- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 26. Slöke - Stockholm /
1135-1136

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stead, William Thomas - Steapsin - Stearin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1135

Steapsin-Stearin

1136

samt en serie af rikt illustrerade goda barnböcker,
"Books for the bairns". Från 1895 utgaf S. äfven för
mäss-spridning i hundratusentals exemplar en serie
politiska flygskrifter, "Political papers for the
people". S. var äfven på det politiska och sociala
området en synnerligen uppslagsrik personlighet och
egnade sig hvarje gång med lidelsefull outtröttlighet
åt den kampanj, som han för tillfället, ej sällan
mycket ensidigt och våldsamt, förde. Han var
entusiastisk ryssvän och bidrog nog mycket genom
sina tidskrifter att påverka den engelska opinionen
i en för Ryssland förmånlig riktning. Fredssaken
hade i S. en ifrig anhängare, och tsar Nikolaus
II:s fredsmanifest 1898 uppväckte hos honom den mest
okritiska beundran; bl. a. föranledde det honom att
framkasta planen till ett stort "fredskorståg",
agitationsresor från land till land af ledande
fredsvänner, som till sist i samlad skara skulle
i Petersburg uppvakta tsaren. S. har i "Review
of reviews" bl. a. gjort mycket för den brittiska
rikstankens popularisering bland de breda lagren;
särskildt påverkade han kraftigt den sydafrikanske
statsmannen Cecil Rho-des, bl. a. vid uppsättandet
af dennes testamente med däri föreskrifna stora
stipendielegat (se R h o-d e s, sp. 113; S. skildrade
sin insats härvidlag i Last will and testament of
C. J. Rhodes, 1902). Med Rhodes bröt han genom sitt
häftiga partitagande mot brittiska regeringen under
boerkriget. Bland S:s skrifter i bokform märkas
Josephine But-ler (1887; sv öfv. 1891), apologien
The truth about Russia (1888), The pope and the new
era (1889), de mot missförhållanden i amerikanska
storstäder riktade stridsskrifterna // Christ
came to Chicago (1893, sv öfv. 1896) och Satan’’s
invisiUe world: a study of despairing democracy in
New York (1897), The united states of Europé (1899),
Mrs. Booth (1900) samt La conférence de la Haye
(1901). Under sina propagandaresor besökte S. 1907
äfven Stockholm. - S. egde sällspord förmåga som
popularisator och skriftlig agitator, men förföll ofta
till ytlighet och orättvisa i sin nästan fanatiska
entusiasm eller indignation. Hans glödande sociala
och pacifistiska reformifver beredde uppriktigt
erkännande åt hans ärliga uppsåt äfven från dem,
som mest kritiserade hans sensations-jäktande och
ensidighet. Jfr s j älf biografiska anteckningar
af S. i "Review of revicws" (juni 1912)
V s-g.

Steapsin (af grek. ste’ar, talg), fysiol Se
Bukspottkörtel och Matsmältning, sp. 1260.

Stearin (af grek. ste’ar; talg). 1. Kem. en i
de naturliga fettarterna allmänt förekommande
eterart eller ester af glycerin och stearinsyra,
med formeln C3 H5 03(G18 H35 0)3, bildande färglösa,
små kristailfjäll. - 2. Hand., en blandning af
stearin- och palmitinsyra, hvaraf (stearin-)ljus
stöpas. Råmaterialet för dess framställande utgör
fett (se d. o.), såsom talg, benfett, palmfett
etc. De Milly möjliggjorde 1831 tillverkning
af stearinljus därigenom, att han uppfann den
s. k. kalksaponifieringen, hvilken bestod däri, att
man först genom inverkan af kalk framställde kalktvål,
som sedermera behandlades med svafvel-syra, hvarvid de
feta syrorna frigjordes och svafvel-syran och kalken
bildade gips. Dessa operationer utfördes i stora,
slutna kärl, invändigt täckta med

blyplåt. Sedan talgen smälts genom inledd ånga,
tillsattes kalkmjölk, hvarefter blandningen väl
omrördes och hölls vid hög temperatur. Därvid af
satte sig kalktvålen som hvita, knöliga massor,
under det att det frigjorda glycerinet stannade i
lösningen. Sedan denna aftappats, tillsattes utspädd
svafvelsyra, hvarvid de frigjorda feta syrorna
flöto upp till ytan och bildade ett klart lager,
som aftap-pades. Omkr. 1855 lyckades de Milly
genom att utföra saponifieringen (försåpningen)
vid hög temperatur, i autoklav (se Papins gryta),
minska den behöfliga mängden kalk till Ve af den
teoretiskt beräknade. Vid en temperatur af 170-180°
och 8-10 atmosfärers tryck behöfs nämligen blott
en ringa mängd kalk för att inleda försåpningen,
som därefter fullbordas genom inverkan af det
öfver-hettade vattnet. Större delen af fettsyrorna
er-hålles alltså härvid i fritt tillstånd, och det
åtgår blott en ringa mängd svafvelsyra för att frigöra
resten. Den som biprodukt erhållna vattenlösningen
innehåller nästan blott glycerin, som härur lätt kan
framställas i rent tillstånd. Saponifieringen kan
t. o. m. åstadkommas enbart medelst öfverhettadt
vatten, men måste då ske vid så hög temperatur,
öfver 200° (motsvarande 15-20 atmosfärers tryck),
att både fettsyror och glycerin redan börja delvis
sönderdelas. Man arbetar därför hellre med en ringa
tillsats af kalk (l-2 proc.) eller bättre magnesia
(l proc.), hvars lösliga sulfat efteråt lätt kan
tvättas bort från fettsyrorna.

En annan mycket använd saponifieringsmetod är
den 1842 af Wilson i England införda s v a f v e
1-syresaponifieringen 1. acidifierin-gen. Denna
metod grundar sig därpå, att svafvelsyra i
värme vid inverkan på fett sönderdelar detsamma
i glycerin och feta syror hvarvid svaf-velsyran
förenar sig med glycerinet till i vatten lättlöslig
glycerinsvafvelsyra För att utföra dessa operationer
upphettar man fett och svafvelsyra hvar för sig
i tvenne skilda kärl, hvarifrån de inledas i ett
gemensamt, där den kemiska processen försiggår. Från
detta sista kärl utledas produkterna i ett stort kar,
fylldt med vatten, som kan upphettas genom inledd
vattenånga Genom inverkan af vattnet af-skiljas
fettsyrorna såsom ett ofvanpå blandningen flytande
lager, och glycerinsvafvelsyran sönderdelas
i glycerin och svafvelsyra. som båda stanna
i vattnet. Svafvelsyresaponifieringen kan vid
120° utföras med blott 3 proc. svafvelsyra (i
st. f. teoretiskt 11 proc.), emedan äfven här
fettets spalt-ning blott behöfver inledas för att
sedan fullbordas genom inverkan af vatten vid den
fortsatta kokningen. En olägenhet vid metoden är
att massan blir starkt svärtad genom svafvelsyrans
förkolande inverkan på hinnor o d föroreningar i
fettet De erhållna fettsyrorna måste därför renas
genom de-stillering vid minskadt tryck, i en ström
af vattenånga, upphettad till omkr. 300° hvarigenom
de fås fullständigt färglösa. Men å andra sidan
ger Svafvelsyresaponifieringen större behållning af
fasta fettsyror därigenom, att den flytande oljesyran
vid inverkan af svafvelsyra delvis öfvergår i o x
i-stearinsyra, C17 H34lOH) COOH, som vid fettsyrornas
destillation ger fast isool jesyra, C17 H33COOH,
smältande vid 44°. I stället för en vinst af 45-48
proc fasta syror vid andra metoder kan man vid
svafvelsyresaponifiering erhålla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:43:55 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcf/0610.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free