Print (PDF) - On this page / på denna sida - Stefan - Stefan, Joseph
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1157
Stefan
1158
fundationsdokument upprättades. Likaledes aflät |
påfven en skrifvelse till de svenske biskoparna
med riktlinjer för deras kyrkliga verksamhet. Den
nye ärkebiskopen fick icke länge verka ostördt och
med framgång. Det sverkerska väldet tog ett hastigt
slut 1167. De följande af strider upptagna åren var
S. i politisk verksamhet i Danmark och Norge i de
högkyrkliga idealens och det sverkerska partiets
intressen. Omkr. 1173 stod dock Knut Eriksson som
obestridd härskare i Sverige, och S. måste bekväma
sig till samarbete med honom. Resultatet af hans
sträfvanden för den honom åliggande uppgiften att
göra de gregorianska kyrkotankarna hemmastadda i
Sverige var vid hans död icke hvad hans första
år lofvat. - Hans verksamhet för öfrigt känner
man icke mycket till. Antagligen har han inrättat
ärkestiftets domkapitel af regulära kaniker. För
den medeltida nationella utvecklingen blef
emellertid den svenska kyrkoprovinsens enhetliga
organisation af stor betydelse. S. begrofs bland
sina klosterbröder i Alvastra. Se K. B. Westman,
"Den svenska kyrkans utveckling från S:t Bernhards
tidehvarf till Innocentius III-s" (1914), och
N. Söderblom, "Ärkebiskop Stefans invigning i
katedralen i Sens" (i "Kyrkohist. årsskr.", 1914).
E.M.R.
Stefan, furstar.
1. S. (eng. Stephen), S. af B l o i s, engelsk
konung, f. omkr. 1097 i Blois, d. 1154, var son
till Stefan, grefve af Blois, och Adela, Vilhelm
Eröfrarens dotter. I besittning af grefskapen Mortain
och Boulogne, var han en af Normandies mäktigaste
baroner. Ehuru han svurit att understödja sin kusin
kejsarinnan Matildas och hennes omyndige sons,
sedermera Henrik ILs, tronföljd i England, lät
han vid Henrik I:s död (1135) välja sig själf till
konung och betryggade detta val genom att utfärda
nya privilegier, särskildt för prästerskapet,
och därigenom köpa sig ett erkännande från påfven
Innocentius II. Men redan 1136 utbröt uppror i
England, och 1137 nödgades S. i Normandie kämpa mot
Matildas andre gemål, Gottfrid af Anjou. Genom att
omge sig med främlingar och inkräkta på kyrkans makt
framkallade han starkt missnöje, och. då Matilda
landsteg i södra England (sept. 1139) och vann stöd
af sin halfbroder Robert af Gloucester, utbröt ett
förhärjande inbördes krig, som varade i fjorton
år. S. blef 1141 tillfångatagen vid belägringen
af Lincoln castle, men lyckades s. å. bli utväxlad
mot den likaledes fångne Gloucester. Sedan växlade
krigslyckan gång på gång i kampen mellan S. och
Matilda, allt under det att anarkien i landet och
stormännens själfsvåld oerhördt till-togo. Till
sist beslöt sig S., sedan hans äldste son, Eustace,
1153 aflidit, att uppge striden om kronan och
ingick s. å. i Winchester med Matildas son Henrik en
förlikning, enligt hvilken S. skulle behålla kronan,
men erkänna Henrik som sin efterträdare. S. afled inom
kort under den kamp för anarkiens utrotande han och
Henrik gemensamt påbörjat efter förlikningen. Han
var tapper som krigare, men klen fältherre och
statsman. Jfr K. Norgate, "England under the
Angevin kings", I (1887), J. H. Round, "Geoffrey
de Mandeville, a study of the anarchy" (1892),
0. Rössler, "Kaiserin Mathilde" (1897), och H. W.
C. Davies, "The anarchy of Stephen s
reign" (i "English historical review", 19u3).
2. S., rnoldauiska furstar. Se Moldau, sp. 826.
3. S. (po. Stefan), S. B å t h o r y, polsk
konung. Se B å t h o r y 5.
4. S. (serb. Stevan), serbiska härskare.
S. var namnet på ett stort antal serbiska regenter
under medeltiden (se Serbien). Bland dem äro
särskildt att märka: a) S. N e'm a n j a, som
genom en revolution (omkr. 1170) blef härskare
("stor-zjupan") i Serbien, hvars gränser han under
upprepade fejder med Bysantinska riket
lyckades utvidga åt olika håll; han abdikerade
1196 och blef under namnet S i m e o n munk på Athos,
där han grundlade klostret Chilandar och dog
1199 eller 1200. - b) S. den först k rön t e,
den föregåendes son, härskare 1196-omkr. 1228, kröntes
1217 till Serbiens konung och upprättade 1219 ett
eget serbiskt ärkebiskopsdöme. Äfven han
aflade före sin död klosterlöftet under
namnet S i m e o n. - c) S. D u s j a n, konung
1331-55. Se D u s j a n och Serbien, sp. 144.
5. S., ung. Istran [i'jtvän], konungar
af Ungern, tillhörande den arpadska ätten. - a) S. I
den helige, Ungerns förste konung, f. 975,
d. 20 aug. 1038 i Gran, var son af hertig Geisa
(se denne), hette eg. Va j k och döptes
mellan 985-99'J med namnet S. Han efterträdde
997 sin fader. Han arbetade nitiskt för
kristendomens införande, nedslog det mäktiga
hedniska partiet, uppträdde själf som apostel samt
upprättade flera biskopsstift och kloster.
Han antog konunganamnet, och till
belöning för sitt kristna nit erhöll han
år 1000 af påfven Sylvester II titeln "apostoliskt
majestät" och en konungakrona, den ännu bevarade
"S:t Stefans-kronan" (se Krona, sp. 7, fig. 11),
med hvilken han kröntes i aug. 1001. Se vidare
Ungern (Historia). S. var förmäld med hertig
Henrik ILs af Bajern dotter Gisela, syster till
kejsar Henrik II, och hade med henne en
son, Imre (Emerich), som dog före fadern.
Till sin efterträdare bestämde han därför sin
systerson Pietro (se Orseolo 4), som konung Peter
I. S. begrofs i den af honom grundlagda basilikan i
Stuhlweissenburg, kanoniserades K 87 och är Ungerns
skyddspatron. (Hans dag är 20 aug.) Hans staty är
rest i Budapest. Se J. Karåcsonyi, "Stefan den
heliges historia" (på ungerska 1904) - b) S.
II, 1116-31, son till konung Koloman, var en
lättsinnig och grym furste. Hans regering
oroades af inre uppror samt krig med
grannstaterna. - c) S. III, 1161-72, son
till konung Geisa II, kämpade om kronan med sin
af bysantinske kejsaren understödde farbrodpr
S. IV. hvilken dog 1164. - d) S. V, 1270-72,
son till konung Bela IV, förde ett olyckligt krig
med konung Ottokar af Böhmen och dog på ett fälttåg
mot Serbien.
1. V. S-g. 4. H. B-n.
Stefan, Joseph, österrikisk fysiker, f. 1835 i S:t
Peter i Kärnten, d. 1893 i Wien, blef 1863 professor
i fysik i Wien och 1866 tillika direktor vid det
fysikaliska institutet där. S. gjorde viktiga
undersökningar rörande ljusets Interferens och
dubbelbrytning samt polarisationsplanets vridning i
kvarts, om ljudets fortplantningshastighet i gaser och
i fasta kroppar, om vätskors afdunstning och salters
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
