- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 26. Slöke - Stockholm /
1175-1176

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Steigerwald - Steigtind - Steijn, Martinus Theunis - Stein - Charlotte Albertine Ernestine von - Stein, Heinrich Friedrich Karl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bevuxet med i v. mest löf-, i ö. öfvervägande
barrskog. I n. når det fram till Main, v. om Bamberg.

J. F. N.

Steigtind. Se Salten.

Steijn [stejn], Martinus Theunis, president i
Oranjefristaten, f. 2 okt. 1857 i Winburg, d. 29
nov. 1916 i Bloemfontein, egnade sig först åt
jordbruk, studerade därefter juridik i Holland och
London 1876–82, blef 1883 advokat i Bloemfontein och
inträdde 1889 i statstjänst som statsadvokat. Efter
några års verksamhet som kretsdomare valdes
S. 1896 till republikens president och afslöt
1897 det ödesdigra anfalls- och försvarsförbund
med Syd-afrikanska republiken, hvilket band
Oranjefristaten vid Krügers aggressiva politik
och ledde äfven Oranjefristaten in i kriget med
England (se Boerkriget). S. lät (okt. 1899)
fristatens trupper inrycka i Kapkolonien, där de
dock ej lyckades åvägabringa den omfattande resning,
på hvilken han hoppats. Under krigets fortsättning
arbetade S. outtröttligt för motståndets organisering,
äfven sedan lord Roberts intagit Bloemfontein (mars
1900) och proklamerat fristatens införlifning som
"Oranjeflodskolonien" med brittiska riket (maj
s. å.). Fältlifvets strapatser bröto fullständigt
S:s hälsa; han reste juli 1902 svårt sjuk till
Europa och deltog efter sin hemkomst (jan. 1905)
ej längre aktivt i det politiska lifvet.

V. S–g.

Stein [stajn]. 1. (S. am Rhein) Stad vid Rhens
utlopp ur Bodensjön, ligger i en exklav af
schweiziska kant. Schaffhausen. 1,777 inv. (1900). –
2. (S. an der Donau) Stad i Nedre Österrike, på
vänstra stranden af Donau, midtemot Mautern. 4,190
inv. (1900). Straffanstalt för män. Tobaks- och annan
industri. – 3. By i bajerska reg.-omr. Mittelfranken,
vid Rednitz, 6,5 km. s. v. om Nürnberg. I S. ligga
A. W. Fabers världsberömda blyertspennfabriker. –
4. (Slov. Kamnik) Stad i Krain, vid Saves
biflod Feistritz, 407 m. ö. h. Omkr. 2,300
inv. (slovener). Kallvattenkuranstalt. Krutfabrik.

1–4. J. F. N.

Stein [stajn], Charlotte Albertine Ernestine
von
, född von Schardt, tysk författarinna, f. 25
dec. 1742 i Weimar, d. där 6 jan. 1827, var hofdam
illustration placeholder

hos hertiginnan Amalia, ingick 1764 äktenskap med
stallmästaren baron Friedrich von Stein och blef
änka 1793. 1775 gjorde hon i Weimar bekantskap med
den sju år yngre Goethe, som fattade kärlek till
henne och under en lång följd af år var fängslad
af den djupaste hängifvenhet vid henne. På Goethes
utveckling hade detta förhållande det allra största
inflytande, och fru von S. bidrog i ej ringa mån till
Goethes förvandling från en sturm-und-drang-skald af
ännu ej klarnad mogenhet till en för hans ställning
i Weimar egnad karaktär. Förhållandet till fru von
S. kunde emellertid aldrig ge hel och ogrumlad

lycka, och då hennes anspråk torde ha vuxit med
åren, inträdde en brytning mellan dem vid Goethes
återkomst från Italien 1788, en brytning, som å fru
von S:s sida framkallade ett ursinnigt, bittert hat,
hvarom hennes mot Goethe riktade sorgespel Dido
(1794; utg. 1867) vittnar på ett beklagansvärdt
sätt. Sedermera inträdde en mera försonlig
sinnesstämning, och ett slags vänskapligt förhållande
uppstod mot slutet af hennes lif. Idealiserad af
Goethes snille och kärlek, framstår hennes bild i
"Goethes briefe an frau von S." (utg. af Schöll, 3
bd, 1848–50, 3:e uppl. af Wahle 1899–1900; utg. af
J. Petersen 1907; fullständigas af brefven från
Italien, utg. 1886). Sina bref till Goethe förstörde
hon själf med säkerligen klok försiktighet. Se
arbeten om henne af Düntzer (1874 och 1876),
Höfer (1878) och W. Bode (1909; ny uppl. 1912).

R–n B.

Stein [stajn], Heinrich Friedrich Karl,
friherre vom und zum S., tysk statsman, f. 26 okt. 1757 i Nassau,
d. 29 juni 1831 på godset Kappenberg i Westfalen,
af urgammal riksfriherrlig släkt, blef tjänsteman
illustration placeholder

i preussiska bergverksdepartementet 1780, var
1784–86 direktör för de westfaliska bergverken och
1787–93 direktör i "krigs- och domänkamrarna"
i Kleve och Mark, till hvilkas president han
sistn. år utnämndes. Som "öfverpresident" (med
residens i Minden) emottog han 1796 förvaltningen af
Preussens samtliga besittningar i Väst-Tyskland,
och 1802 fick han i uppdrag att organisera de
sekulariserade områden, som till följd af freden i
Lunéville tillfallit Preussen. 1804 utnämndes S. till
minister (chef för accis- och handelsdepartementet)
och genomförde i denna egenskap flera viktiga
reformer, bl. a. afskaffandet af tullarna mellan
de olika preussiska provinserna. Efter de olyckliga
slagen vid Jena och Auerstädt hörde han till den
minoritet bland ministrarna, som förmådde konungen
till fortsatt kamp mot Frankrike (nov. 1806). Då
han vägrade mottaga posten som inrikesminister,
om ej konungen tillmötesgick de kraf i fråga om
den centrala förvaltningens omorganisation, som
han länge förfäktat (särskildt kabinettsstyrelsens
afskaffande), erhöll han emellertid kort efteråt i
onåd afsked (jan. 1807). Under Preussens förnedring
efter Tilsitfreden s. å. tillråddes konungen från
skilda håll (egendomligt nog också från Napoleon)
att vända sig till S., hvilken, med sin erkända
finansiella och administrativa skicklighet, bland
Preussens patrioter allmänt ansågs som situationens
man. Meningsskiljaktigheterna mellan honom och
konungen öfvervunnos (delvis genom drottning
Luises mellankomst), S. inträdde i den nya konseljen
som inrikesminister (okt. 1807) och fick faktiskt
en premiärministers ställning. – Den tid af något
mer än ett år, som S. satt vid styret, var af djupt
ingripande, om än till sin innebörd mycket

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:43:11 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcf/0630.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free