- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 26. Slöke - Stockholm /
1287-1288

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stenåldern - Stenåsa - Steph. - Stephan, Heinrich von

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

128?

Stenåsa-Stephan

1288

Under det att i Norden grafformer och stenredskap
tjänat som grundval för kronologiska bestämningar,
har man i Tyskland sökt använda keramiken för samma
ändamål, ehuru hittills utan fullt tillfredsställande
resultat. Ingen gemensam indelnings-giund
har användts, utan man har hopblandat form,
ornamentik och teknik. Som hufvudgrupper nämnas
snoddkeramik, bandkeramik och bägarfor-made lerkärl
(med zonindelning). Därtill komma smärre grupper:
Bernburgtyp, Rössentyp, klotamfo-rer, pålbyggnadstyp,
Schussenriedtyp och Mondsee-typ. Snoddkeramiken, som
särskildt omfattar amfo-rer och bägare, är känd från
Syd-Tyskland och Schweiz in i Ryssland. Bandkeramiken
är utbredd ej blott i Tyskland (och Skandinavien),
utan äfven i Portugal, Spanien, Frankrike, Belgien,
Österrike, Rumänien, Bulgarien och västra delen
af Mindre Asien. Om den inbördes åldern för dessa
två arter är man ännu oense. I Sverige synes
snoddkeramiken vara äldre än bandkeramiken. De
s. k. zon-eller klockbägarna äro kända i olika
varianter från både Central- och Väst-Europa och
tillhöra slutet af stenåldern. De ha säkerligen
utvecklat sig ur orientaliska förebilder. Ej
heller de båda föregående keramikarterna synas vara
äldre än kopparns äldsta uppträdande. I östra och
sydöstra Europa (hufvudsakligen Ukraina, Galizien,
Siebenburgen, Rumänien) förekommer en egendomlig
målad keramik med spiralmotiv. På boplatserna för
densamma hittas många lerstatyettor, framställande
människor och djur. Samma slags skulpturer
anträffas äfven i förbindelse med inristade eller
relief-artade spiralmotiv i Bosnien (Butmir) och
nedåt Balkanhalfön. Spiralmeanderkeramiken sträcker
sig ända uppåt Belgien och anses af Hoernes vara
den tidigaste af de mellaneuropeiska keramiska
stil-arterna. Den skulle tillhöra tiden omkr. 3000
f. Kr. Därnäst följer band- eller stickbandskerami-ken
omkr. 3000-2500 och delvis senare. Samtida med
den är Rössentypen. Snoddkeramiken, Bernburgtypen
och klotamforerna skulle tillhöra tiden 2500-2100
f. Kr. och "klockbägarna" 2100 -1900.

Litt.: Förutom den i Begrafning, F o r n-lämningar,
P å l b y g g n a d er, Ryssland och Schweiz
(förhistoria) samt delvis äfven i Bronsåldern och
Järnåldern lämnade litteraturen kan här anföras
rörande stenåldern i allmänhet Déchelette, "Manuel
d’archéologie préhisto-rique" I (1908), rörande
särskilda länder 0. Mon-telius, "Sveriges forntid"
(1874), "Kulturgeschichte Schwedens" (1906; med
litteraturanvisningar), "Orienten och Europa"
(i "Antikv. tidskr.", d. 13, 1905), "Minnen från
vår forntid. I. Stenåldern och bronsåldern" (1917),
atlas med text och utförliga litteraturanvisningar,
K. Stjerna, "Före hällkisttiden" (i "Antikv. tidskr.",
d. 19, 1911), 0. Almgren, "Några svensk-finska
stenåldersproblem" (i "Antikv. tidskr.", d. 20, 1914),
och "De pågående undersökningarna om Sveriges första
bebyggelse" ("Fornvännen", 1914), H. Schetelig,
"Vorgeschichte Norwegens" (i "Mannus", III),
A. Brögger, "Den arktiske stenålder i Norge" (i
"Videnskapsselsk:s Skrifter", II, 1909), S. Muller,
"Ordning af Danmarks oldsager. Stenalderen" (1888),
Madsen, Muller m. fi., "Affallsdynger fra stenalderen
i Danmark" (1900), G. Sarauw, "En

stenaldersboplads i Maglemose ved Mullerup"
(i "Aarböger f. nord. oldk.,", 1903), J. Ailio,
"Die steinzeitlichen wohnplatzfunde in Finland"
(1909), Kupka, "Das Campignien im nord-europäischen
gla-cialgebiet" (i "Zeitschrift fur ethnologie",
1907), N. Åberg, "Studier öfver den yngre stenåldern
i Norden och Västeuropa" (1912) och "Die stein-zeit
in den Niederlanden" (1916), J. Evans, "The ancient
stone implements of Great Britain" (2:a uppl. 1897),
R. Munro, "The lake-dwellings of Europé" (1890),
G. Kossinna, "Der ursprung der urfinnen und der
urindogermanen und ihre aus-breitung nach Osten"
(i "Mannus", 1909), S. Peet, "The stone and bronze
ages in Italy and Sicily" (1909), E. Cartailhac, "Les
åges pré-historiques de 1’Espagne" (1886), Radimsky,
Fiala och Hoernes, "Die neolithische station von
Butmir bei Sarajewo in Bosnien" (1895-98). T. J. A.

Stenåsa, socken i Kalmar län, Möckleby härad. 4,376
har. 560 inv. (1916). Annex till Hulter-stad, Växjö
stift, Ölands södra kontrakt.

Stepe;nnaja kniga ("trappstegsboken"), ry., en märklig
samling krönikor och kronografer från 1500-talet i
Ryssland, det första försöket till en systematisk
framställning af ryska historien. Den fick sitt
namn efter de genealogiska tabeller öfver ryska
storfurstar, som bestämma indelningen af de olika
krönikorna och lefnadsteckningarna af helgon. Den
författades sannolikt af metropoliterna Kiprian och
Makarij och utgafs i tryck af Miller 1755. A-d J.

Steph., vid djurnamn förkortning för engelske
entomologen James Francis Stephen s, f. 1792, d. 1852.

Stephan, Heinrich von, världspostföreningens
stiftare (jfr Postförening), f. 7 jan. 1831 i Stolp
i Pommern, d. 8 april 1897 i Berlin, son till en
handtver-kare, ingick i preussiska postverket
1848 samt blef öfverpostråd 1863, föredragande
råd i verkets centralförvaltning 1865, Nord-tyska
förbundets generalpostdirektör 1870 och Tyska
rikets 1871. Redan 1867 hade, på hans inrådan,
det Thurn-und-Taxis-ska postväsendet öfver-låtits
på Preussen, och med outtröttlig ifver verkade
S. därefter för rikspostens organisation genom att
till ett helt sammansluta territorial-posterna, införa
enhetligt porto (1870), åvägabringa kraftig utveckling
af postförbindelserna och korrespondensmedlen (jfr
Brefkort), mångdubbla kontorens antal m. m. Liknande
reformer genomförde han äfven inom telegrafväsendet,
hvars ledning han öfvertog 1875, hvarefter post och
telegraf i Tyskland förenades till ett gemensamt
verk med S. som generalpostmästare (1876). Hans mest
betydande verk var dock skapandet af världspostf
öreningen, hvilken idé till sina hufvud-drag
förverkligades på postkongressen i Bern 1874. 1880
utnämndes S. till statssekreterare för det nybildade
rikspostdepartementet, upphöjdes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:09 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcf/0688.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free