- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 26. Slöke - Stockholm /
1319-1320

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stewart, Robert - Stewart, Charles William - Stewart, Charles Stewart Vane-Tempest- - Stewart, sir Donald Martin - Stewart, Balfour

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1319

Stewart

1320

han på sommaren 1822 i ett uppenbarligen abnormt
själstillstånd, och i ett obevakadt ögonblick
af-hände han sig lifvet med en pennknif. Han be-grofs
i Westminster abbey. Hans ofvannämnde broder,
Charles (se S. 2), utgaf 1848-53 i 12 bd Memoirs
and correspondence of viscount Cast-lereagh, i
fortsättningen med titel Correspondence, despatches
and other papers of viscount Castlereagh, men
denna samling är ofullständig, enär en del af
S:s efterlämnade papper gick förlorad vid ett
skeppsbrott. Den första utförliga biografien öfver
S. är sir A. Alisons "Lives of lord Castlereagh
and sir Charles S., second and third marquesses
of Londonderry" (3 bd, 1861); den föranledde en
intressant essay i "Quarterly re-view" 1862 af
sedermera lord Salisbury (omtr. i "Biographical essays
by the late marquess of Salisbury" 1905). Jfr äfven
lady Londonderrys "Robert S., viscount Castlereagh"
(1904).

2. Charles William S., 3:e markis af
Londonderry, den föregåendes halfbroder, militär
och diplomat, f. 18 maj 1778, d. 6 mars 1854, inträdde
1794 i brittiska armén, stred 1794 -95 i Nederländerna
och därefter i österrikiska armén 1795-96, avancerade
snabbt till öfverstelöjtnant (1797), var 1798-1800
led. af irländska och 1800-14 af brittiska parlamentet
samt 1803 -07 understatssekreterare för Irland.
Han deltog 1808-12 med utmärkelse i Pyreneiska
kriget först som chef för en husarbrigad
och därefter som Wellingtons generaladjutant.
1810 blef han generalmajor och erhöll 1813
knightvärdighet (sir Charles S.), sändes april
s. å. som brittisk minister till konungens af
Preussen högkvarter och skötte under de följande
stora händelserna framgångsrikt sitt maktpåliggande
diplomatiska värf, hvartill bl. a. hörde att
uppmärksamt följa den af stormakternas monarker
misstrodde svenske kronprinsens mått och steg.
Vid sin hemkomst 1814 blef han mycket firad
och upphöjdes till peer som lord Stewart.
Juli 1814-jan. 1823 var han Englands sändebud i
Wien och var därunder fullmäktig på Wienkongressen
(1814-15) samt kongresserna i Troppau (1820),
Laibach (1821) och Verona (1822). Sedan han
1819, i sitt andra gifte, äktat den rike sir Harry
Vane-Tempests enda dotter, upptog han familjenamnet V
a n e. 1822 blef han efter sin halfbroder Robert ise
S. 1) markis af Londonderry inom Irlands
peerage och fick 1823 inom Storbritanniens titeln earl
Vane och viscount Seaham. 1835 utsågs han af Peel
till engelsk minister i Petersburg, men afsade sig
förtroendet efter häftiga angrepp från det liberala
partiet, hvilket han retat genom sina uttalanden
mot parlamentsreformen och mot polska frihetskriget.
1837 blef han general. 1836-37 och 1840 företog
han jämte sin maka vidsträckta resor i Europa, om
hvilka han utgaf resebeskrif-ningar, Recollections
of a tour in the north of Europé (1838)
och Steam voyage to Constantinople (1842). S.
författade äfven en History of the war in
Spain (1828; flera uppl.) och Narrative of the
late war in Germany and France (1833) samt
utgaf sin berömde halfbroder korrespondens (se S. 1).

3. Charles Stewart V ane-Tempest-S., 6:e markis
af Londonderry, den före-

gåendes sonson, politiker, f. 16 juli 1852 i London,
d. 8 febr. 1915 i Stockton ön Tees, var 1878 -84
(konservativ) led. af underhuset och ärfde 1884
faderns markisvärdighet; dittills hade han burit
titeln viscount Castlereagh. Han var 1886 -89
vicekonung på Irland och blef som sådan genom
sin sträft unionistiska åskådning föremål för
nationalisternas hat. 1900-02 var han postminister
i Salisburys 3:e ministär, 1902-05 under Balfour
president i undervisningsrådet och därjämte 1903-05
lordpresident. Som minister utmärkte han sig för
plikttrogen arbetsflit; han var en af Englands
förmögnaste män och egde bl. a. stora kolgruffält
i Durham. - Hans son, Charles Stewart Henry
Vane-Tempest-S., 7:e markis af L o n d o n d e r r
y, f. 13 maj 1878, var 1906-15 underhusledamot (till
faderns död 1915 bärande titeln viscount Castlereagh)
och tillhörde som sådan den stridbaraste högerflygeln
inom det konservativa partiet. ’

1__2. G. V. G. (V.S-g.) 3. V.S-g.

Stewart [stjö’et], sir Donald Martin, brittisk
fältmarskalk, f. l mars 1824 nära Förres i
Skottland, d. 26 mars 1900 i Alger, inträdde 1840 i
Ostindiska kompaniets tjänst som furir och var vid
seapoysupprorets utbrott 1857 kapten. Han företog
juni s. å. en berömd vågsam ridt som kurir från
Agra till Delhi och deltog därpå som stabsofficer
i återeröfringen af Delhi och Lucknow. 1861 blef
S. major, anförde 1867-68 med brigadgenerals rang
den bengaliska divisionen i Napiers expedition mot
Abessinien och blef 1868 generalmajor. 1869-72 var
S. befälhafvare på Andamanerna och reorganiserade
förtjänstfullt straffkolonien där. I kriget mot
Afganistan 1879-80 förde han Quetta-armén till
Kandahar och framträngde därifrån (mars-maj 1880)
till Kabul, där han efter Roberts öfvertog befälet
öfver de brittiska trupperna i norra Afganistan
Efter general Burrows’ nederlag vid Maiwand (24 juli
s. å.) sände S. -general Roberts med en division
till Kandahar och hemförde själf återstoden af armén
till Indien genom Khaibar-passet. S. belönades
för sina stora förtjänster under fälttåget med
baronetvärdighet (s. å.), blef 1881 general och 1894
fältmarskalk. Han var 1881-85 högste befälhafvare i
Indien, från 1885 till sin död medlem af indiska rådet
i London och från 1895 guvernör för invalidhuset i
Chelsea. Jfr G. R. Elsmie, "Sir Donald S." (1903).
V.S-g.

Stewart [stjö^t], Balfour, skotsk fysiker,
f. l nov. 1828 i Edinburgh, d. 19 dec. 1887 nära
Drogheda, blef assistent hos den berömde geofysikern
J. D. Forbes 1856, som utöfvade stort inflytande på
riktningen af S:s utveckling. S. blef 1859 direktör
för observatoriet i Kew och 1870 professor i fysik
vid Owen’s college i Manchester. 1868 erhöll
han Rumfordmedaljen för viktiga undersökningar
ang. Prévosts lag om ömsesidig strålning, hvarvid
han påvisade, att värme-strålningen utgår ej blott
från kropparnas yta, utan förefinnes äfven i kroppens
inre delar, samt bevisade likheten mellan en kropps
absorptions-och dess strålningsförmåga. Som ledare af
Kew-observatoriet utförde han viktiga undersökningar
i meteorologi och jordmagnetism. Han utgaf en mängd
afhandlingar i spektralanalys, värmelära m. m. Bland
hans skrifter märkas An elemen-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:43:55 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcf/0704.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free