- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 26. Slöke - Stockholm /
1099-1100

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Statsreligion - Statsrevision - Statsråd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hvarpå staten i sin lagstiftning bygger. Om den
kristna moralen är den högsta, blir problemet,
huru man skall göra den faktiska statsreligionen
så kristlig som möjligt. Det kan icke ske genom
statens tvångsmakt. Man kan tänka sig en inverkan
blott genom kraften af den allmänna opinionen, utan
att staten träder i direkt förbindelse med folkets
organiserade, religiösa lif. Finnes det en hufvudström
inom ett folks religiösa lif, en folkkyrka, ligger
det i sakens natur, att förbindelsetrådar knytas
mellan stat och folkkyrka. Denna kan då kallas
statskyrka. Förbindelselinjerna äro af olika slag. En
af de viktigaste är kristendomsundervisningen i
statens skolor. Därför att förbindelser mellan
stat och kyrka knytas på en mängd olika områden,
sönderfaller problemet stat och kyrka i en mängd
särfrågor. Problemet är i sin helhet, djupast sedt,
olösligt, därför att kristendomen i sig innesluter
ett öfvervärldsligt moment. Hvad man kan vinna är
ett jämviktsläge för längre eller kortare tid. Jfr
Cæsareopapism, Kyrkoregemente och Religionsfrihet.
E. M. R.

Statsrevision, Statsrevisorer. Se Riksdagens revisorer.

Statsråd, statsr. 1. I en del länder namn på ett
kollegium – ej att förblanda med ministären (se
d. o.) –, som har att ge utlåtande öfver förslag
till lagar och förordningar och äfven kan vara en
administrativ öfverdomstol. Urtypen därtill är
det franska Conseil d’état (se d. o.),
efter hvars mönster likartade institutioner,
ehuru ej alltid med samma kompetens, inrättats
i åtskilliga stater (t. ex. det preussiska och
nederländska statsrådet). Motsvarighet därtill äro
i Sverige Lagrådet och Regeringsrätten (se dessa
ord). – 2. I de skandinaviska länderna namn på
ministären (se d. o. och Minister), men i
Sverige och Norge också titel på dennas medlemmar,
dels specialtitel på vissa af dem, dels gemensam
benämning. I Ryssland före 1917 års revolution
brukades statsrådstiteln som en utmärkelse utan
verklig befattning (jfr Geheimeråd). – I
Sverige motsvarades statsrådet i äldre tider .af
riksrådet (se Riksråd) l. senaten, som emellertid
skilde sig från det nuv. statsrådet dels däri, att
det äfven var högsta domstol (se Högsta domstolen),
dels däri, att dess konstitutionella ansvarighet ej
var så utvecklad (utom under frihetstiden). Riksrådet,
liksom Englands Privy council (se d. o.), hvilket
det i mycket liknade, var i åtskilliga hänseenden
olämpligt som regeringsorgan, men då Privy council
fick stå kvar som en tom form vid sidan af det
moderna regeringsorganet: kabinettet (se Kabinett,
sp. 516, och Minister, sp. 595), afskaffades riksrådet
1789 utan att ersättas med en ny konstitutionell
rådkammare. En sådan kom dock till stånd 1809, men
under namn af statsråd, i dagligt tal äfven kalladt
konselj ("hålla konselj"). Enligt 1809 års R. F. i
dess ursprungliga lydelse bestod statsrådet af två
statsministrar, en för justitieärendena och en för
utrikesärendena, en hofkansler (se d. o.),
sex statsråd (motsvarande de nuv. s. k. konsultativa
statsråden ; se Konsultativ och nedan; ordet hade
förut som titel på konungens rådgifvare användts
endast under Karl XII:s tid; se Statssekreterare)
samt i de flesta fall dessutom en statssekreterare
(se äfven härom d. o.) som föredragande, hvarjämte
undantagsvis äfven justitiekansleren (se
d. o.) kunde ha plats i statsrådet (se nedan). Häri
skedde 1840 genom den s. k. departementalstyrelsens
införande den förändringen, att fem statsråd
med bibehållande af statsrådstiteln blefvo
föredragande departementschefer (liksom justitie-
och utrikesstatsministrarna), hofkanslers- och
statssekreterarämbetena afskaffades och de sex
statsråden utan portfölj reducerades till tre (de
s. k. konsultativa). Då det nuv. statsministerämbetet
(se d. o. och Statsminister) 1876 inrättades,
förlorade justitie- och utrikesministern
statsministertiteln, den senare dock med
bibehållande af titeln minister, och sålunda blefvo då
departementscheferna: utrikesministern och 6 statsråd,
af hvilka ett var chef för Justitiedepartementet,
ett för Landtförsvars-, ett för Sjöförsvars-,
ett för Civil-, ett för Finans- och ett för
Ecklesiastikdepartementet. Härtill lades 1900 ett
statsråd som chef för Jordbruksdepartementet (jfr
Departement 1), så att statsrådet nu enl. R. F. består
af 8 departementschefer och 8 konsultativa statsråd
(summa 11 led.), kunnande statsministern vara
antingen en af departementscheferna eller ett
af de konsultativa statsråden. Enligt ett 1917
till hvilande antaget grundlagsändringsförslag
skola emellertid departementsindelningen och
departementschefsplatsernas fördelning inom statsrådet
ej längre bli grundlagsfästa, utan bestämmas genom
vanlig lag, dock med förbehåll, att departementens
antal ej får understiga 8 och ej of verstiga
10. Statsministern och utrikesministern inneha
rikets högsta värdighet och tituleras excellenser;
närmaste värdigheten i riket tillerkänner R. F. de
öfriga statsrådsledamöterna. Konungen eger fritt utse
sitt statsråd blott med följande inskränkningar: att
till ledamöter däri få kallas endast kunniga, erfarna,
redliga och allmänt aktade infödda svenska män af den
rena evangeliska läran; att aldrig far och son eller
bröder på en gång få sitta i statsrådet samt att af
de tre konsultativa statsråden två böra ha förvaltat
civil beställning. Statsrådsledamot får ej tillsättas
på förordnande och får ej utöfva annat ämbete eller
uppbära inkomster däraf. Statsrådets medlemmar
äro förtroendeämbetsmän (se Förtroendeämbete)
och kunna därför af konungen fritt af skedas. Sin
konstitutionella betydelse har statsrådet därigenom,
att intet regeringsärende kan af konungen afgöras utan
i samråd med en eller flera statsrådsmedlemmar. Hela
statsrådet skall vara närvarande vid besluts
fattande i mål af synnerlig vikt och omfattning,
såsom frågor om lagar, författningar och nya
inrättningar. Särskildt är detta föreskrifvet,
när konungen i enlighet med R. F. § 39 inhämtar
statsrådets tankar om sin afsikt att resa utrikes
och när beslut skall fattas om kreditivens lyftande
(se Kreditiv) – s. k. statsrådsplenum – samt för
behandling af fråga om krig och fred enligt R. F. §
13, då före 1840 äfven alla fyra statssekreterarna
skulle närvara – s. k. utomordentligt statsråd. I
andra regeringsärenden fordras numera med blott ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:09 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcf/0592.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free