- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 26. Slöke - Stockholm /
1233-1234

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stenhammar, Karl Vilhelm Eugen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1233

Stenhammar

1234

tur vid Tekniska skolan 1887, extra lärare
1896 och var lektor i husbyggnadskonst där
1898-1905. Hans verksamhet har varit mycket
omfattande och förtjänstfull. Till hans tidigare
arbeten höra åtskilliga privatbyggnader i Stockholm:
Malmskill-nadsgatan 60 (1887), Karlaplan n:r 6 och
8 (1888) och n:r 3 (1889), Karlavägen 38 (s. å.),
flera villor i Djursholm och i Stockholms skärgård,
Västerlottens enskilda länk i Umeå (1894 ff.),
Skola i Visby, restaurering af slotten Helliden vid
Tidaholm och Sjöö i Uppland m. m. Med Centralpalatset
i Stockholm (1895-99) skapade han det första
moderna affärshuset i sin art i hufvudstaden -
med konstruktion af sten och järn och originell
dekoration. Bland affärshus, till hvilka S. sedan
lämnat ritningar, märkas Meeths $. komp:s vid
Drottninggatan (1909) och Myrstedt $. Sterns
vid Kungsgatan (1910). Bland de bankbyggnader,
som han uppfört i Stockholm, äro Norrlandsbanken
(vid Fredsgatan 1906) och dess filial vid Hornsgatan
(1909), Tjänstemannabanken (vid Drottninggatan s. å.),
ombyggnad af Göteborgsbanken (vid Brun-kebergstorg
1910), dessutom bankhus i Karlstad (1909), Eskilstuna
(1912), Strängnäs (1915) m. fl., åtskilliga om-
och nybyggnader onämnda. Bland fabriksbyggen äro att
nämna Bagges sedeltryckeri (1899), elektricitetsverk i
Köping (s. å.), elektrisk fabrik i Viborg (Finland,
1900), vattenverket i Hälsingborg (1906). Många
sjukhus - flera af dem hela komplex med tillhörande
förvaltnings-byggnader, läkarbostad m. m. - har
han dels nybyggt, dels till- och ombyggt. Bland de
nybyggda märkas i Stockholm Södra barnbördshuset
(1901), S:t Görans tuberkulossjukhus (1906),
barnsjukhuset Samariten (1909), i öfriga delar af
landet lasarett i Vadstena (1908), tuberkulossjukhus
i Uddeholm (1909), i Västerås (1911), i Linköping
(1912), i Umeå (1914), lasarett i Nyköping (s. å.),
i Skellefteå (1915), dessutom betydande ombyggnader
af sjukhus i Kisa, Maria sjukhus i Stockholm, andra
i Finspång, Kiruna, Mariestad, Sala, Borgholm,
Köping, Norberg, Falköping, Söderhamn, Stockholms
sjukhem m. fl. Inom de senare åren falla utvidgning
af Akademiska sjukhuset i Uppsala och nybyggnad af
Östergötlands läns sanatorium. S. har likaledes lämnat
ritningar till skolhus, församlingshus, till teater
och godtemplarloge i Köping (1901) och tingshus i
Mora (1903). Till hans mest betydande alster från de
senare åren har Grand hotel royal (1910 i Stockholm -
ett originellt uppslag ger den imponerande interiören
med vinterträdgård, matsalar och kafé). På kyrkbyggets
område har han utfört två kräfvande restaureringar: af
Storkyrkan (1909) och Tyska kyrkan (1913). Återstå att
nämna privatbyggen i Stockholm, herrgårdar (Grinda,
1907, Hammersta, 1914) och villor (konstnärens egen
villa vid Dalarö 1903, Villa Förestå på Lidingön 1910,
andra vid Saltsjöbaden, Storängen, Skogsö, Vaxholm,
Leksand m. fl. st.).

9. Karl Vilhelm Eugen S., den föregåendes broder,
tonsättare, pianist och dirigent, f. 7 febr. 1871 i
Stockholm, studerade pianospel för Eikard Andersson,
komposition för Sjögren, Dente och Hallen, orgel
för Lagergren och Heintze, tog 1890 organistexamen
vid konservatoriet och var ett par år organist vid
franska reformerta kyr-

kan. Han fortsatte 1892-93 hos Barth i Berlin
sina pianostudier. Ett förstlingsverk, kantaten
Prinsessan och svennen, framfördes 1892, men en
vida mer uppmärksammad debut gjorde han, äfven som
utförande pianist, med sin stora pianokonsert i B
moll, 1893. Från 1894 var han ord. pianist i Aulinska
kvartetten, vid hvars kammarmusiksoaréer han en längre
följd af år medverkade i hufvudstaden och landsorten
rundt. Med K. Bäck gaf han 1895 en serie pianoaftnar,
dirigerade 1897-1900 Filharmoniska sällskapets
konserter och från 1897 emellanåt hofkapellets
symfonikonserter samt var 1900-01 andre kapellmästare
vid K. teatern. Efter att ha anfört Nya filharmoniska
sällskapets konserter 1904-06 tillbragte han ett
år i Italien och har sedan hösten 1907 varit förste
dirigent vid Göteborgs orkesterförening (se d. o.),
en nögligen arbetskräfvande befattning. Han blef 1900
led. af Mus. akad. - Genom lyckliga natur-gåfvor,
grundlighet och konstnärlig finhet intar S. en mycket
framskjuten plats bland de senaste årtiondenas
svenska musiker. Hans tonsättarkynne är inåtvändt
och skyr lättköpta verkningar, men ter sig för
öfrigt ganska sammansatt; man möter hos honom ömsom
reflexion och omedelbarhet, än abstrakt grubbel,
än käcka måleriska grepp ur yttervärlden, kärfhet
omväxlande med enkel innerlighet, drömmeri efterföljdt
af eldiga uppsving. Inom nästan alla musikarter
har han åstadkommit arbeten af betydenhet. Det
1896 gifna körverket Snöfrid, komponeradt flera
år tidigare, varslade godt om hans ingifvelse och
karakteriseringsförmåga, likaså konsertuvertyren
Excelsior (1897) med sin kraftstegring. Ett
stort steg framåt var hans Kantat vid öppnandet af
Stockholmsutställningen 1897 genom melodisk osökthet,
knapp och klar form, målande konkretion och lyrisk
flykt. I den nya operabyggnaden uppfördes 1898 hans
musik-di ama Tirfing, hvars musik, mera karakteristisk
än skön, med sträng hållning tolkar det urnordiska
ämnet och utmärker sig för styrka i det psykologiska
samt (som alltid hos S.) natursann deklamation, men
tynges af ansenliga longörer, då tonsättaren varit
alltför bunden af Anna Bobergs icke synnerligen
inspirerande text. I kromatiken röjer han här
inflytande från R. Wagner. Redan vid 22 års ålder hade
S. komponerat ett annat musikdrama, Gildet på Solhaug,
som uppfördes först i Stuttgart 1899 och i Stockholm
1902; i denna direkta tonsättning af Ibsens drama,
både prosadialog och vers, slår den mera veka nordiska
folkviseromantiken ut i fager blomning, och Margits
tragiska roll är en intrycksfull karaktärsstudie. S:s
komposition af Heidenstams dikt Ett folk (1905)
för deklamatoriskt solo, blandad kör och orkester,
innehåller både djupsinniga och käckt medryckande
partier; däri framstår kören Sverige, numera vorden
en ofta sjungen högtidssång, genom sin rörande och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:43:11 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcf/0659.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free