Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stil - Stilbit - Stilen är människan - Stilett - Stilform - Stilfserjoch - Stilgebauer, Johann Eduard Alexander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1385
Stilbit-Stilgebauer
1386
medelst gjutslef gjuta hvarje särskild typ är
naturligtvis särdeles besvärlig, hvarför man
tidigt sökte konstruera maskiner, som kunde utföra
arbetet. Den nu vanligaste stilgjutningsmaskinen har
en liten gjutpanna med smält stilmetall, i hvilken
panna är anbragt en liten tryckpump, som just i
det ögonblick, då instrumentet slutes, in-sprutar
en stråle smält stilmetall i formen, hvarefter
instrumentet öppnar sig och kastar ut typen. Med ett
sådant gjutinstrument, som kan drifvas för hand eller
med ånga, kan man gjuta 20,000- 25,000 bokstäfver
om dagen, dock under förutsättning, att man icke
förlorar tid genom att byta om matris. Hvarje typ
är icke färdig omedelbart efter gjutningen. Först
och främst måste den s. k. gjuttappen afbrytas och
vidare genom slipning för hand på en aflång sandsten
alla ojämnheter borttagas. Man har på senare tid
äfven konstruerat typstipningsmaskiner. Sedan de
slipade typerna uppsatts i vinkelhaken, öfverlämnas
de åt färdiggöraren, som of verser dem och genom
hyfling ger dem deras rätta höjd. Numera har man
dock konstruerat maskiner, som utom gjutningen äfven
fullgöra det besvärliga arbetet med afbrytningen af
tappen, slipningen och justeringen, d. v. s. göra
typerna färdiga helt och hållet. Dessa kallas
Fig. 4. Svensk komplettmaskin för snabbgjutning
af tryckstilar, till eget hruk konstruerad 1912 af
Erik Petterson, Stockholm.
komplettmaskiner (fig. 4), och i dessa har
stilgjut-ningskonsten nått sin nuvarande
höjdpunkt. Jfr Besebleck, Besekloss och F är dig
g ö-ringsbord.
För påskyndande af sättningen ha uppfunnits de numera
så mycket använda rad- (eller typ-) sättnings- och
-gjutningsmaskinerna. Se därom Sä Urnas kin.
Jfr Smalian, ’’Praktisches handbuch fur buch-drucker
im verkehr mit schriftgiessereien" (1877), och
J. G. Nordin, "Handbok i boktryckarekonsten" (1881).
5. Kronol. Om gamla stilen och nya stilen se
Kronologi, sp. 40 och 42.
6. Språkv. I sin ursprungligaste och alltjämt
flitigt nyttjade betydelse, språklig formning,
har stil bestämts på vidt skilda sätt, af hvilka ett
par må anföras här. Herbert Spencer (i "Ön style")
definierar: stil är hushållning med läsarens
eller åhörarens uppmärksamhet; en uppfattning, som
med rätta sagts känneteckna personer, för hvilka
"tid är pengar"; Richard M. Meyer betecknar stil
som "den konstnärliga användningen af det
färdiga språkbruket", medan K. Vossler anser,
att "stil är det individuella språkbruket till
skillnad från det allmänna". Stildefinitionen är
grundläggande för den vetenskapliga behandlingen af
stilläran, s t i l i-stiken (se d. o.). - Stilisera,
ge form åt någonting, affatta; i målarkonst,
skulptur o. s. v. säges man stilisera ett motiv,
då man ombildar de individuella naturformerna till
regelbundna typer. Jfr Schubert von Soldern,
"Das stilisieren der tier- und menschenformen"
(1892). - Stili’st, för sin stil beaktansvärd
författare; stilforskare (äfven stilistiker). -
Stilistisk, som hör till stilistiken. l o. 6. B-n B.
2. G-g N. 3. E- F-t.
Stilbit Haiiy (af grek. sti’lbéin, glänsa), H
e u-landit, Bladzeolit, miner., en art zeolit
med stark pärlemorglans på den tydligaste
genomgångsytan, M = (010). Den kristalliserar
asymmetriskt med monoklin habitus, mimetiskt, i
tunna, tafvelformiga kristalldruser. Färgen är hvit
med någon dragning åt gult eller rödt och stundom
kött- eller tegelröd. Eg. v. 2,i-2,s. Hårdhet =
3,5-4. Stilbit sönderdelas af saltsyra och förhåller
sig för blåsrör som öfriga zeoliter. Den förekommer på
drushål i basalt och melafyr på Färöarna och Island,
i Fassadalen i Tyrolen äfvensom i malmgångar vid
Arendal och Kongsberg i Norge, vid Andreasberg på
Harz m. fl. st. Ant.Sj. (A. Ung.)
Stilen är människan. Se Le style, c’est l’h o m m e.
Stile’tt (it. stilefttot fr. stylet), ett slags dolk
med fin, vanligen treeggad eller sylformig klinga.
Stilform, boktr. Se T r y c k f o r m.
Stiifserjoch, it. Giogo (Monte) Stelvio, pass i
Ortleralperna, bildar dessa alpers nordvästra
gräns mot Spelgruppen af Rätiska alperna samt
vattenskillnaden mellan Adige och Adda på gränsen
mellan Tyrolen, Italien och Schweiz, öfver S. leder
från Stilfs i Wintschgau till Bormio i Adda-dalen
en väg, som anlades af österrikiska regeringen
1820-24. Denna väg når en höjd af 2,757 m. samt är
den djärfvaste och genom storartade naturscenerier
en af de intressantaste i Alperna, på samma gång
den är den högsta. Från S. leder passet Wormserjoch
(2,512 m.) i nordlig riktning till schweiziska
Miinsterdalen. Under Världskriget 1915 hade
österrikarna i juli starkt befäst passagen öfver
S. Försvarsverken, som sträckte sig in på italienskt
område, beskötos sedan i aug. och sept. s. å. af
italienarna, men utan nämnvärdt resultat.
J. F. N. L. \V:son M.
Stilgebauer f-baor], JohannEduardAlex-ander, tysk
författare, f. 19 sept. 1868 i Frank-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
