Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Steinbergh, Antonius von - Steinbrofossen - Steindachner, Franz - Steindl, Imre - Steindorff, Georg - Steine - Steinen, Karl von den - Steiner, Jakob - Steiner, Jakob
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Steinbrofossen-Steiner
1184
Sverige ganska nära. Därigenom kom han också i gunst
hos drottning Kristina, som 1650 höll bröllop för
honom och sin hoffröken Katarina Ribbing, en sondotter
till riksskattmästaren Seved Ribbing, genom hvilket
äktenskap den tyske adelsmannen in-förlifvades med
den svenska högadeln. Sedan S. på sommaren 1651
räddat drottningen under hennes besök på flottan vid
Skeppsholmen från att drunkna, utnämndes han, som då
var öfverstelöjtnant vid Östgöta inf.-regemente, i
dec. s. å. till hoistallmästare och 1653 till öfverste
för adelsfanan. Vid denna tid inblandades S. i den
affär, som föranledde M. G. De la Gardies onåd, till
hvilken hans förhållande gaf en hufvudanledning,
på samma gång som han steg högt i Kristinas
gunst. Kristinas sista regeringshandling var att 1654
utnämna S. (till högadelns stora förtrytelse) till
grefve, med Enköping till grefskap. Tillika utnämnde
hon honom till sin öfverkammarherre samt utsåg honom
till en af de 4 svenske herrar, som skulle ledsaga
henne på hennes resa ur landet. För ett lån på 30,000
rdr pantsatte hon åt honom amtet Poel. En liknande
ynnest, som S. åtnjutit hos Kristina, kom honom ock
till del under hennes efterträdare. Första gången Karl
X Gustaf använde sin kungliga myndighet för att bryta
adelns motstånd var, då han tvang den att medge S:s
introduktion bland grefvarna 1654. S. å. bekräftade
han ock S:s chefskap för adelsfanan, och 1655 utnämnde
han honom till öfverkammarherre och öfverstallmästare
hos drottning Hedvig Eleonora. 1657 och 1658
åtföljde S. Karl Gustaf på tåget till Danmark, men
med konungens död synes också, såsom man kunde ha
anat, framgångens tid för honom vara slut, hvilket
torde ha mycket menligt inverkat på hans af naturen
särdeles koleriska temperament. Adelsfanan fråntogs
honom genast 1660, och då han därför .s. å. anhöll om
annan "emploi eller afsked", "judicera-des i rådet,
att grefve S. var mycket hastig till sinnes och vore
godt, om han kunde förlikas med dem han hade att göra
med, men bäst vore, om han finge afsked och reste
dit, som krig vore och gjorde sig meriterad". Då
S. emellertid icke upphörde att yrka på anställning,
utnämndes han 1663 till generalmajor och guvernör
i Wismar. Innan han hann tillträda denna tjänst,
tillskref han dock det s. k. Wismarska tribunalet
ett så ärerörigt bref, att regeringen resolverade,
"att den icke hölle rådligt, att han skulle blifva
guvernör på den orten", och återtog utnämningen, men
återgaf honom chefsbefattningen vid adelsfanan. Icke
nöjd härmed, fort-ior dock S. att hos regeringen
yrka på en högre charge, hvilket regeringen slutligen
1667 tillmötesgick på så sätt, att den utnämnde honom
till generallöjtnant, men fråntog honom adelsfanan,
med tillkännagifvande att, om han klagade, "skulle
aldrig någon honorabel charge efter denna dag gif-Tas
honom". Som emellertid S:s affärer genom processer
och motgångar voro bragta i stor oordning, Tar
förlusten af regementet för honom synnerligen kännbar,
hvarför han fortfor att öfverhopa regeringen med sina
klagomål. Hans retliga lynne gaf sig 1668 uttryck i
en utmaning till riksstailmästaren J. G. Stenbock på
duell, som dock förekoms därigenom, att regeringen
lät arrestera S. och kvarhöll honom i arresten 8/*
år. Efter Karl XI:s tronbe-istiffning1 synes väl S:s
ekonomiska ställning icke ha
förbättrats, men 1675 utnämndes han till
general, ehuru han icke synes ha kommit
att deltaga i det därpå följande kriget.
P- S.
Steinbrofossen. Se S j o a.
Steindachner [sta’jn-], Franz. Se Stnd.
Steindl, Imre, ungersk arkitekt, f. 1839,
d 1902, lärjunge till Fr. Schmidt, byggde
bl. a. parlamentshuset i Budapest (se d. o.,
sp. 497-498 och fig. å sp. 499).
Steindorff [starjn-], Georg, tysk egyptolog, f. 12
nov. 1861 i Dessau, studerade i Berlin och Göttingen
1881-84, blef assistent vid Kungl. museerna i Berlin
1885, docent 1890, e. o. professor i egypto-logi vid
universitetet i Leipzig 1893, ord. professor där 1904,
företog 1899-1900 en forskningsresa till Libyska öknen
och Nubien, ledde 1903, 1904 och 1906 gräfningar vid
Cheops’ pyramid, var 1909 .-10 ledare för den Ernst
von Sieglinska expeditionen till Chefrens pyramid
och anställde 1912 gräfningar i Nubien. Bland
hans arbeten märkas Koptische grammatik (1894;
2:a uppl. 1904), Grabfunde des mittleren reichs in
den königl. museen zu Berlin (i "Mitteilungen aus
den orien-talischen sammlungen der königl. museen
zu Berlin", 1897 och 1901), Lie apokalypse des
Elias (1899), Die bliitezeit des Pharaonenreiches
(1900). Durch die libysche wuste zur Amonsoase
(1904) och Veröffentlichungen der Ernst von Sie
glin-expedition (1912). Dessutom har S. redigerat 6:e
uppl. af Baedekers "Ägypten" (1906) och tills. med
Erraan under många år utgett "Zeitschr. fur ägyptische
sprache und altertumskunde". K. V. z.
Steine (fno. Steinn), gammal norsk gård med stort
fiskeläge och hamn på Vest-Vaagöys (se L o-foten)
östra sida. Ångbåtsstation samt under Lofoten-fisket
(jan.-april) telegraf-, telefon- och poststation.
K. V. H.
Steinen [sta’jn-], Karl von den, etnolog
och forskningsresande, f. 1855, var 1878-79
assistentläkare vid Charitéhospitalet i Berlin,
studerade under en resa kring jorden 1879-81
hospitalsväsendet i kulturstaterna och gjorde
etnografiska forskningar på flera af Söderhafvets
öar, följde 1882 som läkare och naturforskare den
tyska sydpolsexpeditionen till Syd-Georgien och
gjorde därefter en färd genom Brasilien längs floden
Xingu. En andra resa genom samma trakter (mellersta
Brasilien) gjorde han 1887-88 med P. Ehrenreich
o. a., en färd, som blef af stor betydelse för
kännedomen om Brasiliens etnografi. Han blef 1891
e. o. professor i Marburg, 1900 professor i etnografi
vid Berlins universitet samt var från 1904 några år
direktor vid Museum fur völkerkunde. Skrifter: Durch
Zentral-brasilien. Expedition zur erforschung des
Schingu (1886), Zweite Schinguexpedition 1887-88. Die
bakairisprache (1892) och Unter den naturvölkern
Zentralbrasiliens (1894; 2:a uppl. 1897). Wbg.
Steiner [sta’jn-], Jakob, tysk violinfabrikant. Se
S t a i n er.
Steiner [sta;jn-], Jakob, schweizisk matematiker,
f. 1796 i Utzentorf nära Solothurn, d. 1863 som
professor vid universitetet i Berlin (sedan 1835),
inlade stor förtjänst om den nyare syntetiska
geometriens utveckling. Till hans förnämsta arbeten
höra Systematische entwickelung der abhångig-keit
geometrischer gestalten (1832) och Theorie der
kegelschnitle, gestutzt auf projectivische eigen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
