60
i: 1) extra ordinarie l. bevillningar, hvaröfver
riksdagen ensam har beslutande rätt (se Bevillning),
och 2) ordinarie. De senare ha det
gemensamt, att de grunda sig på af riksdagens årliga
bevillningsrätt oberoende lagar eller förordningar
och att de därför oförändrade ingå till statsverket,
så länge de grundläggande bestämmelserna ej blifvit
ändrade enligt former, som deras natur kräfver, och
till dess ändringen kan genomföras utan kränkning af
gällande privata rättsförhållanden (ett exempel härpå
lämnar R. F. § 77). Alltefter de normerande grundernas
beskaffenhet fördela sig de ord. statsinkomsterna
i följande grupper: a) sådana, som grunda sig
på civillag, stiftad enl. R. F. § 87; dit höra
böter, fullföljdsafgifter, danaarf, hittegods; b)
sådana, som bero af bestämmelser, gifna af konungen
ensam i kraft af hans administrativa och ekonomiska
lagstiftningsrätt (se Lag, sp. 808), nämligen afgifter
för begagnande af statens inkomstgifvande inrättningar
(postverket oberäknadt, hvars afkastning räknas till
bevillningarna), såsom järnvägar, telegrafverket,
eller för anlitande af vissa af staten anordnade
säkerhetsanstalter, såsom kontrollverket, lots-,
fyr- och båkväsendet; c) sådana, öfver hvilka konung
och riksdag tillsammans ha bestämmanderätt (riksdagen
genom samstämmigt beslut af båda kamrarna), utan att
R. F. § 87 behöfver tillämpas vid fastställandet af
de för dem gällande grunderna. Sådana inkomster äro:
stående skatter, af hvilka
efter grundskatternas (se Grundskatt) och
indelningsverkets (se d. o.) afskaffande blott
mantalspenningarna (se Mantalspenningar) återstå,
inkomsten af skatteköp, afkastningen af kronans
domäner, hvilka förvaltas af konungen, men enligt
af riksdagen antagna grunder, samt vinsten
af uppgörelser, hvarigenom staten gjorts till
medintressent i affärsföretag (t. ex. uppgörelsen om
de norrländska malmfälten, se Grängesberg-Oxelösund,
sp. 470, och Tobaksmonopolet; se d. o.). Vissa
statsinkomster användas omedelbart, utan att först
ingå till statskassan (Statskontoret), såsom till
särskilda ändamål donerade medel, sådana skolafgifter,
hvarmed en del utgifter vid läroverken
(såsom för belysning) bestridas, expeditionslösen,
lotspenningar, och dessa liksom de med dem bestridda
utgifterna komma ej till synes i riksstaten. Detta
är emellertid nu ett betydelselöst undantag, men
hade under första tiden af 1809 års statsskick
en stor räckvidd, och därmed sammanhängde den
då utkämpade striden om statsverksrevisionens
inskränkning till Statskontorets räkenskaper
(se Riksdagens revisorer, sp. 343, och G. Rexius,
"Studier rör. striden om finansmakten under Karl
XIV Johan", 1917). Huru de i riksstaten upptagna
inkomsterna nu däri grupperas se Statsverket.
S. B.
Statskalender, en handbok, som årligen i de
flesta stater utges och som jämte kalendarium och
förteckningar öfver det inhemska furstehusets
och ofta äfven främmande regenthus’ medlemmar
samt öfver främmande makters beskickningar och
konsuler innehåller hufvudsakligen en systematiskt
ordnad förteckning öfver den ifrågavarande statens
ämbetsmän. Den franska Almanach royal, grundad 1679
af bokhandlaren Laurent Honry i Paris, är den första
handboken af detta slag. Under 1700-talet började
dylika kalendrar utges i de flesta europeiska
stater: i de förenade Nederländerna 1700, i
Preussen-Brandenburg 1704, i England 1730 o. s. v.
De gamla statskalendrarna ha gett upphof till
statshandböcker, hvilka jämte statskalenderns innehåll
lämna meddelanden af allmännare betydelse. Den
sträfvan gör sig alltmera gällande, att dessa
statshandböcker skola i kortfattade drag lämna en
bild af statens förhållanden. De innehålla därför
topografiska, statistiska och legislatoriska
meddelanden. En typ för detta slags handböcker
är Almanach de Gotha (se d. o.). I Sverige ha
statskalendrar utgetts årligen sedan 1738, fastän
under växlande titlar. 1739–90 utgafs Historisk
Almanach, nästan hela tiden af Vet. akad. Den
innehöll alltifrån början: I. Lista på världens
åldrar. II. Kalendarium med astronomiska uppgifter,
jämte erinran om viktiga historiska händelser för
de olika dagarna, uppräkning af alla festdagar
och marknader i riket samt mässor och marknader i
utlandets främsta städer. III. Lista på de i Europa
varande kejsares, konungars och furstars ålder,
giftermåls- och regeringstid. IV. Underrättelser
i kort begrepp om Sveriges dåv. stat (utgörande en
uppräkning af landets högsta civila, militära och
kyrkliga ämbetsmän samt en redogörelse för landets
indelning i administrativt, rättsligt, ecklesiastikt
och militäriskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
