Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Statsverket - Statsverkets kassafond - Statsverkets kassaförlagsfond - Statsverksproposition - Statsvetenskaper - Statsvetenskaplig tidskrift - Stattorpare - Statuarisk - Statuera - Statur - Status - Statut - Statute law - Statute mile - Statutes at large - Statut-teorien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1119
Statsverkets kassafond-Statut-teorien
1120
af statens aktier (i Luossavaara-Kirunavaara, i
tobaksmonopolet); III. inkomster af utlåningsfonder
(öfverskott).
C. Andel i riksbankens vinst.
D. I anspråk tagna kapitaltillgångar:
besparingar på statsanslag, medel från Statsverkets
kassafond (se d. o.) och vissa andra fonder,
återbetalningar af utlåningsfonder.
E. Lånemedel (se Riksgäldskontoret, sp. 371).
S. B.
Statsverkets kassafond, förr kallad Statsverkets
kassaförlagsfond, har inrättats på grund af det
behof af rörelse- och ’.förlagskapital, som gör sig
gällande vid statsförvaltningens verksamhet. Staten
uppbär nämligen en del af sina inkomster först under
året näst efter det eller ock mot slutet af det
år, för hvilket inkomsterna blifvit i riksstaten
upptagna för bestridande af utgifter. Medel
erfordras också ej allenast för detta ändamål, utan
äfven för att förskottsvis tillgodose tillfälliga
behof. Vidare är ett kassaförlag behöfligt dels af
den anledningen, att statsförvaltningen är fördelad
mellan flera myndigheter, hos hvilka städse måste
finnas kontanta medel till bestridande af hos
dem förekommande utgifter, dels äfven därför, att
statsmedelsutgifterna icke äro jämnt fördelade under
året och ej heller motsvaras af samtidigt i statens
kassor inflytande medel. Kassafondens behållning
utgjorde vid 1915 års slut 57,789,149 kr. 60 öre.
A. A.
Statsverkets kassaförlagsfond. Se Statsverkets
kassafond.
Statsverksproposition. Se Statsreglering, sp. 1095.
Statsvetenskaper, en företrädesvis i Tyskland bruklig
benämning på en grupp vetenskaper, som ha staten eller
olika sidor af densamma till föremål: statistik,
nationalekonomi, statslära, förvaltningsrätt,
finansvetenskap m. fl. Hvilka bland dessa vetenskaper,
som böra hänföras till gruppen, uppges af olika
författare på olika sätt. Th. R.*
Statsvetenskaplig tidskrift för politik, statistik,
ekonomi uppsattes hösten 1897 af 0. Alin, H. Blomberg,
P. Fahlbeck och K. A. Reuterskiöld. Den utgaf s först
i Uppsala, men öfvertogs hösten 1899 af Fahlbeck
ensam, hvarvid redaktion och utgifning flyttades till
Lund. Samtidigt utvidgades den från 3 till 5 häften
om året. Vid olika tillfällen (t. ex. 1905, 1907,
1910) ha äfven extrahäften för större afhandlingar
utgetts. Tidskriften åtnjöt 1904-14 1,000 kr. årligen
i statsanslag, men då anmärkningar inom riksdagen
gjordes i anledning af dess politiska hållning vid
Världskrigets utbrott, af sade sig utgifvaren detta
för att skydda sin åsiktsfrihet.
Stattorpare. Se Stat 4 och Torp.
Statuärisk (fr. statuaire, af statue, bildstod),
som hör till bildhuggarkonsten, statyliknande,
bild-stodsaktig.
Statuera dat. staturere), fastställa, stadga,
uppställa till varning (statuera ett exempel).
Statör (lat. statura), ställning, kroppsställning,
växt.
Sta’tus, lat., stånd; tillstånd, läge; hand.,
förhållandet mellan en affärs aktiva och passiva. -
Status antecedens, föregående tillstånd, och status
p r ae s e n s, närvarande tillstånd
(se Medicin, sp. 1425). - Status e x a 1-t a t i ö n
i s och Status exinanitiönis, teol. Se Förnedring. -
Status quo, tillstånd, hvari någonting befinner
sig (jfr In st ät u quo). Uttrycket Status quo
begagnas ofta felaktigt i st. f. Status quo ante
(se nedan). - Status quo ante, tillstånd, hvari
någonting (t. ex. ett land före ett krig) befann
sig före en viss tidpunkt eller händelse. - Status
regn i, riksstånd (se d. o.). - In statu n a-scenti
eller nascendi, "födslotillstånd", säges om kemiska
beståndsdelars sammanträffande i samma ögonblick,
som de frigöras ur andra föreningar.
Statut (mlat. statutum, plur. statuta,
af lat. statu’’ere, fastställa, stadga),
stadga, förordning. Med statut kan afses dels
sådana föreskrifter och normer, som gälla
för korporationer och föreningar, vare sig de
genom privat rättsbildning medelst aftal eller
annorledes enskilda emellan tillskapas och i skrift
autoritativt fixeras, t. ex. föreningars eller
sällskaps stadgar, eller de af staten ges eller
stadfästas, t. ex. universitetsstatuter, statuter
för visst samfund o. s. v.; dels bestämmelser
rörande vissa förhållandens reglering genom
något slags ömsesidig öfverenskommelse mellan
offentligrättsliga maktorgan i en stat, t. ex. de
engelska statutes, gifna med parlamentets samtycke
af kronan (se Statute law och Parlament, sp. 116);
dels slutligen sammanfattningen af ett lands i
visst afseende på ett gifvet förhållande tillämpliga
rättsnormer, t. ex. normal- och materialstatut inom
den privatinternationella rätten (se Internationell
privaträtt och Statut-teorien). - Om statuta
provinciälia och synodälia se Kyrkolag, sp. 503. -
S t a-tutärisk, stadgeenlig. - Statutarisk religion,
religion med bestämda dogmer och fastställd kult. -
Statutärrätt, rätt, som bildas genom stadgebeslut.
RW.
Statute law [stä’tjöt la’], eng., jur. (eg. "i stadgar
nedskrifven lag"), i engelsk rättsvetenskap beteckning
för den skrifna, genom parlamentsbeslut tillkomna
lagen i motsats mot sedvanerätten (com-mon law). Jfr
Common law, Parlament, sp. 116, och S t r a f f l a
g s t i f t n i n g. V. S-g.
Statute mile [stä’tjöt måYl], eng. Se Mil.
Statutes ät large [stä’tjöts ot lä’dj], eng. Se
Strafflagstiftning.
Statut-teorien, den moderna privatinternationella
rättens urkälla, har sitt namn däraf, att den
urspr, afsåg en reglering af tillämpningsområdena
för de olika italienska stadssamhällenas
partiku-lärstadganden (statuta). Den romerska
rätten var den öfverallt och gemensamt härskande,
men modifierades genom nämnda statuta, som voro
sinsemellan afvikande, i följd hvaraf det blef
nödvändigt att bestämma, i hvilka fall den ena eller
den andra ortens statuta voro behöriga. Teorien,
som utvecklats i växlande former, skilde vanligen
mellan statuta personalia, som följde personen med
behörighet i första rummet för dennes lex domi-cilii,
lagen å hemorten, statuta realia, som följde egendom,
i synnerhet fastighet, med företräde för lagen å
den ort, där fastigheten fanns, lex rei sitcK, samt
statuta mixta, som antingen afsågo såväl person som
sak eller reglerade rättshandeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
