- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 26. Slöke - Stockholm /
1337-1338

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sticksåg - Sticksöm - Sticktorf - Stickylle - Sticta - Stictococcus Sjöstedti - Stiebel, Emil - Stieda, Wilhelm - Stieglitz, Heinrich - Stiehle, Gustav von - Stieler, Adolf - Stieler, Karl August - Stieng - Stier, Ewald Rudolf

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Sticksåg. Se Sågning.

Sticksöm. Se Sömnad.

Sticktorf. Se Bränntorf, sp. 423.

Stickylle. Se Konstull.

Sticta, bot., ett släkte bland de gymnokarpa lafvarna
med stor, bladlik, flikig, på undersidan finluden och
vanligen hvitfläckig bål. Mest bekant bland arterna
är S. pulmonaria, lunglaf l. lungmossa, som är en
af de största bland alla svenska lafvar. Dess namn
härleder sig otvifvelaktigt däraf, att utseendet i
någon mån kan erinra om en lunga, och lafven har äfven
varit använd i kroniska lungsjukdomar i likhet med
islandslafven. Den växer å gamla stammar af löfträd,
i synnerhet ek, och helst å stammens nedersta del
närmast marken, i stora oregelbundna eller rundade
plättar, som kunna få en tvärlinje af ända till
30 cm. Lafbålen är mycket sönderflikad. Dess öfre
sida, i fuktigt tillstånd matt grönaktig, i torrt
gråbrun, har den ena större gropen intill den andra,
med smärre särskilda inbuktningar i hvarje grop. Å
flikarnas kanter, nära inskärningarnas botten,
träffas de rundade, rödbruna apothecierna. Undre
sidan har tättstående upphöjningar, motsvarande de
ofvannämnda groparna å öfre sidan. Dessa upphöjningar
äro gråhvita och omges i fårorna af en brunaktig ludd.

O. T. S. (G. L–m.)

Stictococcus Sjöstedti Cockerell, zool., ett till
fam. Coccidæ, sköldlöss, hörande släkte, är den
första från Kamerun kända cocciden, där den 1891
upptäcktes af prof. Y. Sjöstedt. Oval, platt, omkr. 4
mm. lång, glatt och skinande, röd- eller olivbrun;
ryggen med två längsrader stora, runda gropar,
kroppens sidor med långa borst och plattade två-
l. flergreniga taggar.

Y. S–dt.

Stiebel [stib-], Emil, operasångare, f. 29 jan. 1876
i Stockholm, har studerat sång för G. Bratt och
J. Forsell. S. debuterade 1902–03 på K. teatern som
Leporello i "Don Juan", Figaro i "Figaros bröllop" och
Papageno i "Trollflöjten". Han fick 1903 engagemang
vid denna operascen, där han sedan dess med växande
framgång företrädt det svårbesatta buffofacket, tack
vare sin lättlynta humor, sceniska uppfinningsförmåga,
klangstarka basbaryton och klara diktion. Bland
S:s öfriga större roller må nämnas
Bartholo i "Barberaren i Sevilla",
Toreadoren i "Carmen",
Tonio i "Pajazzo",
Alberich i "Nibelungenringen",
Joussaume i "Advokaten Pathelin".
Hans gåfvor för dramatisk komik yttra sig äfven
i biroller, utformade med slående skärpa.

E. F–t.

Stieda [stida], Wilhelm, tysk nationalekonom, f. 1852
i Riga, blef 1878 professor i nationalekonomi i
Dorpat, var en tid fäst vid Tyska rikets statistiska
centralbyrå samt blef professor 1884 i Rostock
och 1898 i Leipzig. Hans författarskap har egnats
särskildt åt socialstatistik, ekonomisk historia och
socialpolitik. Han har redigerat den af Verein für
sozialpolitik åvägabragta enquêten "Untersuchungen
über die lage des hausiergewerbes in Deutschland’"
(5 bd, 1898–99) och skrivit artiklar bl. a. i
"Handwörterbuch der staatswissenschaften".

Stieglitz [stig-], Heinrich, tysk skald, f. 1801 i
Arolsen, d. 1849 i Venezia, vardt 1828 gymnasielärare
i Berlin, men lämnade denna befattning och begaf sig
1833 på resor i Ryssland.

I förhoppning, att en djup sorg skulle verka
stärkande på hans personlighet, dödade sig hans
maka, Charlotte Sophie S., född Willhöft 1834. Hans
rika, men föga djupa begåfning, som sedan länge
hämmats i sin utveckling af nervsjukdom, frigjordes
likväl ingalunda häraf. Till hans bästa arbeten höra
Gedichte zum besten der griechen (1823),
Bilder des Orients (4 bd, 1831–33),
Stimmen der zeit in liedern (1833),
Bergesgrüsse (1839) och en
Selbstbiographie (1865).
S:s Briefe an seine braut utgåfvos 1859 i 2
bd. Se om S. och hans hustru arbeten af Mundt (1835)
och Seillière (1904) samt Houben i "Zeitschrift für
bücherfreunde" (1907).

Stiehle [stile], Gustav von, preussisk militär,
f. 14 aug. 1823 i Erfurt, d. 15 nov. 1899 i Berlin,
bevistade som generalstabsofficer 1864 års danska
fälttåg, kallades s. å. till konungens flygeladjutant
och ledde som generalstabsofficer i stora högkvarteret
de militära förhandlingar, som föregingo freden
i Prag. Vid fransk-tyska krigets utbrott 1870
utnämnd till generalmajor och chef för andra arméns
generalstab, afslöt S. kapitulationen i Metz samt
utmärkte sig vid Orléans och Le Mans. Han befordrades
1871 till direktor för allmänna krigsdepartementet,
1873 till inspektör för jägare och skyttar, 1875 till
generallöjtnant och chef för 7:e infanteridivisionen
samt 1881 till chef för 5:e armékåren. 1884 utnämndes
han till general af infanteriet. 1886–88 var han chef
för ingenjör- och pionjärkåren samt generalinspektör
öfver fästningarna. Sistnämnda år tog han afsked.

(H. J–dt.)

Stieler [stil-], Adolf, tysk kartograf,
f. 1775 i Gotha, d. där 1836, anställd vid
ett regeringsdepartement i Gotha, sedan 1829
som regeringsråd, gjorde sig högt förtjänt om
geografien genom sina kartografiska arbeten, af
hvilka det förnämsta är den bekanta handatlasen,
som han 1817–23 utgaf i samarbete med Reichard och
som fått stor spridning i alla länder (9:e uppl. i
10:e beriktigade aftrycket 1915, 100 kartor med 162
bikartor i koppartryck) samt torde kunna anses som
den tillförlitligaste och vackraste framställning af
jordytan något land eger. Äfven hans skolatlas och
hans karta öfver Tyskland ha fått stor spridning.

Stieler [stil-], Karl August, sånglärare, f. 1780
i Beyerfeld, Erzgebirge, d. 1822 i Stockholm,
blef student i Leipzig 1802 och anställdes
s. å. vid K. operan i Stockholm på grund af sin
djupa bas, men kunde där föga användas (annat än
som Sarastro i "Trollflöjten") till följd af sin
brist på skådespelartalang och blef i stället
sångmästare där 1812. Han var dessutom kantor
i Jakobs församling sedan 1809 och sånglärare
vid Mus. akad. sedan 1814. S. utgaf Lärobok i de
första grunderna för musik och sång
(1820) samt
komponerade musik till skådespelet Korsfararne
och trion Svearna fordomdags drucko ur horn.

A. L.*

Stieng, folkstam. Se Moï, sp. 812.

Stier [stir], Ewald Rudolf, tysk skald och hymnolog,
f. 17 mars 1800 i Fraustadt, Posen, d. 16 dec. 1862
som superintendent i Eisleben, vann stor popularitet
genom sina af innerligt gemyt och biblisk ton präglade
sångsamlingar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:43:11 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcf/0713.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free