- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 26. Slöke - Stockholm /
1347-1348

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stiernhöök, Johan - Stiernhöök, Anders - Stiernhöök, Johan Karl - Stiernkors, Magnus III Nicolai - Stiernkors, Ivar Månsson - Stiernman, Anders Anton von

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1347

Stiernkors-Stiernman

fessor i lagfarenhet och förflyttades 1642 som
led. af lagkommissionen till Stockholm. 1646
erhöll han örbyhus domsaga och förordnades 1647 till
revisionssekreterare i justitiemål, eller föredragande
inför regeringen. 1649 adlades han med namnet S. Hof
råd sedan 1666, fortfor han ätt, ehuru blind, med sin
sons biträde, sköta sina åligganden. Ehuru upptagen
af sin viktiga ämbetsverksamhet, egnade S. sig
äfven med kraft åt rättsväsendets förbättring. 1653
års straffordning är af honom utarbetad, och i det
kollegium, som skulle bereda en ny kyrkolag, var han
en lika verksam som till sin religiösa ståndpunkt
själfständig ledamot. Han öfversåg därjämte flera
lagförslag och lämnade i sin kraftfulla, efter de
gamla lagarna bildade stil ett mönster för kommande
lagarbeten. Sitt egentliga rykte och sitt namn som
"svenska lagfarenheten? fader" vann han dock genom
det storartade verket De jure sveonum et gothorum
vetusto (1672), i hvilket han med djup kunskap och
stort skarpsinne ger en skildring af rättstillståndet
i Sverige från äldsta tider, och bortrensar en mängd
af de fabler, hvarmed man dittills utsmyckat Sveriges
fornålder. Hans öfriga skrifter utgöras af orationer,
disputationer m. m. 1837 lät Svenska akad. prägla en
minnespenning öfver honom. Ett monument (ett nära 4
m. högt granitblock med S:s medaljongporträtt i brons)
restes på 300-årsdagen af hans födelse 1896 på den
s. k. Stiernhöökskullen (Hökberget) i Rättvik.

2. AndersS.,den föregåendes son, rättslärd,
f. l dec. 1634, d. 20 juni 1686, förordnades
1663 till assessor i Dorpat och 1668 därjämte
till härads-höfding i Jama och Ivangorods län
i Ingermanland. Från 1670 tjänstgjorde han som
direktör i trolldomskommissionerna i Hälsingland,
Uppsala och örbyhus län, men sökte och erhöll
afsked 1676. S. ansågs som en af sin tids utmärktare
rättslärde.

3. Johan Karl S. (skref sig S t i e r n h ö
k), den föregåendes brorson, diplomat, f. på
1670-talet, d. i maj 1719 i Wien, blef 1704
kommissionssekreterare och 1716 resident i Wien
samt ansågs slutligen där "omistlig" och var 1719
designerad till envoyé. Han gjorde sig emellertid
saker till vissa oregelbundenheter. 1713-18 var
han Frankrikes besoldade korrespondent (under
namnet Pastor), ett skandalöst förhållande,
som först långt efter hans död uppdagades.
Efter upptäckten i febr. 1717 af de
svensk-jakobitiska underhandlingarna rörande en
svensk landstigning i England och svenske
ministern i London Gyllenborgs arrestering
inlät S. sig i förbindelse med jakobiterna. Därom
underrättade han dock vederbörande, som förbjödo
brefväxling och alla slags projekt. Han underhöll
emellertid 1718-19 en för regeringen
delvis hemlighållen korrespondens med
pretendentens premiärminister hertigen af Mar
samt gick honom i ett och annat till hända.

l__2. (V. Sgn.) 3. J. Th. W,

Stiernkors, svensk-finsk adlig släkt, introducerad
1625, utdöd. 1. Magnus III Nicolai S., biskop,
f. (året okändt) på Särkilax i Töfsala socken, d. 12
mars 1500 i Åbo, bedref studier vid universitetet i
Paris, där han var baccalaureus 1455-56 och sannolikt
1457 blef magister. 1464 namnes han som kanik vid
Åbo domkyrka och inne-hafvare af det af hans frände
på mödernet biskop

Magnus II T a väst stiftade Helga lekamens
pre-bendet. 1465 begaf han sig på en andra utrikes
resa och dröjde länge i Rom, där han i ett stort
antal böneskrifter till den heliga kurian sökte
utverka sig befordran och hvarjehanda förmåner. Han
hade framgång, men hans handlingssätt framstår i
mindre vacker dager. Bl. a. beskyllde han domprosten
i Åbo Henrik Frese för att med orätt ha tillnarrat
sig sitt ämbete, hvilket S. ville vinna för egen
räkning. Frese dog 1465, hvarefter S. utan hinder
fick hans plats. Sannolikt var det under denna resa,
som han af kejsar Fredrik III utverkade för sig och
sina efterträdare i domprostsämbetet värdigheten
af "comes sacri Lateranensis palatii". Jämte Knut
Posse af slöt han i Re val 1488 fred med livländska
orden. 17 mars 1489 valdes han till biskop i Åbo och
var som sådan nitiskt verksam. Hans statuter af 1492
bestämma bl. a., att vissa böner och andaktsstycken
från predikstolen skulle uppläsas på modersmålet. Han
uttalade sig energiskt mot Sten Sture d. ä:s
bemödande att få rätt att besätta några biskopsstolar,
bl. a. den i Åbo. Den finska biskopskrönikan berättar,
att S. verksamt bistod sin vän Knut Posse under
kriget med Ryssland och prisar honom för mildhet och
sträng vandel. - 2. Ivar Månsson S., den föregåendes
brorsons son, krigare, f. på 1530-talet, förde vid
början af Erik XIV:s regering befäl öfver en del af
rytteriet och sändes 1563 af konungen till Finland
för att kufva hertig Johan. hvilken han 12 aug. 1563
tosr till fånga efter en kort belägring af Åbo
slott. 1564 deltog S. i expeditionen till Blekinge
och förordnades 14 juli 1565 till öfverste för
allt krigsfolket i Västergötland. Då han emellertid
icke kunde hindra danskarnas härjningar, blef han
i aug. s. å. beröfvad öfver-befälet och erhöll ett
befäl öfver fotfolket ensamt. Vid Varbergs eröfring
aug.-sept. 1565 var härs närvarande. Han blef riksråd
1565 samt var hä-radshöfdin» i Halikko härad 1566-67
och i öfra häradet (Tavastland) 1567-73. Efter
att 1567 ha afrest som ståthållare till Finland
återkom han till Sverige 1568 för att anföra de
kungliga trupperna i striden mot hertigarna. Slagen
i skärmyts-Ungarna vid Svärta och Holö (aug. s. å.),
rådde han konung Erik att underhandla, men sändes af
denne åter till Finland för att samla trupper. Genom
att sätta sig i besittning af Åbo slott och
hålla det hertigarna till hända visste han då att
för-värfva sig dessas gunst. Han förordnades 1570
till fältöfverste i Finland. Genom våldsgärningar af
flera slag gjorde han sig allmänt hatad af "finska
allmogen. S. blef ihjälstucken af Arvid Gustafsson
(Stenbock) under ett dryckesgille på Åbo slott 27
sept. 1573. Jfr Arvid Gustafssons berättelse om
dråpet, tryckt i "Hist. tidskr." (bd 11. 1891).
1. M. G. S. 2. (M. G. SJ

Stiernman, Anders Anton von, historisk forskare och
samlare, f. 27 sept. 1695 i Stockholm, d. där 2 mars
1765, hette eg. From, men antog namnet S. efter sin
styffader. Sedan han 1715 blifvit student i Uppsala,
tvekade han en tid i valet mellan den prästerliga och
den militära banan, men kom slutligen att egna sig åt
historiska studier, som han fick intresse för under
sin anställning som informator hos hof marskalken,
sedermera presidenten Gustaf Rålamb, hvars rikhaltisrä

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:09 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcf/0718.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free