Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stereoskop - Stereotyp - Stereotypera - Stereotypi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1299
Stereotyp-Stereotypi
1300
ögonen (Öv och Öh) de båda bilderna (F och H) så,
som .om de täckte hvarandra (T}. Som prismor användas
de båda hälfterna af en Huskuren större konvex lins,
som insättas så, att deras tunna
~- -"
Fig. 4. Brewsters stereoskop schematiskt
framställd!.
kanter vända mot hvarandra. Därigenom erhålles
samtidigt med förflyttningen af bilderna äfven en
förstoring af dem. - Telestereoskop (af grek. téle, på
långt af stånd) kallas ett af Helm-holtz konstrueradt
stereoskop, medelst hvilket bilder af landskap, tagna
från två punkter på något öfver l m. afstånd från
hvarandra, sammansättas till en bild. Landskapet
af speglar sig i två stora speglar, och bilderna
reflekteras till två mindre speglar, ställda så som i
Wheatstones stereoskop. - Zeisskikaren (jfr Kikare)
och vissa andra instrument äro så byggda, att de
verka, som om det naturliga afståndet mellan ögonen
blef ve ökadt. Härigenom erhållas mera fristående
bilder, bättre relief. Jfr Rummet 2, sp. 1155.
B.R. (T. E. A.)
Stereotyp (af grek. stereo’s, hård, fast, och tyfpos,
aftryck), af stilmetall gjuten platta med fasta
tryckstilar, åstadkommen genom stereotype-ring af
en uppsatt stilform (se Stereotypi); oföränderlig,
alltid likadan, enformig.
Stereotypera, framställa stereotypplattor; trycka
med sådana plattor. Se Stereotypi.
Stereotypi (af grek. stereo’s, hård, fast, och ty’pos,
aftryck), boktr., ett mekaniskt förfaringssätt, som
går ut på att medelst i ett enda stycke gjutna plattor
(stereotyper, stereotypplattor), noggrant kopiera
förut uppsatta stilformar (äfvensom klichéer), på
hvilka eljest tryckning sker, och sålunda ersätta
dessa formar med stereotyp-plattorna, från hvilka
senare man kan i tryckpressen ta tusentals aftryck
liksom af originalen. Stereotyperingen medför flera
fördelar. Därigenom uteslutes den vid tryckning af
stora upplagor uppkomna nötningen af stilmaterialet,
och den ofta kostsamma förnyade uppsättningen af en
och samma
form onödiggöres genom gjutningen af flera
plattor. Därjämte kunna de jämförelsevis lätta
och föga skrymmande stereotypplattorna bekvämt
förvaras för tryckning af flera oförändrade
upplagor, t. ex. af lexika o. d. arbeten. Vid
tryckning med rotations-pressar användas mestadels
stereotyper, formade på olika sätt alltefter maskinens
konstruktion. På senaste årtiondet har det arbetats
intensivt på att för kostnadsbesparings skull kunna
medelst stereotypi framställa dupletter af autotypier,
och de tekniska svårigheterna därvid äro i stort
sedt lösta.
Hvem som uppfunnit stereotypien, är omtvistadt; dock
torde sannolikast vara, att guldsmeden William G e
d i Edinburgh var den förste, som medelst gjutning
framställde stilplattor (1729), men han motarbetades
af yrkesmännen och dog i armod (1749). Hans uppfinning
kom först omkr. 1800, genom lord Charles Stanhope
(se d. o. 3), till praktiskt utförande. Numera
ges det tre olika slags stereotypi, nämligen två
metoder, vid hvilka gips begagnas för tillverkning af
matrisen, och en, vid hvilken matrisen sammansättes
af papperssorter. Yid Stanhopes metod inneslutes
stilformen af en fast tillslutande järnram, hvilken
står så högt öfver stilen som gipsplattans blifvande
tjocklek. Sedan stilen noggrant öfverpenslats med
olja, för att icke gipsen må fastna, ofvergjutes
gipsen, som på förhand tillrörts och som sedan
får hårdna, hvarvid det strykes med en järnlinjal
däröfver, så att matrisens undersida blir jämn. Den
gipsmatris, som man sålunda erhållit, aflyftes
därefter från stilen och får noggrant torka i en
ugn. Matrisen innehåller nu bokstäfverna fördjupade
och utslut-ningarna upphöjda. För gjutningen begagnar
man flata, fyrkantiga järnpannor, i hvilkas botten
lägges en lös järnplatta ("simmaren") och på denna
den torkade matrisen med rätsidan nedåt. Pannan
till-slutes af ett lock, i alla fyra hörnen försedt
med hål för stilmetallens inträngande. Denna panna
hänges sedan i kranbalk öfver en kittel, innehållande
den flytande metallen, och nedtryckes med tillhjälp
af en järnstång däri. Genom de fyra hålen inströmmar
den heta, flytande stilmassan i pannan, hvarvid mellan
gipsmatrisen och järnsimmaren, som lyfter sig uppåt,
en stereotypplatta bildas. Genom att slå sönder
den kallnade matrisen uttages denna platta. Innan
aftryck af den kunna tagas, måste den rengöras, af
j ämnas på baksidan, befrias från onödiga kanter,
granskas och möjligen upphjälpas med grafstickel.
Den andra stereotyperingsmetoden medelst gips (den
s. k. Daulés metod), uppfunnen af Daulé i Paris 1830,
skiljer sig från den första hufvudsakligen med hänsyn
till gjutningen, hvilken vid Daulés metod utföres
i en särskild apparat, som består af två fyrkantiga
plattor, af hvilka den undre är på tre sidor försedd
med en uppstående kant, som stöder matrisen, under
det att den fjärde sidan är öppen för den flytande
metallens ihällande medelst en stor gjutslef. Den öfre
plattan tjänstgör som ett tillslutande lock. Dessa
båda plattor äro under gjutningen inställda i lutande
ställning.
Yid stereotypering medelst pappersmatriser, hvilket
förfaringssätt uppfanns 1829 af en iransk sättare
G e n o u d i Lyon och numera är det allmännaste,
förfärdigas matrisen af lämpligt papper, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
