Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stearin - Stearodendron - Stearopten - Stears - Stearyllecitin - Steatit - Steatopygi - Steatornis caripensis - Stebler, Karl Friedrich - Stebnitskij, M. - Stecchetti, Lorenzo - Stecknitz - Stedingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1137
Stearinljus-Stedingar
1138
55-60 proc., fastän af något sämre kvalitet
(lägre smältpunkt). - En förbättring af
svafvelsyresaponi-fieringen utgör T w i t c
h e 11 s metod, vid hvilken fettet kokas med
en sulfonfettsyra, framställd genom inverkan af
koncentrerad svafvelsyra på en blandning af oljesyra
och naftalin. Sulfon-fettsyrelösningen verkar
starkt emulgerande (se Emulsion) på fettet, så att
saponifieringen sker lättare än med koncentrerad
svafvelsyra.
Den nyaste saponifieringsmetoden utgör
enzym-saponifieringen, som grundar sig på, att
vissa i växt- och djurkroppen förekommande enzym
(se d. o.), s. k. Ii p åser, ega förmågan att utan
starkare uppvärmning spjälka fett i glycerin och
fria fettsyror. Oftast används den af Connstein,
Hoyer och Wartenberg i ricinusfrön (se R i c i n u s)
upptäckta, starkt verksamma lipasen 100 dlr smält
fett utröras vid en temperatur under 40° med 5-10
dlr finmalda ricinusfrön eller bättre med ett klart
extrakt af enzymet, beredt medelst 60 dlr vatten och
något ättiksyra Efter 24 timmars rörning är fettet
saponifieradt till 80-90 proc. Saponifieringen
kan sedan fullbordas genom upphettning med något
svafvelsyra. Metoden kräfver mycket enkla anordningar,
ger föga färgade fettsyror och god glycerin.
Den efter någon af dessa metoder framställda
fettsyreblandningen utgöres dels af fasta fettsyror
(hufvudsakligen af stearin- och palmitinsyra,
eventuellt äfven något isooljesyra), dels af flytande
(hufvudsakligen oljesyra). Den används ibland, sådan
den är, för tillverkning af tvål och såpa genom
kokning med soda- eller pottaskelut Men oftast
afskiljas först de fasta fettsyrorna i och för
ljustillverkning. För detta ändamål får blandningen
stå och kristallisera vid låg temperatur i skålar
af förtent järnbleck eller nickel, hvarefter de
stelnade, ungefär 5 kg tunga kakorna i hydrauliska
pressar (se Hydrauliska pressen) befrias från den
flytande oljesyran Först pressas i köld, vid 250-300
atmosfärers tryck, därpå i svag värme vid starkare
tryck. De erhållna, hårda, snöhvita presskakorna
omsmältas, hvarpå massan efter klarning kan direkt
användas för ljustillverkning (se d. o.). Ur
pressoljan utvinnes genom afkylning ytterligare en
del fasta fettsyror Den flytande återstoden, som
hufvudsakligen består af oljesyra, används under
det oegentliga namnet o l e i n för tillverkning af
såpa. l o. 2. K. A. V-g.
Stearinljus (af grek. ste’ar, talg). Se S t e a r i
n och Ljustillverkning.
Stearinsyra (af grek. ste’ar, talg), kem.,
en enbasisk, organisk syra, C17 H35 C02H, som i
form af glyceriden stearin (se d. o.) förekommer
i talg, kinesiskt växtfett, sheabutter (se B u t
y r o-spermum Parkii) och en mängd andra djur-och
växtfett. Stearinsyran, som är en mättad syra af
fettsyreserien (se Fettsyror), kan framställas
af den omättade oljesyran (se d. o.), C17 H33
C02 H, om denna reduceras, d. v. s. bringas att
upptaga 2 väteatomer. Den genom spaltning af fett
erhållna stearinsyran är vanligen förorenad af den
närbesläktade palmitinsyran, från hvilken den kan
befrias genom fraktionerad destillation i vakuum. Ren
stearinsyra bildar små kristallblad, som äro olösliga
i vatten, något svårlösliga i kall alkohol och smälta
vid 69°. K. A. V-g.
Stearode^dron, bot. Se Allanblackia.
Stearopten (af grek. ste’ar, talg, ock pténos,
flyktig), kem., benämning på kristalliniska massor,
som många flyktiga oljor afsätta vid förvaring eller
vid afkylning. Stearoptener utgöras vanligen af
kamferarter, fenoler och fenoletrar. Jfr Eleo-pten,
Eteriska oljor, sp. 978, och K a infe r, sp. 723.
P. T. C.»
Stears [sti’es]. Se Sparrman 2.
Stearyllecitin, kem. Se Locitin, sp. 1480.
Steatit, miner. Se Späcksten.
Steatopygi (af grek. ste’ar, fett, och pygé, bakdel,
säte). Se Bong o, Buschmän och H o t-ten t o 11 er.
Steato’rnis caripe’nsis, zool Se F e 11 f å g e l n.
Steben, kurort i bajerska reg.-omr Oberfran-ken,
Frankenwald, 581 m ö. h Där finnas två järnkällor:
Tempelquelle och Wiesenquelle, hvilkas järnhalt
motsvarar Porlas i Sverige. Fri kolsyra i större
mängd Säsong från midten af maj till slutet af sept
Kurgästernas antal öfver 2,000. Vattnet försändes i
handeln Ln.
Stebler, Karl Friedrich, schweizisk
landt-bruksbotanist, f. 1852 i Safnern, kant. Bern,
upprättade 1875 frökontrollanstalten i Zürich, 1901
förändrad till agrikulturbotanisk försöksanstalt,
för hvilken han från början varit föreståndare I
förbindelse med stationen har han utfört omfattande
försök med vallväxter på försöksfält och därvid
ej blott pröfvat olika foderväxters lämplighet på
växt-platser i olika höjd och lägen, utan äfven
utarbetat mycket allmänt tillämpade regler för
vallars sammansättning. - S var 1876-1901 docent
vid polytekniska läroanstalten i Zürich Han är
led. af Landtbruksakad. (1891). Skrifter bl. a.:
Die besten futterpflanzen (tills, med A Volkart,
4:e uppl. 1913), Die Alpenfutterpflanzen (tills, med
C. Schrö-ter 18S9). Die besten streupflanzen (1898)
och Der rationelle futterbau (7:e uppl. 1912), Alp-und
weidewirtschaft (1903). H. J. Dft.
Stebnitskij, M. pseudonym Se Ljeskov, N. S
Stecchetti [stekke’tti], Lorenzo, pseudonym. Se G u
er ri n i, 0.
Stecknitz 1. Steckenitz, å i preussiska
prov. Schleswig-Holstein. hertigdömet Lauenburg,
rinner upp ur Gudowsjön och mynnar vid Genin fr
h. ut i Trave. Den 1390-98 byggda Stecknitz-kanalen,
den äldsta inom Tyska riket (43 km.), förenade
Trave med Möllnsjön. hvarifrån ån Del-venau rann
till Elbe genom Lauenburg (51 km.). Sedan 1896
är denna trafikled ersatt af den ungefär samma
sträckning följande Elbe-Travekanalen (se d o.).
(J F N.)
Stedingar (af fnsachs. stath, strand), hette ett af
sachsare och friser (jfr C h a u k e r) bestående
biandfolk, som bebodde det inom nuv. Oldenburg belägna
området utefter Huntes högra strand (S t e d i n ge r
l a n d). Stedingarna. som till stor del voro bönder,
hade en på själfstyrelse grundad förbundsförfattning,
liknande frisernas (se d. o., sp. 1458), men stodo
under de bremiske ärkebiskoparnas och de oldenburgske
grefvarnas läns-öfverhöghet. Omkr 1230 reste de sig
med framgång mot sina herrar. Då lät ärkebiskop Gerard
II af Bremen (1232) predika korståg mot dem, men
först på ett tredje tåg (1234) lyckades korsfararna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
