Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stiftsskolor - Stiftsstad - Stiftssynod - Stiftstidning - Stifttand - Stig - Stig, Olof - Stig Andersen, Marsk Stig - Stig Andersen, Stig Andersen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1371
Stiftsstad-Stig Andersen
1372
voro ett slags filialer till katedralskolorna. Det
är dessa filialer, som rätteligen kallas
stiftsskolor. Såväl i tysk som i skandinavisk
litteratur används dock denna benämning äfven
i andra bemärkelser: dels om stiftsskolor och
katedralskolor gemensamt, dels om klosterskolorna,
dels om alla tre skolarterna tillsammans, i senaste
fallet således om hvarje läroanstalt, som tillhört
någon andlig stiftelse, vare sig kloster eller kyrka.
Frv 15rg. (P. E. L-m.)
Stiftsstad, stad, i hvilken chefen för ett stift
(biskop, ärkebiskop) residerar.
Stiftssynod. Se S t i f t s m ö t e och Synod.
Stiftstidning (jfr Tidning), en periodisk publikation
för meddelande af nyheter rörande de ecklesiastika
angelägenheterna inom ett stift. Stifts-tidningarna
äro närmast afsedda för det i församlingarna
tjänstgörande prästerskapet och utgöra ett slags
populärt komplement till de af de särskilda
domkapitlen utfärdade officiella cirkulären. Båda
dessa publikationer ha vördnadsvärda anor, men
ha genom den borgerliga tidningspressens snabba
utveckling i senare tid småningom afstått från
att vara själfständiga publikationer och funnit
en plats i lokaltidningarna. Från alla stift utom
det nyinrättade Luleå stift finnas stiftstidningar
utgifna. De äro följande: för Uppsala ärkestift
för åren 1780-85 och 1788-1891, då de nedlades
under hänvisning till Uppsalatidningen "Fyris"; för
Linköpings stift 1756-1893, då de upphörde; för Skara
stift 1793-1806, 1812-14, 1816-24, 1831-99 samt 1902,
hvarefter de nedlades; för Strängnäs stift 1798-1897,
då de efter hundraårig tillvaro upphörde; för Växjö
stift 1776-1916 (fortsättas); för Västerås stift
1769 -74: n:r l, 1780-1888; för Lunds stift 1773,
1812-97; för Kalmar stift 1790-1878; för Göteborgs
stift sedan 1789 (1789-1861 med l n:r i månaden,
1862-1906 med 2 n:r i månaden, sedan 1907 med l n:r i
veckan, hvarjämte tidningen fr. o. m. 1907 utvidgats
till ett organ äfven för lekmän; den eges af Göteborgs
stifttidnings förlagsa.-b. och utgår i en uppl. af
6,200 ex. Dess redaktörer ha varit E. Kullman 1789
-1806, C. G. Santesson 1807 -12, J. Hultman 1813-22,
A. J. Broman 1823-30 april 1829, L. M. Bromander l
maj 1829-31 mars 1837, F. B. Grundell l april 1837-31
mars 1852, 0. E. Kabe l april 1852-30 april 1859,
H. A. Lindhult l maj 1859-1883, A. B. Magni 1884
-1905, E. Eländer 1906, I. A. Wallenius 1907 -28
febr. 1913, G. A. Malmgren sedan l mars 1913, med
I. Ehedin som biträdande redaktör); för Karlstads
stift 1785-96, 1798, 1800, 18°6 -08 och 1832-73;
för Härnösands stift 1815 -35, 1868-69, 1872-73 och
1890, samt för Visby stift 1811-17 (med numret för
maj), 1826 -66 och 1871-76. Det visar sig häraf, att
af de tolf stiften endast Växjö och Göteborgs ännu
fortsätta med utgifning af sina stiftstidningar. Hit
böra dessutom räknas några likartade periodiska
publikationer af vidsträcktare omfattning än blott
enstaka stift, sådana nämligen, som tillgodose
prästerskapets intressen i hela landet. Den första
af dessa universellare ecklesiastika tidningar var
den i Stockholm af L. Hammarsköld och A. A. Afzelius
utgifna Svensk församlingstidning för 1820, hvilken
1825 följdes af Ecklesia-
stik tidskrift, som utgafs af K. G. Rogberg och
J. A. Winbom 1825-31. Denna åter efterträddes
af M. Wes termarks Allmän ecklesiastik-tidning
1832-33 och 1836-38, hvarefter följde den af
F. A. W e s t e r l i n g i Stockholm uppsatta
Svensk ecklesiastik-tidning, som fortgick 1842-89,
och efter denna Ny ecklesiastiktidning 1891-1904,
hvilken fr. o. m. 1905 förändrade namnet till Svensk
kyrkotidning och förlades till Uppsala, där den
alltjämt utkommer. Bland andra kyrkligt-administrativa
tidningar med liknande uppgift kunna nämnas Samlaren
af acade-miska, ecklesiastika och andra inrikes
nyheter 1829-32 och dess efterföljare Samlaren i
ecklesiastika och litterära ämnen 1833-34, båda
utg. i Strängnäs. Därtill kunna läggas Carlskrona
kyrkotidning 1825, Aros, ecklesiastik tidning 1841,
Tidskrift för ordinarie och e. o. pr estmän 1886 samt
slutligen Kyrka och skola, som utgafs 1895 -1903.
R.G. E E-r.
Stifttand. Se Löständer, sp. 301.
Stig (eg. ett fraktfordon), äldre svenskt kol-mått, =
12 tunnor. Se vidare K o l m å 11 och S t o r s t i g.
Stig, Olof, pseudonym. Se Stackelberg 4.
Stig Andersen. 1. Marsk Stig, dansk adelsman,
d. 1293, var marsk under Erik Klipping och anförde
1275 den danska här, som bistod Magnus Ladulås mot
hans broder Valdemar. 1276 vägrade han hylla den unge
konung Erik (Menved), för att häfda konungavalets
frihet, och tillhörde de stormän, som 1282 aftvungo
Erik Klipping en handfästning. På danehofvet 1287
förklarades han och 8 andra adelsmän ha vållat mordet
på konungen, ehuru blott en ende af dem betecknades
som personligt delaktig däri. S. var de följande
åren de fredlöses anförare på deras härjningståg i
Danmark och byggde 1290 en fast borg på ön Hjelm
som stödjepunkt härför. Detta är hvad historien
vet om honom. Han anses allmänt tillhöra Skjalm
Hvides ätt, ehuru hans plats på stamtaflan ej kan
utvisas. Om hans deltagande i konungamordet berodde
på politiska åsikter, i det att han förfäktade
adelns och prästerskapets sak emot konungen, eller
hade personliga motiv, såsom folkvisorna berätta
(konungen skulle ha förfört hans hustru Ingeborg,
medan S. var borta på krigståg till Sverige), kan ej
afgöras. Det förra är dock rimligast, enär påståendet
om konungens svek väl eljest hade framdragits till
S:s försvar; men folkvisorna (om "den unge herr
Marstig") äro bland de yppersta, som finnas. -
Se A. D. Jörgensen, "Histo-riske afhandlinger" I,
Joh. Steenstrup, "Vore folkeviser f ra middelalderen"
(1891), Jul. Mar-tensen, "Erik Glipping og marsk Stig"
(i "Hist. tidsskr.", ser. 4, bd 4), och H. Schiick,
"Marsk Stigsvisorna" ("Ur gamla papper" II, 1894).
2. Stig Andersen, den föregåendes sonson, dansk
storman, d. 1369, återkom 1320 till Danmark och var
redan 1325 medlem af Kristofer II:s råd. 1331 slöt han
sig till den holsteinske grefve Gert, blef hans marsk
och fick stora gods i Jylland, särskildt på Diursland,
där han byggde Björnsholm. Efter dråpet på grefven
1340 öfver-gick S. till konung Valdemar, blef 1,344
ståthållare i Estland och afslöt 1346 försäljningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
