- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 26. Slöke - Stockholm /
1193-1194

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Steinway - Steinvikholm - Steinwärder - Stein zum Altenstein - Stejlebjerg - Stejn. - Stejneger, Leonard Hess - Stek - Stekelbockar - Stekelfjärilar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Theodor S. lämnade 1865 affären i Braunschweig
och inträdde i New-Yorkfirman. Han blef 1868
led. af Mus. akad. i Stockholm. Två sonsöner
till Heinrich S. stå nu i spetsen för denna, näml.
Charles S. (f. 1857, led. af Mus. akad. i
Stockholm 1904) och Frederick S. (f. 1860).
Filialer ha upprättats i London (1875) och
Hamburg (Steinweg und söhne 1880).

E. F–t.

Steinvikholm (föråldrad dansk form
Stenviksholm), slott i Norge på en holme under gården
Steinvik i Aasenfjorden, en vik af
Trondhjemsfjorden, 28 km. n. ö. om Trondhjem, började byggas
1524 eller 1525 af Trondhjems siste katolske
ärkebiskop Olav Engelbrektssön och var under
grefvefejden (se d. o.) hans fasta tillflykt. 1537 rymde han
ur Norge, och S. intogs efter 2 månaders belägring
af danska trupper samt var till slutet af 1560-talet
residens för länsherrarna i Trondhjem. S. utgjordes
af en skef murad fyrkant med 2 torn och plats
för 22 kanoner. 1 mars 1564 öfverlämnades S. till
svenskarna under Claude Collart. 8 maj s. å.
måste denne emellertid i brist på vatten åter
uppge slottet, men i dec. utrymdes det af
norrmännen och förstördes till en del vid annalkandet
af en svensk styrka under Matts Törne. 1570
slopades S., och 1575 raserades det, men ännu
kvarstå dock vackra ruiner. Om undersökningar
af dem se årsberättelser 1875, 1886 och 1893–97
af Foreningen til norske fortidsmindesmerkers
bevaring.

L. W:son M. K. V. H.

Steinwärder [sta’jn-], förstad till Hamburg (se
d. o., sp. 1198).

Stein zum Altenstein, von. Se Altenstein, K.

Stejlebjerg. Se Hammeren.

Stejn., vid djurnamn förkortning för
Stejneger (se d. o.).

Stejneger, Leonard Hess, norsk-amerikansk
zoolog, f. 30 okt. 1851 i Bergen, blef juris
kandidat 1875 och var prokurist i faderns
träskeppningsaffär i Bergen 1876–81. Han utvandrade
till Nord-Amerika 1881, fästes genast vid
Smithsonian institution och deltog i flera af denna
anordnade vetenskapliga expeditioner som zoolog samt
blef 1889 konservator vid dess reptilsamling och
1912 intendent vid U. S. Natural history museum
i Washington. Han har utgett många arbeten, mest
på ornitologiens område, såsom Norsk ornitologisk
ekskursjonsfauna
(1873), Results of ornithological
explorations in the Commander Islands and in
Kamchatka
(1885), Birds (i "Standard natural
history", s. å.), The asiatic fur-seal Islands and
fur-seal industry
(1898) och The origin of the
so-called atlantic animals and plants of Western
Norway
(1907).

K. V. H. L–e.

Stek, sjöv., stundom bänd, det slags
sammanbindningssätt, som används, då ändan af ett tåg
skall fastgöras till något föremål (rundhult, pållare
m. m.) eller till ett annat tåg, med afsikt att lätt
och hastigt kunna losstagas. Ett stek får alltså
icke (liksom knopen) samsa åt sig, hvarför
bänslar och najningar – där så behöfves –
påläggas. De vanligaste steken äro: timmerstek (a),
mulstek (b), gårdings- l. ankarstek (c),
röringsstek (d), fiskarstek (e), enkelt pålstek (f), dubbelt
pål- l. lifstek (g), enkelt skotstek (h), dubbelt
d:o (i), trumpet (k, begagnas, då man vill
förkorta, utan att kapa), kabelstek med pålstek (l),
kabelstek med halfslag och bänsel (m), vanligt
(engelskt) kabelstek (n), grönlandsstek (o),
nackslag l. holländare (se Påslagning) m. fl. Jfr
Bonde, sjöv.

illustration placeholder


R. N.*

Stekelbockar, zool. Se Långhorningar.

Stekelfjärilar l. Glasvingefjärilar,
Sesi’idæ, zool., underordning af fjärilar och tillika
namn på den till denna underordning hörande
familjen. Till denna grupp, som anses stå
närmast malfjärilarna, höra smärre fjärilar med
smala, i midten glasklara och genomskinliga
vingar (åtminstone de bakre), hvilket i förening med
den mörka, ofta gulringlade eller med andra ljusa
färgteckningar prydda bakkroppen ger dem en
påfallande likhet med vissa steklar. Antennerna äro
långa, spolformiga, hos hannarna försedda med
fransar eller kamtänder. Benen äro långa och
kraftiga. Dessa fjärilar flyga om dagen. Deras
larver lefva inuti veden eller märgen af träd och
buskar. Pupporna äro på bakkroppens leder
utrustade med taggkransar, med hvilkas tillhjälp de
vid kläckningen arbeta sig ut ur larvens borrhål
med halfva kroppen. I Sverige ha anträffats 12
arter, fördelade på släktena Trochilium,
Sciapteron, Sesia
och Bembecia. Störst (35–47 mm.)
är allmänna poppelglasvingen,
Trochilium apiforme (se taflorna till art. Fjärilar,
sp. 509), som med sin svarta och gula
färgteckning i ansenlig grad liknar en geting. Likheten
inskränker sig emellertid ej blott till form och
färgteckning, utan sträcker sig äfven till rörelserna,
ty gripen om mellankroppen brukar denna fjäril
böja och vrida sin bakkropp på samma sätt som
en geting, som försöker sticka. Likheten är därför
åtminstone hos denna art helt säkert att betrakta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:43:55 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcf/0639.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free